Äntligen lite judiska fighters
FILMENDen östra sidan av det andra stora kriget är dåligt bevakad av den kommersiella filmhistorien. Fantastiska "Stalingrad" från 1993 (en av de bästa krigsfilmer som gjorts) och "Enemy at the gates" (2001, rätt så mycket sämre men okej) undantagna. I de båda filmerna får östfronten ett eget och fruktansvärt kapitel, medan västvärlden alltid har tyckts velat snöa in på invasionen av Normandie och försvaret av några skogsdungar på den norra europeiska kontintenten. Det dog lika många ryska soldater i Stalingrad som de engelska, franska och brittiska trupperna tillsammans under hela kriget. De verkligt stora offren i det krig som skildrats så många gånger ur amerikansk, och inte så sällan bredbent manlig synvinkel, är ryska och inget annat. Så ska man hitta och skildra de värsta vedermödorna under kriget ska man blicka österut mot den tyska östfronten.
Under andra världskriget fanns det judar som slogs på den ryska sidan mot den tyska ockupationen. De slogs både för sitt land och för sin folkgrupps överlevnad. "Motstånd" är en film om detta, och lanseras som en hjältesaga. Och visst är det en hjältesaga. Hjältarna är en handfull judar från Vitryssland. De judiska bröderna Bielski skapade en hel koloni för flyende judar i skogarna, och räddade omkring 1 200 undan Hitlers holocaust.
Bröderna Bielski var knappast några läshuvuden. De var mer "streetsmarta", som amerikanska ättlingar kallar dem i en bakomfilm. Tuvia (Daniel Craig) är storebrodern som vet hur slipstenen ska dras. Han har talets gåva och färdigheten att leda folk. Zus (Liev Schrieber) är hetlevrad och tar gärna till nävarna; en lysande och orädd soldat, men alltför hämndlysten. Asael (Jamie Bell) är den känslige, som får lära sig att döda för att kunna bli man. Yngste brodern Aron (George MacKay) är i 10-12-årsåldern och har bara en biroll. När brödernas föräldrar mördas av tyska SS-trupper 1941 (som ursinnigt slaktade sig fram på Östfronten) flyr de ut i den väldiga skog de växt upp i som barn. Där gömmer de sig och omgrupperar, med små räder in till byarna. Snart ansluter sig fler judar, som rymt från getton eller från gårdar. Småningom bildas en koloni i skogen som har ett enda syfte: att överleva.
Det är bakgrunden till denna sanna historia, som bygger på en bok av polska judinnan och förintelseöverlevaren Nechama Tec. Filmen gör avsteg från verkligheten i flera avseenden – för att få in lite action, förstås – men annars är det en fin film som "Blood diamond"-regissören Edward Zwick fått till.
Filmens stora styrka är det kraftfulla och det lite mustiga samspelet mellan Craig och Schrieber. "Motstånd" lånar friskt från Gamla testamentet, så till den grad att ena brodern faktiskt i en scen ska till att slå ihjäl den andre med en sten. Men Craig och Schrieber har ett styvt jobb att få liv i de stela karaktärer som Zwick försökt få fram. Zwick är verkligen ingen personinstruktör. Det krävs en skådespelare på supernivå för att ge liv till hans filmer, som Leonardo DiCaprio i "Blood diamond". Varken Craig eller Schrieber spelar på den nivån.
Tyvärr har Zwick också helt missat skogen. En karl uppvuxen i Chicago och Los Angeles kan inte ha en aning om hur man ska gestalta en skog. Skogen har i denna film en jätteviktig roll som kuliss, och måste förvaltas väl och med omsorg, fast resultatet blir bara några stammar och kolsyrerök. Jämför något så banalt som "Twin Peaks": de höga stammarna, vinden, ugglorna, mörkret, allt smygande. Ett sådant handlag med skogen hade jag gärna sett.
Ett ärligt och fint uppsåt, men med lite glest resultat. Ändå: jag tycker om "Motstånd", och jag sitter flera gånger och biter på naglarna. Och den är värd att se om inte annat för James Newton Howards mycket vackra soundtrack. Och, inte minst, för att vi här får se judar som inte är hålögda offer – här är judarna äntligen tuffa fighters, män som kvinnor, som slåss och mördar för sin överlevnad. Fler sådana filmer ser jag gärna.
Under andra världskriget fanns det judar som slogs på den ryska sidan mot den tyska ockupationen. De slogs både för sitt land och för sin folkgrupps överlevnad. "Motstånd" är en film om detta, och lanseras som en hjältesaga. Och visst är det en hjältesaga. Hjältarna är en handfull judar från Vitryssland. De judiska bröderna Bielski skapade en hel koloni för flyende judar i skogarna, och räddade omkring 1 200 undan Hitlers holocaust.
Bröderna Bielski var knappast några läshuvuden. De var mer "streetsmarta", som amerikanska ättlingar kallar dem i en bakomfilm. Tuvia (Daniel Craig) är storebrodern som vet hur slipstenen ska dras. Han har talets gåva och färdigheten att leda folk. Zus (Liev Schrieber) är hetlevrad och tar gärna till nävarna; en lysande och orädd soldat, men alltför hämndlysten. Asael (Jamie Bell) är den känslige, som får lära sig att döda för att kunna bli man. Yngste brodern Aron (George MacKay) är i 10-12-årsåldern och har bara en biroll. När brödernas föräldrar mördas av tyska SS-trupper 1941 (som ursinnigt slaktade sig fram på Östfronten) flyr de ut i den väldiga skog de växt upp i som barn. Där gömmer de sig och omgrupperar, med små räder in till byarna. Snart ansluter sig fler judar, som rymt från getton eller från gårdar. Småningom bildas en koloni i skogen som har ett enda syfte: att överleva.
Det är bakgrunden till denna sanna historia, som bygger på en bok av polska judinnan och förintelseöverlevaren Nechama Tec. Filmen gör avsteg från verkligheten i flera avseenden – för att få in lite action, förstås – men annars är det en fin film som "Blood diamond"-regissören Edward Zwick fått till.
Filmens stora styrka är det kraftfulla och det lite mustiga samspelet mellan Craig och Schrieber. "Motstånd" lånar friskt från Gamla testamentet, så till den grad att ena brodern faktiskt i en scen ska till att slå ihjäl den andre med en sten. Men Craig och Schrieber har ett styvt jobb att få liv i de stela karaktärer som Zwick försökt få fram. Zwick är verkligen ingen personinstruktör. Det krävs en skådespelare på supernivå för att ge liv till hans filmer, som Leonardo DiCaprio i "Blood diamond". Varken Craig eller Schrieber spelar på den nivån.
Tyvärr har Zwick också helt missat skogen. En karl uppvuxen i Chicago och Los Angeles kan inte ha en aning om hur man ska gestalta en skog. Skogen har i denna film en jätteviktig roll som kuliss, och måste förvaltas väl och med omsorg, fast resultatet blir bara några stammar och kolsyrerök. Jämför något så banalt som "Twin Peaks": de höga stammarna, vinden, ugglorna, mörkret, allt smygande. Ett sådant handlag med skogen hade jag gärna sett.
Ett ärligt och fint uppsåt, men med lite glest resultat. Ändå: jag tycker om "Motstånd", och jag sitter flera gånger och biter på naglarna. Och den är värd att se om inte annat för James Newton Howards mycket vackra soundtrack. Och, inte minst, för att vi här får se judar som inte är hålögda offer – här är judarna äntligen tuffa fighters, män som kvinnor, som slåss och mördar för sin överlevnad. Fler sådana filmer ser jag gärna.
EXTRAMATERIALET
Med denna utgåva följer några kortare bakomfilmer. Förvånansvärt matigt. Bakomfilmen "Returning to the forest" är en typisk, men ganska bra, on the set-dokumentär; kortare intervjuer i produktionsleden varvas med klipp från filmen. I "Scoring Defiance" följer vi med James Newton Howard till inspelningsstudion, där den Oscarnominerade musiken växer fram.
"Children of the Otriad" ger mer bakgrund till de människor som gömde sig i skogen, via intervjuer med Tuvia Bielskis barn och barnbarn.
Här finns också fotogalleri och ett tämligen rikt kommentarspår med regissören Edward Zwick. Han guidar tålmodigt genom historien och visar verkligen hur mycket han gått in för bakgrundsmaterialet. Mycket bra.
"Children of the Otriad" ger mer bakgrund till de människor som gömde sig i skogen, via intervjuer med Tuvia Bielskis barn och barnbarn.
Här finns också fotogalleri och ett tämligen rikt kommentarspår med regissören Edward Zwick. Han guidar tålmodigt genom historien och visar verkligen hur mycket han gått in för bakgrundsmaterialet. Mycket bra.
TRE SAKER
1. Quentin Tarantino är snart bioaktuell med nyfilmatiseringen av "Inglourious Basterds". I en intervju säger han, ungefär, att "det har kommit nya generationer som inte längre accepterar att folk pratar bruten engelska när de borde prata tyska" (fritt ur mitt minne). Jag håller med. Nu får det ta mig fan vara slut med filmer om kriget där folk som är ryssar, polacker, tyskar eller andra nationaliteter pratar engelska. Hur svårt kan det vara att casta skådespelare som talar modersmål? Men! I den här filmen pratar man faktiskt ryska och tyska i en del scener. Till och med med anställd coach. Fast i de flesta scenerna talar skådespelarna bruten engelska, vilket blir lite fånigt, och ibland får dem att onödigt ramla ur rollerna.
2. "Motstånd" är inspelad i Litauen, eftersom det blev för svårt att skapa möjligheterna att arbeta inne i Vitryssland. Skogen är dock densamma. De rätta platserna ligger bara några sjumilasteg över gränsen.
3. Jag gillar verkligen Liev Schrieber. Han har fina hamsterkinder, trots att han fick spela lite mer rovdjur i "Wolverine"-filmen här för leden. I "Hitler: Rise of evil", en tv-film, är han mycket bra som nazistsympatisör. (Det är också den film jag oftast försvarat mot filmvänner som avskyr att den är engelskspråkig. Kappvändigt nog.
2. "Motstånd" är inspelad i Litauen, eftersom det blev för svårt att skapa möjligheterna att arbeta inne i Vitryssland. Skogen är dock densamma. De rätta platserna ligger bara några sjumilasteg över gränsen.
3. Jag gillar verkligen Liev Schrieber. Han har fina hamsterkinder, trots att han fick spela lite mer rovdjur i "Wolverine"-filmen här för leden. I "Hitler: Rise of evil", en tv-film, är han mycket bra som nazistsympatisör. (Det är också den film jag oftast försvarat mot filmvänner som avskyr att den är engelskspråkig. Kappvändigt nog.
TOBIAS JOHANSSON (2009-08-08)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Daniel Craig (14)
Daniel Craig (14)
