Romantisk kockduell
FILMENJag sitter och funderar på om det finns en bra svensk synonym på det engelska ordet "uptight", för det är just det ordet jag vill använda för att beskriva Kate (Catherine Zeta-Jones) i "Kärlek på menyn". Hon är stjärnkocken som aldrig gör fel och alltid vet bäst, som offrat allt vad privatliv heter för att bibehålla sin status som Manhattans hetaste kock. Strikt, seriös och möjligen lite känslokall. Situationen hon medvetet satt sig i har gjort att hon inte haft ett förhållande på tre-fyra år och hon lättar sitt hjärta - så gott det går - för sin terapeut (Bob Balaban).
Allting får dock en oväntad vändning när Kate får ansvar för sin systerdotter. På väg att besöka Kate i New York råkar systern ut för en bilolycka och omkommer, men dottern Zoe (Abigail Breslin) överlever. Under sorgetiden anställs en ny kock på restaurangen. Det är Nick (Aaron Eckhart), som är Kates raka motsats. Avslappnad, öppen, chosefri och finner alltid tid att stanna upp och uppskatta den opera han envisas med att spela i köket. Han blir direkt populär bland de övriga köksarbetarna, men Kate blir givetvis vansinnig.
Och orolig. Hon misstänker att restaurangägarinnan (Patricia Clarkson) har för avsikt att ersätta henne med Nick, medan han försäkrar att han bara vill arbeta för den bästa och inte ersätta henne. Efter lite krångel börjar Kate att uppskatta Nick allt mer, mycket tack vare att han lyckas luckra upp den sorgsna Zoe, och kärlek uppstår. Men kommer Kate och Nick att lyckas vara både ett par och kollegor? Ni som kan era romantiska filmer vet svaret på den frågan.
Egentligen ingen märkvärdig eller originell historia, men den fyller sin funktion väl. Alla romantiska filmer går efter samma dramaturgiska kurva, vilket gör att man knappast blir överraskad av hur filmen utvecklar sig och slutar, men om man förväntar sig att bli överraskad varje gång man slår på en film så gör man det inte lätt för sig.
Båda huvudrollsinnehavarna gör bra ifrån sig i sina helt skilda roller, och illusionen av att kunna föra sig i ett kök som en riktig kock håller de uppe. Ser trovärdigt ut, men det är möjligt att folk i branschen har en divergerande åsikt angående den punkten.
Abigail Breslin adderar ännu en tung karaktär till sin meritlista genom att ha en ganska svår roll då hon tyngs ned av så pass mycket sorg. Hon har ingen fader och nu heller ingen moder, och har inte lätt att komma över sorgen och kan absolut inte se Kate som en ersättare för sin mamma, men måste ändå hitta ett sätt att acceptera situationen. Hon fungerar lite som ett nav i den här historien, vilket är fint.
Och stabila skådespelare som Bob Balaban och Patricia Clarkson gör sina roller galant. Fint skådespeleri alltså och en ganska mysig stämning överlag i "Kärlek på menyn".
Allting får dock en oväntad vändning när Kate får ansvar för sin systerdotter. På väg att besöka Kate i New York råkar systern ut för en bilolycka och omkommer, men dottern Zoe (Abigail Breslin) överlever. Under sorgetiden anställs en ny kock på restaurangen. Det är Nick (Aaron Eckhart), som är Kates raka motsats. Avslappnad, öppen, chosefri och finner alltid tid att stanna upp och uppskatta den opera han envisas med att spela i köket. Han blir direkt populär bland de övriga köksarbetarna, men Kate blir givetvis vansinnig.
Och orolig. Hon misstänker att restaurangägarinnan (Patricia Clarkson) har för avsikt att ersätta henne med Nick, medan han försäkrar att han bara vill arbeta för den bästa och inte ersätta henne. Efter lite krångel börjar Kate att uppskatta Nick allt mer, mycket tack vare att han lyckas luckra upp den sorgsna Zoe, och kärlek uppstår. Men kommer Kate och Nick att lyckas vara både ett par och kollegor? Ni som kan era romantiska filmer vet svaret på den frågan.
Egentligen ingen märkvärdig eller originell historia, men den fyller sin funktion väl. Alla romantiska filmer går efter samma dramaturgiska kurva, vilket gör att man knappast blir överraskad av hur filmen utvecklar sig och slutar, men om man förväntar sig att bli överraskad varje gång man slår på en film så gör man det inte lätt för sig.
Båda huvudrollsinnehavarna gör bra ifrån sig i sina helt skilda roller, och illusionen av att kunna föra sig i ett kök som en riktig kock håller de uppe. Ser trovärdigt ut, men det är möjligt att folk i branschen har en divergerande åsikt angående den punkten.
Abigail Breslin adderar ännu en tung karaktär till sin meritlista genom att ha en ganska svår roll då hon tyngs ned av så pass mycket sorg. Hon har ingen fader och nu heller ingen moder, och har inte lätt att komma över sorgen och kan absolut inte se Kate som en ersättare för sin mamma, men måste ändå hitta ett sätt att acceptera situationen. Hon fungerar lite som ett nav i den här historien, vilket är fint.
Och stabila skådespelare som Bob Balaban och Patricia Clarkson gör sina roller galant. Fint skådespeleri alltså och en ganska mysig stämning överlag i "Kärlek på menyn".
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns ett specialavsnitt av matdokumentärprogrammet "Unwrapped" som vikt hela programmet åt filmen. Här får vi höra skådespelarna prata om hur de lärde sig att agera som kockar och även träffa de kockar som utbildade dem och faktiskt lagade maten i filmen.
Resultatet blir en ganska annorlunda, men tilltalande bakomfilm. Det lustiga är dock att "Unwrapped", som specialiserar sig på att visa hur fina rätter blir till, har en vinjett som bara visar skitmat; hamburgare, godis, glassrätter och så vidare.
Resultatet blir en ganska annorlunda, men tilltalande bakomfilm. Det lustiga är dock att "Unwrapped", som specialiserar sig på att visa hur fina rätter blir till, har en vinjett som bara visar skitmat; hamburgare, godis, glassrätter och så vidare.
TRE SAKER
1. Filmen har ganska många likheter med "Ratatouille" faktiskt, speciellt hur filmen slutar, vilket jag givetvis inte kan gå in på mer i detalj.
2. Fodralet vill kategorisera filmen som romantisk komedi, men jag tycker att romantiskt drama passar bättre. "Komedi" passar verkligen inte in på filmen, även om man såklart inte sitter och bölar eller vrider sig i misär när man tittar på den.
3. Kate visar upp föredömligt kort stubin när en gäst gnäller om att en biff inte är tillräckligt rå. Det är i och för sig en rolig scen som man kan skratta åt.
2. Fodralet vill kategorisera filmen som romantisk komedi, men jag tycker att romantiskt drama passar bättre. "Komedi" passar verkligen inte in på filmen, även om man såklart inte sitter och bölar eller vrider sig i misär när man tittar på den.
3. Kate visar upp föredömligt kort stubin när en gäst gnäller om att en biff inte är tillräckligt rå. Det är i och för sig en rolig scen som man kan skratta åt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Aaron Eckhart (15)
Aaron Eckhart (15)
