Spegelbild av klassisk skräck
FILMEN"The Broken" må inte, vilket en sökning på imdb.com avslöjar, vara historiens mest påhittiga filmtitel, och dess handling lånar friskt från valfri version av klassiska "Invasion of the Body Snatchers". Men med en del egna och effektiva idéer samt en tät stämning lyckas filmen ändå hitta sin plats som en bra, stabil rysare.
I huvudrollen ser vi Lena Heady som den unga läkaren Gina. Hennes liv förändras när hon en dag får syn på en kvinna som ser ut som en exakt kopia av henne själv. Hon skuggar dubbelgångaren till hennes hem, men råkar kort därefter ut för en bilolycka med resultatet att han tappar minnet av vad som hänt.
Olyckan är lyckligtvis inte av det allvarligare slaget, och när hon skrivits ut från sjukhuset flyttar hon hem till franske pojkvännen Stefan. Hon märker dock snart att fästmannen inte är som han ska, utan plötsligt tycks kall och uttryckslös. Inte heller i lägenheten står allt rätt till. Varför är spegeln i hallen krossad, och varför läcker vatten in genom taket från vinden?
Samtidigt upplever Ginas pappa (Richard Jenkins) samt hennes bror (Asier Newman) och svägerska (Michelle Duncan) liknande fenomen, alla på något vis kopplade till krossade speglar. Något håller på att hända med världen, men ingen vet vad. Gina måste söka sig tillbaka i minnet, till dagen för bilolyckan och iakttagelsen av dubbelgångaren för att finna sanningen.
Sean Ellis, som regisserat och skrivit manus, skapar en hotfull och ogästvänlig atmosfär redan från start. En mängd obesvarade frågor och den bästa drömsekvens jag sett på länge bildar ett intressant mysterium som för tankarna till Polanskis paranoida mästerverk "Rosemary's Baby".
I riktigt samma klass som den filmen är emmellertid inte "The Broken". Jag förstår exempelvis inte varför man valt att ge åskådaren så rikligt med information om sådant Gina inte vet, exempelvis om vad som sker med hennes släktingar och bekanta. I en film där man vill framkalla paranoia är det viktigt att vi som ser filmen inte vet mer än huvudpersonen. Detta raserar inte berättelsen, men genom ett tajtare informationsflöde hade spänningen kunnat stiga ytterligare.
Som jag nämnde i inledningen har man tagit mycket av storyn från "Invasion of the Body Snatchers". Faktum är att "The Broken" men några få ändringar skulle kunna vara en kompetent nyinspelning av den filmen. Men man har istället hittat en betydligt dunklare anledning till att folk plötsligt verkar som förbytta för sina närmaste.
Filmen håller stilen ända fram till den inte överdrivet twistartade upplösningen. Slutet kommer vara tillfredställande och kanske lite förvånande för vissa, men för de som snappat upp en del ledtrådar under filmens gång kommer det knappast som någon överraskning. Något besviken blir man kanske då många stora frågor lämnas obesvarade. Måhända tyckte upphovsmannen Ellis att filmen skulle förlora sin mystik om saker och ting förklarades för ingående, men jag hade gärna sett någon liten hint om vad som skedde och varför.
I huvudrollen ser vi Lena Heady som den unga läkaren Gina. Hennes liv förändras när hon en dag får syn på en kvinna som ser ut som en exakt kopia av henne själv. Hon skuggar dubbelgångaren till hennes hem, men råkar kort därefter ut för en bilolycka med resultatet att han tappar minnet av vad som hänt.
Olyckan är lyckligtvis inte av det allvarligare slaget, och när hon skrivits ut från sjukhuset flyttar hon hem till franske pojkvännen Stefan. Hon märker dock snart att fästmannen inte är som han ska, utan plötsligt tycks kall och uttryckslös. Inte heller i lägenheten står allt rätt till. Varför är spegeln i hallen krossad, och varför läcker vatten in genom taket från vinden?
Samtidigt upplever Ginas pappa (Richard Jenkins) samt hennes bror (Asier Newman) och svägerska (Michelle Duncan) liknande fenomen, alla på något vis kopplade till krossade speglar. Något håller på att hända med världen, men ingen vet vad. Gina måste söka sig tillbaka i minnet, till dagen för bilolyckan och iakttagelsen av dubbelgångaren för att finna sanningen.
Sean Ellis, som regisserat och skrivit manus, skapar en hotfull och ogästvänlig atmosfär redan från start. En mängd obesvarade frågor och den bästa drömsekvens jag sett på länge bildar ett intressant mysterium som för tankarna till Polanskis paranoida mästerverk "Rosemary's Baby".
I riktigt samma klass som den filmen är emmellertid inte "The Broken". Jag förstår exempelvis inte varför man valt att ge åskådaren så rikligt med information om sådant Gina inte vet, exempelvis om vad som sker med hennes släktingar och bekanta. I en film där man vill framkalla paranoia är det viktigt att vi som ser filmen inte vet mer än huvudpersonen. Detta raserar inte berättelsen, men genom ett tajtare informationsflöde hade spänningen kunnat stiga ytterligare.
Som jag nämnde i inledningen har man tagit mycket av storyn från "Invasion of the Body Snatchers". Faktum är att "The Broken" men några få ändringar skulle kunna vara en kompetent nyinspelning av den filmen. Men man har istället hittat en betydligt dunklare anledning till att folk plötsligt verkar som förbytta för sina närmaste.
Filmen håller stilen ända fram till den inte överdrivet twistartade upplösningen. Slutet kommer vara tillfredställande och kanske lite förvånande för vissa, men för de som snappat upp en del ledtrådar under filmens gång kommer det knappast som någon överraskning. Något besviken blir man kanske då många stora frågor lämnas obesvarade. Måhända tyckte upphovsmannen Ellis att filmen skulle förlora sin mystik om saker och ting förklarades för ingående, men jag hade gärna sett någon liten hint om vad som skedde och varför.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. "The Broken" påminner förutom om "Body Snatchers" starkt om Alexandre Ajas misslyckade "Mirrors", en scen är nära nog identisk, fast resultat är här långt bättre.
2. Rollen som Ginger the Dog görs i filmen av Kubrick Ellis. Jag antar att Kubrick Ellis är regissören Sean Ellis hund. Kul namn.
3. Filmen har genomgående en mycket kall och lite urblekt ljussättning, vilken gör underverk för stämningen.
2. Rollen som Ginger the Dog görs i filmen av Kubrick Ellis. Jag antar att Kubrick Ellis är regissören Sean Ellis hund. Kul namn.
3. Filmen har genomgående en mycket kall och lite urblekt ljussättning, vilken gör underverk för stämningen.
JOEL FORNBRANT (2009-05-05)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Lena Headey (14)
Lena Headey (14)
