En biografi som inte är en biografi
FILMENI våras var jag under några dagar på den franska Rivieran och hann med en liten halvdagsresa till Monaco. Under några timmar tog jag del av några av sevärdheterna; kasinot i Monte Carlo, så klart, och sedan Monacos gamla stad (Monaco-Ville) där palatset och kungafamiljens privata bostäder finns. Jag lyssnade på när vår guide berättade om hur Francois Grimaldi intog borgen som skyddade klippan i Monaco, förklädd till en franciskansk munk 1297, vilket var tillfället då Monaco blev Monaco i grova drag.
Sådant där kan ibland passera ögon och öron och sedan inte stanna kvar i minnet, men i det här fallet gjorde det det, och det är lite kul att se "Grace of Monaco" som uppenbarligen är - i alla fall delvis - inspelad på plats, och historien om Grimaldi berättas med ungefär samma engagemang av ingen annan än Derek Jacobi.
Filmen är långt i från en heltäckande biografi över Grace Kelly - Hollywoodstjärnan som hittade kärleken i furst Rainer och gifte sig i vad som kallades århundradets bröllop, och som många år senare avled under lite konspirationsskuggade omständigheter efter en tragisk bilolycka. Nej, filmen handlar om en period i Grace liv och en viktig tid i Monacos historia faktiskt.
Året är 1962 och sex år har gått sedan bröllopet. Grace (Nicole Kidman) och Rainer (Tim Roth) har fått barnen Caroline och Albert. Grace har funnit sig i rollen som furstinna men inte riktigt fått folkets stöd. Lusten att agera gör sig påmind och ingen annan än Alfred Hitchcock (Roger Ashton-Griffiths) kommer till Monaco och viftar med manuset till "Marnie". Grace tvekar men bestämmer sig till slut för att göra en comeback. Dock är Monaco för tillfället insnärjt i en knepig politisk situation med Frankrike och kungörelsen om Graces comeback bromsas, men läcker ändå ut vilket gör att de politiska oroligheterna blir allt värre. Då Graces förtroende sjunker bland folket måste hon göra en ansträngning och bli den landsmoder hon behöver bli.
Filmen är så där, om man ska komma med ett kort omdöme. Familjen Grimaldi menar att filmen är glamouriserad och historiskt inkorrekt och under inga omständigheter ska ses som en biografi. Det är något man får ha i åtanke. Samtidigt måste verkliga historier nästan uteslutande skruvas till lite för att bli en vettig film. Kritiken verkar mest handla om filmens final som faktiskt känns rätt så osann oavsett om man vet sanningen eller inte.
Kidman är helt okej i huvudrollen medan Roth mest ser bekymrad ut. Filmen lyfts lite av birollerna där Parker Posey briljant spelar en strängt hållen hovdam, Frank Langella gör en präst med stor betydelse för Grace, och tidigare nämnda Jacobi spelar en greve som lär henne rubbet. Men i sin helhet känns filmen just bara så där. Personligen får jag mest glädje av att återse de miljöer jag såg på riktigt för ett halvår sedan.
Sådant där kan ibland passera ögon och öron och sedan inte stanna kvar i minnet, men i det här fallet gjorde det det, och det är lite kul att se "Grace of Monaco" som uppenbarligen är - i alla fall delvis - inspelad på plats, och historien om Grimaldi berättas med ungefär samma engagemang av ingen annan än Derek Jacobi.
Filmen är långt i från en heltäckande biografi över Grace Kelly - Hollywoodstjärnan som hittade kärleken i furst Rainer och gifte sig i vad som kallades århundradets bröllop, och som många år senare avled under lite konspirationsskuggade omständigheter efter en tragisk bilolycka. Nej, filmen handlar om en period i Grace liv och en viktig tid i Monacos historia faktiskt.
Året är 1962 och sex år har gått sedan bröllopet. Grace (Nicole Kidman) och Rainer (Tim Roth) har fått barnen Caroline och Albert. Grace har funnit sig i rollen som furstinna men inte riktigt fått folkets stöd. Lusten att agera gör sig påmind och ingen annan än Alfred Hitchcock (Roger Ashton-Griffiths) kommer till Monaco och viftar med manuset till "Marnie". Grace tvekar men bestämmer sig till slut för att göra en comeback. Dock är Monaco för tillfället insnärjt i en knepig politisk situation med Frankrike och kungörelsen om Graces comeback bromsas, men läcker ändå ut vilket gör att de politiska oroligheterna blir allt värre. Då Graces förtroende sjunker bland folket måste hon göra en ansträngning och bli den landsmoder hon behöver bli.
Filmen är så där, om man ska komma med ett kort omdöme. Familjen Grimaldi menar att filmen är glamouriserad och historiskt inkorrekt och under inga omständigheter ska ses som en biografi. Det är något man får ha i åtanke. Samtidigt måste verkliga historier nästan uteslutande skruvas till lite för att bli en vettig film. Kritiken verkar mest handla om filmens final som faktiskt känns rätt så osann oavsett om man vet sanningen eller inte.
Kidman är helt okej i huvudrollen medan Roth mest ser bekymrad ut. Filmen lyfts lite av birollerna där Parker Posey briljant spelar en strängt hållen hovdam, Frank Langella gör en präst med stor betydelse för Grace, och tidigare nämnda Jacobi spelar en greve som lär henne rubbet. Men i sin helhet känns filmen just bara så där. Personligen får jag mest glädje av att återse de miljöer jag såg på riktigt för ett halvår sedan.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Regissören Olivier Dahan har tidigare bland annat gjort "La Vie en Rose - Berättelsen om Edith Piaf" och manusförfattaren Arash Amel har något som heter "Seducing Ingrid Bergman" i sin närmaste framtid, så det känns som båda gillar att göra biografifilmer.
2. Olivier Dahan hamnade i tvist med amerikanska distributören Harvey Weinstein om filmens slutliga klippning, och enligt Dahan finns det två versioner av filmen - hans och Weinsteins, "som jag finner katastrofal". Vilken det är som släppts är oklart, men i och med att Weinstein enbart har den amerikanska distributionen får man förmoda att det är Dahans som släppts här.
3. Troligtvis som ett resultat av detta har "Grace of Monaco" ännu inte haft amerikansk premiär, vilket nog krävs om filmen ska vara i närheten av att spela in produktionsbudgeten på 30 miljoner dollar.
2. Olivier Dahan hamnade i tvist med amerikanska distributören Harvey Weinstein om filmens slutliga klippning, och enligt Dahan finns det två versioner av filmen - hans och Weinsteins, "som jag finner katastrofal". Vilken det är som släppts är oklart, men i och med att Weinstein enbart har den amerikanska distributionen får man förmoda att det är Dahans som släppts här.
3. Troligtvis som ett resultat av detta har "Grace of Monaco" ännu inte haft amerikansk premiär, vilket nog krävs om filmen ska vara i närheten av att spela in produktionsbudgeten på 30 miljoner dollar.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Nicole Kidman (17)
Nicole Kidman (17)
