Så blev vargen hund
FILMENHunden är ju människans bästa vän, heter det, och det måste ju funnits en punkt i historien när hunden klev över från att vara vilket djur som helst till den där trogna vännen. Det är det "Alpha" handlar om. Filmen utspelar sig för 20 000 år sedan någonstans i det som nu är Europa. En stam gör sig redo för den stundande vintern, vilket betyder att jägarna måste gå långt och bunkra upp med kött för att hålla stammen vid liv. Precis innan detta sker ska några av stammens yngre män visa sig värdiga att följa med. Vår huvudperson Keda (Kodi Smit-McPhee) är en av dem och följer med sin far, stammens hövding, Tau (Jóhannes Haukur Jóhannesson) på jakten.
Innan det blir skarpt läge ska Keda få äran att dräpa ett vildsvin, men klarar det inte. Pappa Tau blänger bistert på sin son. Rädsla gör inga krigare. Men så ger de sig iväg och efter lite äventyr finner de så småningom en flock bisonoxar som de smyger sig på. Jakten går som tänkt, bisonoxarna rusar ned för ett stup och ramlar mot sin död. Samtidigt får Keda kalla fötter och när han flyr dras han med ned för stupet och landar medvetslös på en klippsats. För långt ned för att nås uppifrån och för långt upp för att räddas underifrån. Tau tvingas ta det tuffa beslutet att lämna sin son.
Men Keda kvicknar till och inser vad som hänt. Halvt om halvt planlöst försöker han ta sig hemåt. Han jagas upp i ett träd av några vargar och lyckas skada en av dem. Men i stället för att döda den lappar han ihop vargen och sig själv i en grotta och vargen, så småningom döpt till Alpha, blir hans följeslagare den långa vägen hem samtidigt som den pinande vintern förvandlar dagarna till mörka, kalla och farliga.
Det är inte en överdrivet originell historia vi har att göra med här. Den har gjorts tidigare, bara för några år sedan i Pixar-varianten "Den gode dinosaurien". Det gör att det inte är överdrivet spännande att se filmen. Det kan ju bara sluta på ett sätt och det blir i mångt och mycket bokstavligt talat en transportsträcka. Dessutom en emellanåt överdramatisk och orealistisk sådan. Det som jag har svårast att få ihop är hur jädra långt gick de egentligen för att hitta bisonoxar? Det känns som de gick en vecka och så tar det ett halvår för Keda att hitta hem. Just där hade det kanske inte skadat med lite övertydlig information.
Men som hundägare är det alltid kul att se filmer om och med hundar, och det är klart att jag går och klappar lite på min hund efter att ha sett klart filmen. Skildringen av människa och varg är fin. Men jag kommer dessvärre inte att minnas "Alpha" speciellt länge. Den är inte dålig, men heller inte tillräckligt engagerande eller gripande för att jag ska känna mig berikad med en minnesvärd filmupplevelse.
Innan det blir skarpt läge ska Keda få äran att dräpa ett vildsvin, men klarar det inte. Pappa Tau blänger bistert på sin son. Rädsla gör inga krigare. Men så ger de sig iväg och efter lite äventyr finner de så småningom en flock bisonoxar som de smyger sig på. Jakten går som tänkt, bisonoxarna rusar ned för ett stup och ramlar mot sin död. Samtidigt får Keda kalla fötter och när han flyr dras han med ned för stupet och landar medvetslös på en klippsats. För långt ned för att nås uppifrån och för långt upp för att räddas underifrån. Tau tvingas ta det tuffa beslutet att lämna sin son.
Men Keda kvicknar till och inser vad som hänt. Halvt om halvt planlöst försöker han ta sig hemåt. Han jagas upp i ett träd av några vargar och lyckas skada en av dem. Men i stället för att döda den lappar han ihop vargen och sig själv i en grotta och vargen, så småningom döpt till Alpha, blir hans följeslagare den långa vägen hem samtidigt som den pinande vintern förvandlar dagarna till mörka, kalla och farliga.
Det är inte en överdrivet originell historia vi har att göra med här. Den har gjorts tidigare, bara för några år sedan i Pixar-varianten "Den gode dinosaurien". Det gör att det inte är överdrivet spännande att se filmen. Det kan ju bara sluta på ett sätt och det blir i mångt och mycket bokstavligt talat en transportsträcka. Dessutom en emellanåt överdramatisk och orealistisk sådan. Det som jag har svårast att få ihop är hur jädra långt gick de egentligen för att hitta bisonoxar? Det känns som de gick en vecka och så tar det ett halvår för Keda att hitta hem. Just där hade det kanske inte skadat med lite övertydlig information.
Men som hundägare är det alltid kul att se filmer om och med hundar, och det är klart att jag går och klappar lite på min hund efter att ha sett klart filmen. Skildringen av människa och varg är fin. Men jag kommer dessvärre inte att minnas "Alpha" speciellt länge. Den är inte dålig, men heller inte tillräckligt engagerande eller gripande för att jag ska känna mig berikad med en minnesvärd filmupplevelse.
EXTRAMATERIALET
Bland de borttagna scenerna finns det en alternativ öppningsscen och ett alternativt slut, och speciellt det sistnämnda är värt att notera. Det tar historien lite längre än det som valdes till filmen och ger en annorlunda efterklang som jag faktiskt är glad att den inte var med i spelfilmen.
En rad kortare featuretter ger lite information om filmens tillkomst, inspelningsplatser (till större delen Kanada), filmens påhittade språk och kultur med mera. Dessutom hälls de kärlek över Kodi Smit-McPhee och den tjeckiska varg-hund-hybriden Chuck som spelar Alpha i filmen. Lite smått och gott alltså.
En rad kortare featuretter ger lite information om filmens tillkomst, inspelningsplatser (till större delen Kanada), filmens påhittade språk och kultur med mera. Dessutom hälls de kärlek över Kodi Smit-McPhee och den tjeckiska varg-hund-hybriden Chuck som spelar Alpha i filmen. Lite smått och gott alltså.
TRE SAKER
1. Filmen finns att se både i en bioversion och en director's cut. Vad som egentligen är den stora skillnaden är oklart då de är nästan lika långa. Dock verkar det som om Morgan Freeman lägger lite berättarröst på bioversionen, något som saknades på director's cut-varianten som jag tittade på.
2. Svenska skådespelaren Jens Hultén (mest känd från "Johan Falk"-filmerna) gör en roll i filmen. Han syns även i några sekunder i extramaterialet där han beskriver "Alpha" som en modern "Lassie".
3. Av oklara anledningar sköts filmens biopremiär fram vid två tillfällen vilket gjorde att trailern kom i juli 2017, över ett helt år innan premiären i augusti 2018.
2. Svenska skådespelaren Jens Hultén (mest känd från "Johan Falk"-filmerna) gör en roll i filmen. Han syns även i några sekunder i extramaterialet där han beskriver "Alpha" som en modern "Lassie".
3. Av oklara anledningar sköts filmens biopremiär fram vid två tillfällen vilket gjorde att trailern kom i juli 2017, över ett helt år innan premiären i augusti 2018.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA