Dålig struktur i brutal C-film
FILMENDen tyske, men i USA verksamme regissören Uwe Boll har blivit allmänt känd som en världens mest hatade regissörer. Boll snittar tre filmer per år varav två av tre är filmer baserade på dataspel som fått fans av spelen att gå i taket.
Här är dock en våldsam originalhistoria som inte är något för de känsliga att se, och faktiskt inte för någon annan heller. Inte helt oväntat är "Slaktaren" en riktigt dålig film.
Max Seed är den värsta seriemördaren någonsin med otroliga 666 mord på sex år. Men nu är han fast och sitter och väntar på att bli avrättad i den elektriska stolen. Problemet är att stolen krånglar och enligt lag måste en fånge som överlever 15000 volt under 45 sekunder släppas fri. Max dör inte, men fängelsedirektören, bödeln, fängelsedoktorn och polisen som tog fast honom säger att han är död och begraver honom levande.
Givetvis kommer Seed upp ur graven och tar en brutal hämnd på de som placerade honom där.
Det finns många problem med den här filmen. Till att börja med är den totalt overklig och saknar helt och hållet logik i vad som händer. Under första hälften av filmen får vi i en flashback se hur polisen villrådigt försöker lista ut vem seriemördaren är, vilket leder fram till natten då han greps, då fem poliser fick sätta livet till medan den enda överlevande lite halvenkelt kunde klubba ned honom utan större problem.
När Seed sedan återvänder från de döda så är han precis lika övermänsklig som kända slashermördare som Jason Voorhees eller Michael Myers, och precis lika maskerad och knäpptyst. Ingen originalitet här inte.
Uwe Boll är kanske inte regissören som får loss några enorma summor i inspelningsbudget så mycket känns billigt och hafsigt gjort. Scenografin lämnar en del att önska och för att dölja detaljerna utspelar sig mycket i mörker och skuggor, och det är många skakiga handhållna scener utan klipp och mycket oväsentligheter. Det finns ingen riktig struktur i berättandet och det blir bara tråkigt och enformigt i längden.
Boll, som även skrivit manuset, inleder filmen med en varningstext där det står att den innehåller obehagliga, verkliga scener som finns med för att kommentera människans natur, varpå en lång sekvens följer där Seed peppar upp sig själv med att titta på djurplågeri sponsrat av PETA. Riktigt vad Boll vill mena med sin kommentar kan jag inte lista ut, för filmen verkar mest vara en ursäkt för att hänga med i vågen av våldsamma filmer som kommit på senare år. Ett mycket utdragen tortyrscen mot slutet av filmen poängterar det.
Det enda riktigt positiva jag kan säga om filmen är att slutet är befriande osentimentalt och mörkt, men det är inte värt att se filmen enbart för det.
Här är dock en våldsam originalhistoria som inte är något för de känsliga att se, och faktiskt inte för någon annan heller. Inte helt oväntat är "Slaktaren" en riktigt dålig film.
Max Seed är den värsta seriemördaren någonsin med otroliga 666 mord på sex år. Men nu är han fast och sitter och väntar på att bli avrättad i den elektriska stolen. Problemet är att stolen krånglar och enligt lag måste en fånge som överlever 15000 volt under 45 sekunder släppas fri. Max dör inte, men fängelsedirektören, bödeln, fängelsedoktorn och polisen som tog fast honom säger att han är död och begraver honom levande.
Givetvis kommer Seed upp ur graven och tar en brutal hämnd på de som placerade honom där.
Det finns många problem med den här filmen. Till att börja med är den totalt overklig och saknar helt och hållet logik i vad som händer. Under första hälften av filmen får vi i en flashback se hur polisen villrådigt försöker lista ut vem seriemördaren är, vilket leder fram till natten då han greps, då fem poliser fick sätta livet till medan den enda överlevande lite halvenkelt kunde klubba ned honom utan större problem.
När Seed sedan återvänder från de döda så är han precis lika övermänsklig som kända slashermördare som Jason Voorhees eller Michael Myers, och precis lika maskerad och knäpptyst. Ingen originalitet här inte.
Uwe Boll är kanske inte regissören som får loss några enorma summor i inspelningsbudget så mycket känns billigt och hafsigt gjort. Scenografin lämnar en del att önska och för att dölja detaljerna utspelar sig mycket i mörker och skuggor, och det är många skakiga handhållna scener utan klipp och mycket oväsentligheter. Det finns ingen riktig struktur i berättandet och det blir bara tråkigt och enformigt i längden.
Boll, som även skrivit manuset, inleder filmen med en varningstext där det står att den innehåller obehagliga, verkliga scener som finns med för att kommentera människans natur, varpå en lång sekvens följer där Seed peppar upp sig själv med att titta på djurplågeri sponsrat av PETA. Riktigt vad Boll vill mena med sin kommentar kan jag inte lista ut, för filmen verkar mest vara en ursäkt för att hänga med i vågen av våldsamma filmer som kommit på senare år. Ett mycket utdragen tortyrscen mot slutet av filmen poängterar det.
Det enda riktigt positiva jag kan säga om filmen är att slutet är befriande osentimentalt och mörkt, men det är inte värt att se filmen enbart för det.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Aversionen mot Uwe Bolls filmskapande kulminerade 2005 när någon missnöjd person registrerade uweboll.com (numera offline, men kan ses på archive.org). Sidan innehöll en uppmaning till "dr Boll": "dear dr boll" (i sidtiteln) "please stop making movies" (som innehåll).
2. Uwe Boll kan inte acceptera kritik och har flera gånger gått i klinch med recensenterna i bitska mailkonversationer. Värst var det för den kritiker som Boll utmanade på en boxningsmatch för att reda ut huruvida han är så dålig egentligen. Boll vann matchen, som så klart finns på YouTube (Boll är boxaren i svart tröja).
3. Sommaren 2007 var jag och Joel på turné och spelade i tyska Wermelskirchen som råkar vara Uwe Bolls hemstad. Ett stort ögonblick i våra liv, även om Boll uteblev från konserten.
2. Uwe Boll kan inte acceptera kritik och har flera gånger gått i klinch med recensenterna i bitska mailkonversationer. Värst var det för den kritiker som Boll utmanade på en boxningsmatch för att reda ut huruvida han är så dålig egentligen. Boll vann matchen, som så klart finns på YouTube (Boll är boxaren i svart tröja).
3. Sommaren 2007 var jag och Joel på turné och spelade i tyska Wermelskirchen som råkar vara Uwe Bolls hemstad. Ett stort ögonblick i våra liv, även om Boll uteblev från konserten.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Michael Paré (6)
Michael Paré (6)
