Lite lågmäld och lite mystisk
FILMENTrots att trion Anna Paquin, Ryan Phillippe och Luke Wilson frontar filmens omslag är dess inofficiella berättare en liten kille som är uttrycket "lillgammal" förkroppsligat. Det är genom åttaåriga Charles (Riley Thomas Stewart) ögon som historien berättas. Han är tillsammans med lillasystern Gracie (Ursula Parker) barn till William (Wilson) och Katherine (Paquin), ett rikt par i den amerikanska södern. William är affärsman och nästan aldrig hemma och Katherine är hemmafru med diverse välgörenhetsuppdrag. Charles är en duktig student som fått hoppa över några klasser och går till skolan i kostym och blir därför retad.
Charles liv får ny energi när hans farbror Scott (Phillippe) bokstavligen rider in på en häst i berättelsen. Varken Charles eller Gracie har ens hört talas om sin farbror, och Katherine blir inte överlycklig av att se honom. En gång i tiden var de nämligen ett par och det slutade inte så väl i och med att hon till slut gifte sig med William. Scott är både missbrukare och lite lätt mentalsjuk och nu har han dykt upp på order av sin och Williams mamma. Problemet är bara att mamman varit död i flera år, men ändå menar Scott att han pratat med henne.
Den nästan alltid frånvarande William är även frånvarande när Scott kommer tillbaka och det hinner hända mycket innan bröderna återförenas. Till synes verkar det som Scott ställer till mer oreda än att han gör något gott, men i verkligheten är det inte riktigt så. Inte bara Charles liv förändras av Scotts närvaro - han påverkar alla.
Det är lite roligt när en människa som tar stor plats kommer in i ett väldigt stramt sammanhang och vänder upp och ned på det mesta. Filmen är dock ingen komedi, men ett lite småroligt drama som lämnar ett större intryck än vad man kan tro. Både Phillippe och Paquin - vars före detta relation utgör någon sorts central punkt i historien - gör sina roller bra, och de yngre skådespelarna är inte så tokiga, utan känns naturliga i sina insatser.
I USA har jag sett filmen beskrivas som en sleeper, det vill säga en film som liksom kom och försvann men ändå hänger kvar lite. Nu tror jag i och för sig inte att filmen kommer att gå till historien på något sätt, men ett bättre öde än reabackarna förtjänar den.
Charles liv får ny energi när hans farbror Scott (Phillippe) bokstavligen rider in på en häst i berättelsen. Varken Charles eller Gracie har ens hört talas om sin farbror, och Katherine blir inte överlycklig av att se honom. En gång i tiden var de nämligen ett par och det slutade inte så väl i och med att hon till slut gifte sig med William. Scott är både missbrukare och lite lätt mentalsjuk och nu har han dykt upp på order av sin och Williams mamma. Problemet är bara att mamman varit död i flera år, men ändå menar Scott att han pratat med henne.
Den nästan alltid frånvarande William är även frånvarande när Scott kommer tillbaka och det hinner hända mycket innan bröderna återförenas. Till synes verkar det som Scott ställer till mer oreda än att han gör något gott, men i verkligheten är det inte riktigt så. Inte bara Charles liv förändras av Scotts närvaro - han påverkar alla.
Det är lite roligt när en människa som tar stor plats kommer in i ett väldigt stramt sammanhang och vänder upp och ned på det mesta. Filmen är dock ingen komedi, men ett lite småroligt drama som lämnar ett större intryck än vad man kan tro. Både Phillippe och Paquin - vars före detta relation utgör någon sorts central punkt i historien - gör sina roller bra, och de yngre skådespelarna är inte så tokiga, utan känns naturliga i sina insatser.
I USA har jag sett filmen beskrivas som en sleeper, det vill säga en film som liksom kom och försvann men ändå hänger kvar lite. Nu tror jag i och för sig inte att filmen kommer att gå till historien på något sätt, men ett bättre öde än reabackarna förtjänar den.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. I några scener figurerar ett mystiskt ljussken som jag antar är med av symboliska anledningar.
2. Luke Wilson gör ingen minnesvärd insats. Hans karaktär är ganska osympatisk och Wilson spelar dessvärre inte speciellt bra.
3. Jag förstår inte riktigt hur titeln passar in på historien och det är lite beklämmande. Jag förstår att den syftar på Charles strävan efter bästa betyg i allt, men i sitt sammanhang är titeln ändå märklig.
2. Luke Wilson gör ingen minnesvärd insats. Hans karaktär är ganska osympatisk och Wilson spelar dessvärre inte speciellt bra.
3. Jag förstår inte riktigt hur titeln passar in på historien och det är lite beklämmande. Jag förstår att den syftar på Charles strävan efter bästa betyg i allt, men i sitt sammanhang är titeln ändå märklig.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ryan Phillippe (7)
Ryan Phillippe (7)
