En film man lika gärna kan hoppa över
FILMENJag ska inte säga att "Nothing Left to Fear" är en urusel film, men det är definitivt en film man utan problem kan hoppa över. Det är nämligen en skräckfilm som redan känns gjord. En förutsägbar film - jag kan lista ut nästan exakt hur filmens sista scen kommer att vara hyfsat tidigt - och en stundtals seg historia.
En familj flyttar till obygden i Kansas. Pappan är pastor (James Tupper) och har fått jobb i den lilla idylliska staden Stull och ska ersätta den avgående pastorn (Clancy Brown). Det är ett trevligt och stort hus och stadsborna är hjälpsamma och snälla och kånkar flyttlådor och bjuder på tårta.
När en av tonårsdöttrarna (Jennifer Stone) tar en bit av tårtan får hon en stor tand i munnen. Hur har den hamnat där? Den andra tonårsdottern (Rebekah Brandes) har redan noterat konstigheter i staden och sett syner och snart börjar helvetet. Det är ingen tillfällighet att familjen flyttat dit och den ondska som finns inom staden är svår att stå emot.
Ja, något sådant. Jag upplever filmen mest som fånig och kommer inte att lägga så värst mycket energi på att komma ihåg den. Den kommer att flytta ut ur närminnet inom kort. Men medan jag kommer ihåg det kan jag väl ändå konstatera att den är hyfsat välgjord där de större skådespelarna (Brown och Anne Heche som spelar den nya pastorns fru) inte gör mer än nödvändigt för att lyfta storyn.
En familj flyttar till obygden i Kansas. Pappan är pastor (James Tupper) och har fått jobb i den lilla idylliska staden Stull och ska ersätta den avgående pastorn (Clancy Brown). Det är ett trevligt och stort hus och stadsborna är hjälpsamma och snälla och kånkar flyttlådor och bjuder på tårta.
När en av tonårsdöttrarna (Jennifer Stone) tar en bit av tårtan får hon en stor tand i munnen. Hur har den hamnat där? Den andra tonårsdottern (Rebekah Brandes) har redan noterat konstigheter i staden och sett syner och snart börjar helvetet. Det är ingen tillfällighet att familjen flyttat dit och den ondska som finns inom staden är svår att stå emot.
Ja, något sådant. Jag upplever filmen mest som fånig och kommer inte att lägga så värst mycket energi på att komma ihåg den. Den kommer att flytta ut ur närminnet inom kort. Men medan jag kommer ihåg det kan jag väl ändå konstatera att den är hyfsat välgjord där de större skådespelarna (Brown och Anne Heche som spelar den nya pastorns fru) inte gör mer än nödvändigt för att lyfta storyn.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Under eftertexterna spelas en låt med samma namn som filmen. Den visar sig vara skriven och framförd av Slash och är en trevligt mörk och avskalad låt.
2. Både manusförfattaren Jonathan W.C. Mills och regissören Anthony Leonardi III debuterar mer eller mindre med filmen. Leonardi III har en rad designrelaterade filmjobb till en rad stora titlar på sin meritlista.
3. Filmen förlitar sig på en återkommande specialeffekt som är en sorts blandning av svart rök och olja, och den är riktigt snygg faktiskt.
2. Både manusförfattaren Jonathan W.C. Mills och regissören Anthony Leonardi III debuterar mer eller mindre med filmen. Leonardi III har en rad designrelaterade filmjobb till en rad stora titlar på sin meritlista.
3. Filmen förlitar sig på en återkommande specialeffekt som är en sorts blandning av svart rök och olja, och den är riktigt snygg faktiskt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Anne Heche (5)
Anne Heche (5)
