Den oväntade vägen till succésuperhjälten
FILMENVem kunde tro att Charles Moulton som hittade på superhjälten "Wonder Woman" i själva verket var psykologiprofessorn William Moulton Marston som såg serien som ett sätt att sprida feminism till unga män? Och vem kunde tro att professor Marston inspirerades till karaktären av sin fru Elizabeth och deras gemensamma älskarinna Olive? Och vem kunde tro att dessa tre (på sätt och vis) "uppfann" lögndetektorn?
"Based on the incredible true story" står det längst upp på omslaget till denna film som alltså berättar historien ovan. Luke Evans spelar psykologiprofessorn som i inledningen av filmen (1928) har kurser på Harvard utifrån en teori han kallar DISC (dominance, inducement, submission, compliance). Parallellt forskar han tillsammans med sin fru Elizabeth (Rebecca Hall) på en lögndetektor som nästan fungerar. De tar in studenten Olive Byrne (Bella Heathcote) som assistent både till Marstons DISC-studier och till den gemensamma forskningen. En relation mellan de tre börjar ta form. När Marstons får veta att Byrne är släkt med två feministiska ikoner blir hon genast en mycket mer intressant person.
Relationen tar en vändning när Marstons kommer på hur de ska få sin lögndetektor att fungera och de börjar testa den på sig själva. Plötsligt kommer sanningar fram som ruskar om. Professor Marston erkänner sig kär i Olive medan Olive säger att hon är kär i Elizabeth. Röran ebbar ut i ett komplicerat och för tiden mycket oortodoxt förhållande som så småningom ska kryddas med avancerat sex och slutligen landa i skapelsen av "Wonder Woman".
Filmen rymmer mycket men vilar på en kärna som består av de tre huvudkaraktärernas relationer till varandra (och i om med det skådespelarnas kemier). Jag kan inte låta bli att tycka att Luke Evans spelar professor Maston på ett sätt som gör att han växlar mellan att vara en inspirerande och godhjärtad lärare till en som utnyttjar sin intelligens och auktoritära roll till att förföra en student. Jag tror att denna fladdrande balans mellan gott och ont är medvetet gjort. På samma sätt är Elizabeth en tydlig dominant person medan Olive är den undergivna, även om rollerna kastas om.
Att det här till slut landar i "Wonder Woman" är nästan det mest otroliga av allt. Vägen dit är tydlig precis som de olika inspirationskällorna som i dag inte är alls lika uppenbara som de var under seriens första levnadsår under 40-talet. Den biten av historien är intressant på sitt sätt, och filmen i sin helhet är psykologiskt intressant men dramatiskt lite bökig. Jag hade länge sett fram emot att se filmen, men känner inte att den riktigt gav mig så mycket som jag hade hoppats på. Filmen är för den delens skull givetvis inte dålig och historiskt - om den nu berättar en sanning - värd att bevara för eftervärlden.
"Based on the incredible true story" står det längst upp på omslaget till denna film som alltså berättar historien ovan. Luke Evans spelar psykologiprofessorn som i inledningen av filmen (1928) har kurser på Harvard utifrån en teori han kallar DISC (dominance, inducement, submission, compliance). Parallellt forskar han tillsammans med sin fru Elizabeth (Rebecca Hall) på en lögndetektor som nästan fungerar. De tar in studenten Olive Byrne (Bella Heathcote) som assistent både till Marstons DISC-studier och till den gemensamma forskningen. En relation mellan de tre börjar ta form. När Marstons får veta att Byrne är släkt med två feministiska ikoner blir hon genast en mycket mer intressant person.
Relationen tar en vändning när Marstons kommer på hur de ska få sin lögndetektor att fungera och de börjar testa den på sig själva. Plötsligt kommer sanningar fram som ruskar om. Professor Marston erkänner sig kär i Olive medan Olive säger att hon är kär i Elizabeth. Röran ebbar ut i ett komplicerat och för tiden mycket oortodoxt förhållande som så småningom ska kryddas med avancerat sex och slutligen landa i skapelsen av "Wonder Woman".
Filmen rymmer mycket men vilar på en kärna som består av de tre huvudkaraktärernas relationer till varandra (och i om med det skådespelarnas kemier). Jag kan inte låta bli att tycka att Luke Evans spelar professor Maston på ett sätt som gör att han växlar mellan att vara en inspirerande och godhjärtad lärare till en som utnyttjar sin intelligens och auktoritära roll till att förföra en student. Jag tror att denna fladdrande balans mellan gott och ont är medvetet gjort. På samma sätt är Elizabeth en tydlig dominant person medan Olive är den undergivna, även om rollerna kastas om.
Att det här till slut landar i "Wonder Woman" är nästan det mest otroliga av allt. Vägen dit är tydlig precis som de olika inspirationskällorna som i dag inte är alls lika uppenbara som de var under seriens första levnadsår under 40-talet. Den biten av historien är intressant på sitt sätt, och filmen i sin helhet är psykologiskt intressant men dramatiskt lite bökig. Jag hade länge sett fram emot att se filmen, men känner inte att den riktigt gav mig så mycket som jag hade hoppats på. Filmen är för den delens skull givetvis inte dålig och historiskt - om den nu berättar en sanning - värd att bevara för eftervärlden.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet ger inte så värst mycket mervärde då den mesta information som kommer fram är sådant som berättats i filmen. När skådespelarna berättar om sina karaktärer eller när vi i halvanimerad form får se hur Marston kom på "Wonder Woman", ja, det har vi precis lärt oss medan vi såg filmen. Lite trist.
Till och med de borttagna scenerna känns inte som något nytt. Med undantag för en scen är det mest förlängda scener med någon ny replik här och där. Allt går att se på ungefär 20 minuter.
Till och med de borttagna scenerna känns inte som något nytt. Med undantag för en scen är det mest förlängda scener med någon ny replik här och där. Allt går att se på ungefär 20 minuter.
TRE SAKER
1. Minst lika förbluffande som historien är faktumet att Elizabeth levde tills hon blev 100 år gammal. Det är inte alla som gör det.
2. Att Marstons uppfann lögndetektorn är en liten sanning med modifikation. Vad de kom på var komponenten för att mäta systoliskt blodtryck, en viktig detalj i lögndetektorn.
3. Barnbarnet Christie Marston tar förstås avstånd från filmen som hon kallar ren fiktion, och hon har delvis rätt. Mycket är spekulationer då Marstons inte var speciellt öppna med sitt intima liv.
2. Att Marstons uppfann lögndetektorn är en liten sanning med modifikation. Vad de kom på var komponenten för att mäta systoliskt blodtryck, en viktig detalj i lögndetektorn.
3. Barnbarnet Christie Marston tar förstås avstånd från filmen som hon kallar ren fiktion, och hon har delvis rätt. Mycket är spekulationer då Marstons inte var speciellt öppna med sitt intima liv.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Luke Evans (14)
Luke Evans (14)
