Inte helt optimal för den svenska publiken
FILMENAmerikanska familjekomedier av det tokigare slaget är nästan en liten subgenre i sig. Jag tänker till exempel på de här filmerna där Steve Martin har en massa ungar. Eller på "Ensam hemma"-serien, även om det mest handlade om ett barn i den.
I "Parental Guidance" (eller "Varning för barnbarn", som det står som översättning av titeln i själva filmen) spelar Billy Crystal och Bette Midler morfar och mormor Artie och Diane som kallas in som barnvakter av sin dotter Alice (Marisa Tomei) när hon och hennes man Phil (Tom Everett Scott) ska resa bort en vecka. Det är motvilligt Alice ringer in sina föräldrar och Artie och Diane har inte träffat sina barnbarn så många gånger. De märker själva att de är "de andra mor- och farföräldrarna" och vill göra något åt det.
Det går givetvis inte så lätt. Familjen bor nämligen i ett "smart" hus som Phil uppfunnit där allting är datorstyrt och programmerat. Dessutom är barnen uppfostrade enligt nya moderna metoder som Artie och Diane inte har någon erfarenhet av. Det är allt från hur man ska prata med barnen och vad de får äta. Vidare har barnen olika problem de bär runt på. Äldsta barnet Harper (Bailee Madison) har enorm prestationsångest, mellanbarnet Turner (Joshua Rush) stammar och minstingen Barker (Kyle Harrison Breitkopf) har en låtsaskompis som styr hela hans liv. Det är mycket för Artie och Diane att hantera och givetvis gör de allting fel.
En tanke jag får under filmens gång är att den här subgenrens svenska motsvarighet är filmerna och tv-serien om "Sune". Dock är det inte riktigt samma sak, och jag får känslan av att den här filmens historia är väldigt amerikansk. Jag undrar hur den fungerar när en svensk familj ser den tillsammans, och min känsla är att den inte skulle fungera så bra.
Den är stundtals rolig men många av Billy Crystals rappa repliker försvinner i kulturkrocken. Jag förstår skämten och vad det är man ska skratta åt, men den där tydliga amerikanska känslan gör att skämten inte riktigt lockar till så många skratt. En trevlig film är det hur som helst, men kanske inte helt optimal för den svenska marknaden.
I "Parental Guidance" (eller "Varning för barnbarn", som det står som översättning av titeln i själva filmen) spelar Billy Crystal och Bette Midler morfar och mormor Artie och Diane som kallas in som barnvakter av sin dotter Alice (Marisa Tomei) när hon och hennes man Phil (Tom Everett Scott) ska resa bort en vecka. Det är motvilligt Alice ringer in sina föräldrar och Artie och Diane har inte träffat sina barnbarn så många gånger. De märker själva att de är "de andra mor- och farföräldrarna" och vill göra något åt det.
Det går givetvis inte så lätt. Familjen bor nämligen i ett "smart" hus som Phil uppfunnit där allting är datorstyrt och programmerat. Dessutom är barnen uppfostrade enligt nya moderna metoder som Artie och Diane inte har någon erfarenhet av. Det är allt från hur man ska prata med barnen och vad de får äta. Vidare har barnen olika problem de bär runt på. Äldsta barnet Harper (Bailee Madison) har enorm prestationsångest, mellanbarnet Turner (Joshua Rush) stammar och minstingen Barker (Kyle Harrison Breitkopf) har en låtsaskompis som styr hela hans liv. Det är mycket för Artie och Diane att hantera och givetvis gör de allting fel.
En tanke jag får under filmens gång är att den här subgenrens svenska motsvarighet är filmerna och tv-serien om "Sune". Dock är det inte riktigt samma sak, och jag får känslan av att den här filmens historia är väldigt amerikansk. Jag undrar hur den fungerar när en svensk familj ser den tillsammans, och min känsla är att den inte skulle fungera så bra.
Den är stundtals rolig men många av Billy Crystals rappa repliker försvinner i kulturkrocken. Jag förstår skämten och vad det är man ska skratta åt, men den där tydliga amerikanska känslan gör att skämten inte riktigt lockar till så många skratt. En trevlig film är det hur som helst, men kanske inte helt optimal för den svenska marknaden.
EXTRAMATERIALET
Förutom ett kommentarspår finns det även möjligheten att slå på kommentarer till det kvartslånga blocket med borttaget och alternativt material. Jag såg det utan kommentarer och känner mig inte direkt nödgad att höra varför scenerna togs bort. Det är med andra ord inga scener man saknar i filmen.
Det nästan lika långa blocket med bloopers och "tack och hej till crewet" är inte så "hilarious" som omslaget påstår. Tvärt emot, ett ganska tråkigt block.
Det nästan lika långa blocket med bloopers och "tack och hej till crewet" är inte så "hilarious" som omslaget påstår. Tvärt emot, ett ganska tråkigt block.
TRE SAKER
1. På baksidetexten står det "...barnen [har] tagit över hemmet med sin moderna teknik..." vilket inte alls stämmer. Dessutom är den moderna tekniken det minsta problemet Artie och Diane ställs inför.
2. Mer baksidetextgnäll: Den korta texten lyckas sammanfatta hela filmen (vilket i och för sig är bra) men även berätta vad som är moralen av den samma (vilket är mindre bra). Läs inte texten med andra ord.
3. En radiosändning av en klassisk baseballsituation kallad "The Shot Heard Round The World" figurerar i filmen under ett par tillfällen. I den sista scenen gör den numera väldigt gamla baseballspelaren Ralph Branca en cameo. Det var han som kastade bollen som sedermera ledde till "slaget som hördes över hela världen".
2. Mer baksidetextgnäll: Den korta texten lyckas sammanfatta hela filmen (vilket i och för sig är bra) men även berätta vad som är moralen av den samma (vilket är mindre bra). Läs inte texten med andra ord.
3. En radiosändning av en klassisk baseballsituation kallad "The Shot Heard Round The World" figurerar i filmen under ett par tillfällen. I den sista scenen gör den numera väldigt gamla baseballspelaren Ralph Branca en cameo. Det var han som kastade bollen som sedermera ledde till "slaget som hördes över hela världen".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Billy Crystal (5)
Billy Crystal (5)
