Tänkvärt om tid, lycka, kärlek och familj
FILMENRichard Curtis har en gedigen meritlista. Från "Svarte Orm" till "War Horse" och i princip alla bra romantiska komedier från England - "Fyra bröllop och en begravning", "Notting Hill", "Bridget Jones dagbok", "Love Actually" och så nu "About Time".
Ja, hans nya film kan redan sälla sig till de tidigare klassikerna. Det är en bra film, en tänkvärd historia om tid, lycka, kärlek och familj, men med en liten övernaturlig twist. 21-åriga Tim (Domhnall Gleeson) får av sin far (Bill Nighy) veta att det finns en stor familjehemlighet. Hur konstigt det än kan låta har alla män i familjen förmågan att resa bakåt i tiden. Inte hur som helst utan till en specifik tidpunkt i sitt eget liv för att korrigera eventuella misstag. Den skeptiska Tim tror inte en sekund på detta, men testar och förbluffas över att det faktiskt fungerar. Frågan är bara vad han ska använda kunskapen till.
En bit in i filmen presenteras kärlekshistorien där han träffar Mary (Rachel McAdams) på en blinddejt, bokstavligt talat, helt utan någon tidsresa. Den kärlekskranka Tim svävar på små lyckliga moln men tänker inte helt klart när han använder sin kunskap för att korrigera en annan sak för plötsligt har den där dejten med Mary aldrig ägt rum. Tim måste börja om och försöka träffa Mary igen och samtidigt lista ut vad som egentligen är poängen med hans speciella hemlighet.
Det är ingen film man gapskrattar åt, men jag skrockar nöjt åt den lite småtorra brittiska humorn som Curtis behärskar lika bra som hans sällsynt delikata fingertoppskänsla för både tragedi och romantik. Med tanke på Curtis tidigare filmer är det svårt att inte tänka på Hugh Grant och Domhnall Gleeson gör helt klart en Grantsk roll med samma komiska tajming och bortkomna sladdrighet.
Det jag gillar mest med filmen är att den är så pass tänkvärd. Det finns en aha-känsla som träffar mig när poängen presenteras. Det är inte bara ett roligt nedslag i några personers liv utan det finns en tydlig poäng och tanke. Att det kombineras med klassisk feel good gör förstås bara filmupplevelsen rikare.
Ja, hans nya film kan redan sälla sig till de tidigare klassikerna. Det är en bra film, en tänkvärd historia om tid, lycka, kärlek och familj, men med en liten övernaturlig twist. 21-åriga Tim (Domhnall Gleeson) får av sin far (Bill Nighy) veta att det finns en stor familjehemlighet. Hur konstigt det än kan låta har alla män i familjen förmågan att resa bakåt i tiden. Inte hur som helst utan till en specifik tidpunkt i sitt eget liv för att korrigera eventuella misstag. Den skeptiska Tim tror inte en sekund på detta, men testar och förbluffas över att det faktiskt fungerar. Frågan är bara vad han ska använda kunskapen till.
En bit in i filmen presenteras kärlekshistorien där han träffar Mary (Rachel McAdams) på en blinddejt, bokstavligt talat, helt utan någon tidsresa. Den kärlekskranka Tim svävar på små lyckliga moln men tänker inte helt klart när han använder sin kunskap för att korrigera en annan sak för plötsligt har den där dejten med Mary aldrig ägt rum. Tim måste börja om och försöka träffa Mary igen och samtidigt lista ut vad som egentligen är poängen med hans speciella hemlighet.
Det är ingen film man gapskrattar åt, men jag skrockar nöjt åt den lite småtorra brittiska humorn som Curtis behärskar lika bra som hans sällsynt delikata fingertoppskänsla för både tragedi och romantik. Med tanke på Curtis tidigare filmer är det svårt att inte tänka på Hugh Grant och Domhnall Gleeson gör helt klart en Grantsk roll med samma komiska tajming och bortkomna sladdrighet.
Det jag gillar mest med filmen är att den är så pass tänkvärd. Det finns en aha-känsla som träffar mig när poängen presenteras. Det är inte bara ett roligt nedslag i några personers liv utan det finns en tydlig poäng och tanke. Att det kombineras med klassisk feel good gör förstås bara filmupplevelsen rikare.
EXTRAMATERIALET
Det bortklippta materialet har inledande kommentarer av Richard Curtis, inklusive en inledning till hela blocket där han förklarar att filmen var en hel timme för lång. Det är dock tack och lov inte en hel timme med extrascener som finns här utan runt 10-12 minuter med grejer som togs bort av en eller annan anledning. För min del är det inga scener som jag upplever att jag saknar i filmen.
Ett par kortare featuretter avhandlar storyn och inspelningen och Curtis "värld". Kort och kärnfullt och precis lagom. Ett montage till en låt och en renodlad musikvideo för en annan låt finns också med, samt ett kommentarspår med Curtis och några av skådespelarna.
Ett par kortare featuretter avhandlar storyn och inspelningen och Curtis "värld". Kort och kärnfullt och precis lagom. Ett montage till en låt och en renodlad musikvideo för en annan låt finns också med, samt ett kommentarspår med Curtis och några av skådespelarna.
TRE SAKER
1. Detta kan vara den sista filmen Richard Curtis regisserar. Han är först och främst manusförfattare och utöver "About Time" och "Love Actually" har han regisserat "The Boat That Rocked".
2. Curtis bodde under en tid i sin barndom i Sverige. Tyvärr har det inte satt några tydliga spår i hans filmer.
3. Jag har tidigare mest sett Domhnall Gleeson - som är son till Brendan Gleeson - i mer seriösa sammanhang, men jag gillar honom som komisk skådespelare och vill se mer.
2. Curtis bodde under en tid i sin barndom i Sverige. Tyvärr har det inte satt några tydliga spår i hans filmer.
3. Jag har tidigare mest sett Domhnall Gleeson - som är son till Brendan Gleeson - i mer seriösa sammanhang, men jag gillar honom som komisk skådespelare och vill se mer.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Domhnall Gleeson (15)
Domhnall Gleeson (15)
