Om kommunikation, språk och tid
FILMENÄven om det är jäkligt maffigt med stora episka rymdbataljer är det när sci-fi är intellektuell och tänkvärd genren är som bäst. Det är den typen av filmer som på något märkligt sätt stannar kvar i mitt huvud långt efter att jag sett klart dem. Ett bra exempel är Christoffer Nolans "Interstellar" som jag tänker på nästan dagligen trots att jag inte sett den sedan 2015. Jag har en liten teori om att det är filmens musik som grävt sig djupast in i ryggmärgen och väcker minnen till liv, för musiken har jag hört i många andra sammanhang sedan jag såg filmen. Även "Arrival" har musikaliska inslag som biter sig fast och en känsla som kryper sig in innanför skinnet.
Poängen med filmens utseende var att göra "skitig sci-fi". Regissören Denis Villeneuve och fotografen Bradford Young kallade stilen för det och Villeneuve ville att känslan skulle vara som att "allt hände under en dålig tisdagsmorgon, ungefär som när man var liten och åkte buss till skolan en regnig dag och drömskt tittade ut genom fönstret". Och visst - så ser filmen ut. Mörk, kall, ruggig.
Vad som händer är att tolv rymdfarkoster vid ett och samma tillfällen dyker upp på lika många olika platser runt omkring på jordklotet. Folk oroar sig självklart och medan samhället lätt börjar kollapsa sätter militären in alla resurser de har för att få fram information om inkräktarna, framför allt att ta reda på vad deras syfte är. Lingvisten Louise Banks (Amy Adams) kontaktas av överste Weber (Forest Whitaker) som vill att hon ska översätta utomjordingarnas språk, en uppgift som är i det närmaste omöjlig eftersom det inte finns något att gå på. Hon får hjälp av en fysiker, Ian Donnelly (Jeremy Renner), som rekryterats på ett liknande vis. Två smarta hjärnor ställs inför en omöjlig uppgift samtidigt som tiden är knapp.
Men framsteg sker. De lyckas identifiera ett skriftspråk och så småningom bryta ned det i detaljer så att en kommunikation kan ske, men när det väl är dags för den stora frågan är det upp till bevis om vi verkligen förstår varandra.
Det här är alltså inte en film om en blodig och ondsint alien invasion utan en film om kommunikation, språk och framför allt tid. Jag vill inte gå in allt för konkreta detaljer om filmens handling, men den vrider och vänder in och ut på tittarens uppfattning om vad som händer. Det är en av anledningarna till att jag upplever att filmen kryper in under skinnet och stannar kvar. En annan är att filmen har ett fräckt och fräscht utseende. Efter alla år med sci-fi och utomjordingar är det uppfräschande att ta del av nya idéer. Nya tankar kring hur gravitation fungerar, vad för slags strukturer man förväntas se på en utomjordisk farkost och framför allt hur utomjordingarna ser ut och hur de låter. Där lyckas "Arrival" väl.
Och inte bara där - jag tycker att filmen är extremt tänkvärd och gripande (när den stora poängen med historien kommer fram) och den lägger sig absolut på listan över liknande filmer som har den där märkliga egenskapen att de hänger kvar länge.
Poängen med filmens utseende var att göra "skitig sci-fi". Regissören Denis Villeneuve och fotografen Bradford Young kallade stilen för det och Villeneuve ville att känslan skulle vara som att "allt hände under en dålig tisdagsmorgon, ungefär som när man var liten och åkte buss till skolan en regnig dag och drömskt tittade ut genom fönstret". Och visst - så ser filmen ut. Mörk, kall, ruggig.
Vad som händer är att tolv rymdfarkoster vid ett och samma tillfällen dyker upp på lika många olika platser runt omkring på jordklotet. Folk oroar sig självklart och medan samhället lätt börjar kollapsa sätter militären in alla resurser de har för att få fram information om inkräktarna, framför allt att ta reda på vad deras syfte är. Lingvisten Louise Banks (Amy Adams) kontaktas av överste Weber (Forest Whitaker) som vill att hon ska översätta utomjordingarnas språk, en uppgift som är i det närmaste omöjlig eftersom det inte finns något att gå på. Hon får hjälp av en fysiker, Ian Donnelly (Jeremy Renner), som rekryterats på ett liknande vis. Två smarta hjärnor ställs inför en omöjlig uppgift samtidigt som tiden är knapp.
Men framsteg sker. De lyckas identifiera ett skriftspråk och så småningom bryta ned det i detaljer så att en kommunikation kan ske, men när det väl är dags för den stora frågan är det upp till bevis om vi verkligen förstår varandra.
Det här är alltså inte en film om en blodig och ondsint alien invasion utan en film om kommunikation, språk och framför allt tid. Jag vill inte gå in allt för konkreta detaljer om filmens handling, men den vrider och vänder in och ut på tittarens uppfattning om vad som händer. Det är en av anledningarna till att jag upplever att filmen kryper in under skinnet och stannar kvar. En annan är att filmen har ett fräckt och fräscht utseende. Efter alla år med sci-fi och utomjordingar är det uppfräschande att ta del av nya idéer. Nya tankar kring hur gravitation fungerar, vad för slags strukturer man förväntas se på en utomjordisk farkost och framför allt hur utomjordingarna ser ut och hur de låter. Där lyckas "Arrival" väl.
Och inte bara där - jag tycker att filmen är extremt tänkvärd och gripande (när den stora poängen med historien kommer fram) och den lägger sig absolut på listan över liknande filmer som har den där märkliga egenskapen att de hänger kvar länge.
EXTRAMATERIALET
Precis som filmen är även extramaterialet bra och intressant. En halvtimmeslång allmän making of kompletteras av tre specifika tittar på viktiga beståndsdelar i helheten, nämligen musik, ljudeffekter och klippning. Alltsammans ger en dryg timme av filmtekniskt mervärde där de positiva aspekterna av filmen förstärks. Jag roas framför allt av att musik och ljud fått en framträdande roll bland extramaterialet då det verkligen är något som tillför massor till helhetsupplevelsen.
Som avrundning får vi ett avsevärt mer intellektuellt och filosofiskt inslag om tid, minnen och språk och även om detta är superintressant blir det lite för avancerat för min bildningsnivå. Jag måste dock säga att de som uttalar sig i inslaget gör det på ett övertygande och pedagogiskt trevligt vis, så jag gillar det jag ser men har lite problem med att hänga med i svängarna.
Sammanlagt närmare 85 minuter extramaterial att suga i sig.
Som avrundning får vi ett avsevärt mer intellektuellt och filosofiskt inslag om tid, minnen och språk och även om detta är superintressant blir det lite för avancerat för min bildningsnivå. Jag måste dock säga att de som uttalar sig i inslaget gör det på ett övertygande och pedagogiskt trevligt vis, så jag gillar det jag ser men har lite problem med att hänga med i svängarna.
Sammanlagt närmare 85 minuter extramaterial att suga i sig.
TRE SAKER
1. Filmen baseras på Ted Chiangs novell "Story of Your Life" från 1998. Novellen har publicerats på svenska som "Berättelsen om ditt liv" i tidskriften Nova science fiction, 2005. Chiang figurerar flitigt bland extramaterialet.
2. Filmen bar originaltiteln "Story of Your Life" länge men när filmen testvisades framkom det att tittarna inte gillade inte titeln och den ändrades till "Arrival".
3. Regissören Denis Villeneuve har tidigare bland annat gjort "Nawals hemlighet" och "Prisoners" och hans nästa projekt är "Blade Runner 2049".
2. Filmen bar originaltiteln "Story of Your Life" länge men när filmen testvisades framkom det att tittarna inte gillade inte titeln och den ändrades till "Arrival".
3. Regissören Denis Villeneuve har tidigare bland annat gjort "Nawals hemlighet" och "Prisoners" och hans nästa projekt är "Blade Runner 2049".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Amy Adams (16)
Amy Adams (16)
