Vill mer än den kan
FILMENOmslag och titel utlovar en ytlig och blåst romantisk komedi, men den här filmen har betydligt mer djup och hjärna än man kan ana. Tyvärr överskuggas detta av en löjlig story och ett kärlekspar som det inte slår gnistor om. Historien har även tydliga drag av bagatell.
Paret utgörs av Brett (Sarah Michelle Gellar) och Archie (Alec Baldwin). Hon är redigerare på ett bokförlag och han en höjdare inom Manhattans litterära sfär. De möts på en boksignering, och Brett faller snart för den smarte och charmige Archie, som har ett förflutet som misslyckad författare. Så snart hon dumpat sin omogne, vänstrande pojkvän inleder hon ett förhållande med den mer än dubbelt så gamle nye mannen.
Inledningsvis är allt frid och fröjd, men snart börjar den stora ålderskillnaden göra sig påmind - Brett och Archie befinner sig i två helt olika faser av livet, och hans bagage i form av spritproblem och gamla ex är en inte odelat positiv last för henne att bära. Att Archie har en dotter i Bretts ålder gör inte förhållandet lättare.
Filmen är ganska frank i sin beskrivning av problemen i ett dylikt förhållande, vilket känns fräscht för en amerikansk rulle. "Suburban Girl" är även späckad med litterära referenser, normalt ett stort no-no i en film riktad till ungdomar, vilket ger handlingen en intellektuell inramning och en lite egen stämning.
Manuset låter även händelser och situationer spelas ut mer som i verkliga livet och inte på ett dramatiskt tillrättalagt sätt. Vi kan därför aldrig vara säkra på att saker och ting kommer att reda ut sig innan eftertexterna rullar. Replikerna är ibland roliga, inte så man asgarvar, utan mer på det vis som lockar till lågmält skrockande. Vad som fungerar sämre är själva romantiken. Hela kärlekshistorien är så otroligt fånig, och när Brett och Archie är inne i en bra fas är det verkligen sockersött så det förslår.
Jag köper inte heller förhållandet mellan huvudpersonerna. Trots att vi är vana att matas av Hollywood-bilden av drömförhållandet mellan den pensionsfärdige mannen och det 20-åriga bombnedslaget, och trots att "Suburban Girl" gör sitt bästa för att komplicera den bilden, går det inte att bortse från att det finns något djupt sjukt i att dejta en partner som är gammal nog att vara ens farfar eller farmor.
Jag hatar att moralisera, men det ska mycket till för att jag ska lyckas förtränga detta faktum under filmens speltid. Och Baldwin och Gellar i huvudrollerna kan inte övertyga mig denna gång. I slutänden tycker jag att filmen misslyckas med att få in några vettiga poänger om sitt ämne. Ansatsen är god och ambitionerna höga, men "Suburban Girl" vill mer än den kan.
Paret utgörs av Brett (Sarah Michelle Gellar) och Archie (Alec Baldwin). Hon är redigerare på ett bokförlag och han en höjdare inom Manhattans litterära sfär. De möts på en boksignering, och Brett faller snart för den smarte och charmige Archie, som har ett förflutet som misslyckad författare. Så snart hon dumpat sin omogne, vänstrande pojkvän inleder hon ett förhållande med den mer än dubbelt så gamle nye mannen.
Inledningsvis är allt frid och fröjd, men snart börjar den stora ålderskillnaden göra sig påmind - Brett och Archie befinner sig i två helt olika faser av livet, och hans bagage i form av spritproblem och gamla ex är en inte odelat positiv last för henne att bära. Att Archie har en dotter i Bretts ålder gör inte förhållandet lättare.
Filmen är ganska frank i sin beskrivning av problemen i ett dylikt förhållande, vilket känns fräscht för en amerikansk rulle. "Suburban Girl" är även späckad med litterära referenser, normalt ett stort no-no i en film riktad till ungdomar, vilket ger handlingen en intellektuell inramning och en lite egen stämning.
Manuset låter även händelser och situationer spelas ut mer som i verkliga livet och inte på ett dramatiskt tillrättalagt sätt. Vi kan därför aldrig vara säkra på att saker och ting kommer att reda ut sig innan eftertexterna rullar. Replikerna är ibland roliga, inte så man asgarvar, utan mer på det vis som lockar till lågmält skrockande. Vad som fungerar sämre är själva romantiken. Hela kärlekshistorien är så otroligt fånig, och när Brett och Archie är inne i en bra fas är det verkligen sockersött så det förslår.
Jag köper inte heller förhållandet mellan huvudpersonerna. Trots att vi är vana att matas av Hollywood-bilden av drömförhållandet mellan den pensionsfärdige mannen och det 20-åriga bombnedslaget, och trots att "Suburban Girl" gör sitt bästa för att komplicera den bilden, går det inte att bortse från att det finns något djupt sjukt i att dejta en partner som är gammal nog att vara ens farfar eller farmor.
Jag hatar att moralisera, men det ska mycket till för att jag ska lyckas förtränga detta faktum under filmens speltid. Och Baldwin och Gellar i huvudrollerna kan inte övertyga mig denna gång. I slutänden tycker jag att filmen misslyckas med att få in några vettiga poänger om sitt ämne. Ansatsen är god och ambitionerna höga, men "Suburban Girl" vill mer än den kan.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Storyn är stundtals lik ultimata tantsnusk-serien "Sex and the City", fast söt istället för vulgär.
2. Jag misstänker starkt att Gellar lämnat plats åt en body double i vissa lättklädda (men inte SÅ lättklädda) scener.
3. Hon är dessutom helt värdelös på att spela full.
2. Jag misstänker starkt att Gellar lämnat plats åt en body double i vissa lättklädda (men inte SÅ lättklädda) scener.
3. Hon är dessutom helt värdelös på att spela full.
JOEL FORNBRANT (2008-07-23)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Sarah Michelle Gellar (7)
Sarah Michelle Gellar (7)
