Som att titta i en galen människas hjärna
FILMENMarianne och Gustaf är ett gift par med två tonårsbarn på Östermalm. Äktenskapet har gått i kras och Marianne har fått nog. Hon vill skiljas. Gustaf vägrar inse fakta och tycker att de har en paus. Under "pausen" kastar Marianne sig ut i singellivet medan Gustaf står frågande kvar. Marianne träffar en annan och Gustaf tror fortfarande att de provseparerat. Gustaf säger upp sig och bestämmer sig för att färdigställa romanen han började för länge sedan. Tonårsdottern träffar en utflippad kille och sonen får bo hos farmor och farfar för att inte bli helt förstörd. Allt är med andra ord kaos.
Ja, detta skulle kunnat bli kul men allt känns bara så otroligt överdrivet och orealistiskt. Inga vanliga människor reagerar som de gör i filmen och jag vet inte var manusförfattarna hämtat sin inspiration. Dårhuset kanske… Allt detta gör att man bara sitter och funderar på vad det är som händer och skrattar lite åt Gustaf när han provar knark och blir kung på dansgolvet.
När sen slutet kommer så är det som om vi kommit in i en helt annan film. Från allt kaos gör man ett hopp på tre månader och där är allt helt plötsligt underbart och ordnat. Ingen är arg på någon och alla har extremt bra relationer med alla. Åter igen, var har man fått inspiration till dessa karaktärer och deras handlande? Upplägget finns inte i verkligheten. Det känns som sagt som om man tagit en otroligt förvirrad människas galna idéer om hur en separation bör gå till. Lite som om man tittat in i en galen människas hjärna och bara rakt av plockat ut det som händer där och satt in det i manuset.
Nä, "Jag älskar dig - En skilsmässokomedi" är en riktigt usel film trots att vi ser Björn Kjellman (som ofta är bra) i huvudrollen. Den hänger inte ihop, det som händer är ologiskt och verklighetsfrämmande. Se den inte!
Ja, detta skulle kunnat bli kul men allt känns bara så otroligt överdrivet och orealistiskt. Inga vanliga människor reagerar som de gör i filmen och jag vet inte var manusförfattarna hämtat sin inspiration. Dårhuset kanske… Allt detta gör att man bara sitter och funderar på vad det är som händer och skrattar lite åt Gustaf när han provar knark och blir kung på dansgolvet.
När sen slutet kommer så är det som om vi kommit in i en helt annan film. Från allt kaos gör man ett hopp på tre månader och där är allt helt plötsligt underbart och ordnat. Ingen är arg på någon och alla har extremt bra relationer med alla. Åter igen, var har man fått inspiration till dessa karaktärer och deras handlande? Upplägget finns inte i verkligheten. Det känns som sagt som om man tagit en otroligt förvirrad människas galna idéer om hur en separation bör gå till. Lite som om man tittat in i en galen människas hjärna och bara rakt av plockat ut det som händer där och satt in det i manuset.
Nä, "Jag älskar dig - En skilsmässokomedi" är en riktigt usel film trots att vi ser Björn Kjellman (som ofta är bra) i huvudrollen. Den hänger inte ihop, det som händer är ologiskt och verklighetsfrämmande. Se den inte!
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Christine Meltzer är inte så där jättebra skådis…
2. Björn Kjellman är bra. Han kan verkligen spela förvirrad. Synd att man slösar bort honom i en film som denna.
3. William Spetz som Fabbe (dotterns pojkvän) = nej, nej och åter NEJ!
2. Björn Kjellman är bra. Han kan verkligen spela förvirrad. Synd att man slösar bort honom i en film som denna.
3. William Spetz som Fabbe (dotterns pojkvän) = nej, nej och åter NEJ!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Björn Kjellman (16)
Björn Kjellman (16)
