Problemet med att ta en paus i krig
FILMEN1942 sänkte den tyska ubåten U-156 en gammal passagerarfärja som fraktade brittiska soldater, civila passagerare och italienska krigsfångar från Egypten till England. När ubåtskaptenen upptäckte att det inte var ett krigsfartyg man torpederat beordrade han genast att man skulle rädda de överlevande. Detta är en sann historia och finns dokumenterat. Drygt 70 år senare går ett brittiskt och två tyska produktionsbolag tillsammans och gör en miniserie om det som hände.
Och de gör på det stora hela ett ganska bra jobb, framförallt när det gäller rekrytering av skådespelare och manusförfattare. Inledningen lämnar dock mycket i övrigt att önska. Länge känns det som en ganska klichéartad katastroffilm, om än i lite annorlunda miljö och tid. Men så kompliceras saker och ting. Allierade och axelmakter på ubåten tar en time-out från sitt fiendeskap i väntan på hjälp. Man känner sig nästan lite varm inombords över människans inneboende godhet.
Men så vänds allt över ända när några officerare, långt därifrån, helt ignorerar att krigets lagar satts ur spel kring den lilla ubåten. Trots att man tydligt ser de allierade skeppsbrutna, och trots att besättningen prytt sin ubåt med en jättelik Röda korset-flagga beordrar man att ubåten ska bombas och sänkas. Det blir ett brutalt uppvaknande ur idyllen för såväl karaktärerna som för tittaren och budskapet är lika grymt som solklart. Trots tillfälliga glimtar av mänsklighet slutar krig aldrig att vara grymma och omänskliga.
Trots att man hela tiden studsar farligt nära klichéernas brant, framförallt under den första timmen, är det manusförfattaren Alan Bleasdales skickliga penna och några synnerligen väl valda skådespelare som hindrar den från att passera den gränsen mer än någon enstaka gång. "Sänkningen av Laconia" är sevärd, rörande och tankeväckande. Visst har det gjorts bättre produktioner om andra världskrigshändelser eller katastroffilmer för den delen, men det är sällan som människoporträtten är lika tilltalande som här.
Och de gör på det stora hela ett ganska bra jobb, framförallt när det gäller rekrytering av skådespelare och manusförfattare. Inledningen lämnar dock mycket i övrigt att önska. Länge känns det som en ganska klichéartad katastroffilm, om än i lite annorlunda miljö och tid. Men så kompliceras saker och ting. Allierade och axelmakter på ubåten tar en time-out från sitt fiendeskap i väntan på hjälp. Man känner sig nästan lite varm inombords över människans inneboende godhet.
Men så vänds allt över ända när några officerare, långt därifrån, helt ignorerar att krigets lagar satts ur spel kring den lilla ubåten. Trots att man tydligt ser de allierade skeppsbrutna, och trots att besättningen prytt sin ubåt med en jättelik Röda korset-flagga beordrar man att ubåten ska bombas och sänkas. Det blir ett brutalt uppvaknande ur idyllen för såväl karaktärerna som för tittaren och budskapet är lika grymt som solklart. Trots tillfälliga glimtar av mänsklighet slutar krig aldrig att vara grymma och omänskliga.
Trots att man hela tiden studsar farligt nära klichéernas brant, framförallt under den första timmen, är det manusförfattaren Alan Bleasdales skickliga penna och några synnerligen väl valda skådespelare som hindrar den från att passera den gränsen mer än någon enstaka gång. "Sänkningen av Laconia" är sevärd, rörande och tankeväckande. Visst har det gjorts bättre produktioner om andra världskrigshändelser eller katastroffilmer för den delen, men det är sällan som människoporträtten är lika tilltalande som här.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Alan Bleasdale ska tydligen ha gjort någon slags efterlängtad comeback inom TV-branschen i och med denna produktion. En titt på IMDB visar att han var ganska produktiv på 80- och 90-talen. Jag känner dock inte igen ett enda av hans tidigare arbeten så det är svårt att förstå hans storhet.
2. Det är inte så ofta som man får se en filmatisering om andra världskriget där tyskar och italienare framstår som goda, hedervärda människor och där polacker och amerikaner är kallhamrade och grymma.
3. Det var incidenten med Laconia som fick amiral Dönitz att skicka ut uttryckliga order till alla tyska ubåtar att man inte under några som helst omständigheter fick ge sig på att rädda överlevande i fortsättningen.
2. Det är inte så ofta som man får se en filmatisering om andra världskriget där tyskar och italienare framstår som goda, hedervärda människor och där polacker och amerikaner är kallhamrade och grymma.
3. Det var incidenten med Laconia som fick amiral Dönitz att skicka ut uttryckliga order till alla tyska ubåtar att man inte under några som helst omständigheter fick ge sig på att rädda överlevande i fortsättningen.
THOMAS HELSING (2012-06-10)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Andrew Buchan (3)
Andrew Buchan (3)
