Förvirrande fortsättning på franchisen
FILMENActionfilmen "Predator" från 1987, i Sverige lämpligt döpt till "Rovdjuret", är en riktig klassiker som lyckades med konststycket att kombinera krigsfilm i djungeln med en väldesignad utomjording av sällsynt rått slag. Jag gillade filmen, i vilken Arnold Schwarzenegger yppade den ofta imiterade repliken "Get to the chopper!". Den följdes upp med "Predator 2" (1990) och "Predators" (2010) - och två crossoverfilmer med "Alien"-franchisen, som vi i det här sammanhanget struntar i - men jag har trots att jag gillade den första filmen inte sett någon av dem.
Ursprungligen var tanken att den nya filmen skulle bli en reboot, men regissören Shane Black propsade på att det skulle vara en uppföljare, och det blev det. Det finns renodlade referenser och påskägg relaterade till de tidigare filmerna, och i manuset fanns en cameo för Schwarzenegger inskriven, vilken han tackade nej till.
Ett litet skepp med ett Rovdjur kraschlandar i den mexikanska djungeln. Amerikanska prickskyttesoldaten Quinn McKenna (Boyd Holbrook) som leder en insats mot en knarkkartell blir vittne till kraschen och ser hur hans närmaste män blir offer. McKenna rafsar åt sig Rovdjurets hjälm och armband och lyckas posta hem detta i ett paket innan han blir omhändertagen av myndigheterna. Myndigheterna är delvis CIA där hårdingen Traeger (Sterling K. Brown) leder Project Stargazer som tar hand om utomjordisk aktivitet, och de fiskar upp Rovdjuret och för den till en hemlig anläggning. Dit kallas biologen Casey Bracket (Olivia Munn) då det visar sig att det finns mänsklig DNA i utomjordingen. Hur är det möjligt?
McKennas paket skickades hem till ex-frun och den autistiska sonen Rory (Jacob Tremblay) som lyckas aktivera hjälmen och armbandet, vilket förstås inte är speciellt bra. Det nedsövda Rovdjuret på anläggningen vaknar upp och gör processen kort med alla som står i dess väg. Biologen Bracket klarar sig. Samtidigt har en buss lastad med knäppa militärer anlänt, däribland McKenna vars upplevelser i Mexiko ska tystas ned på detta vis. Hans nya kollegor (Trevante Rhodes, Thomas Jane, Keegan-Michael Key, Augusto Aguilera och Alfie Allen) är en brokig skara figurer som ska visa sig fungera rätt bra ihop när McKenna förklarat vad som hänt och räknat ut att hans egen son är i fara. Bracket - som av någon anledning är en minst lika bra soldat som alla de andra - ansluter till gänget, men det ska snart visa sig att rovdjurets agenda inte riktigt är vad man kan tro.
"The Predator" är en blandning av action, splattrigt våld och rätt mycket komedi som tonsatts av en alldeles för äventyrsfilmaktig musik. Jättekonstig musik, och det är inte det enda som får mig att känna mig lätt förvirrad. Å ena sidan tycker jag att det är rätt kul med ett sådant här "rag tag"-gäng som skämtar och snackar skit samtidigt som de får sitt jobb gjort. Det blir en variant på "Hogan's Heroes" eller "The Inglorious Bastards" eller liknande filmer där ett udda gäng militärer fungerar tillsammans. Å andra sidan känns sammanhanget fel. Jag hade gärna sett gänget i en annan historia som inte nödvändigtvis var en "Predator"-film. Å tredje sidan: Ursprungsfilmen från 1987 hade också en del udda figurer och en skämtsam och grov dialog så det kanske inte är så konstigt ändå.
Men jag är ändå förvirrad. På något plan fungerar "The Predator" som actionrulle i en franchise med viss kultstämpel, men på ett annat plan känns filmen märkligt fel. Filmens final spårar ur fullständigt med den ena ickerealistiska scenen efter den andra och givetvis bullas det upp för en framtida fortsättning. Jag är inte på det klara om filmen förvaltat känslan från originalet väl, eller om den dragit den i smutsen. Märklig situation.
Ursprungligen var tanken att den nya filmen skulle bli en reboot, men regissören Shane Black propsade på att det skulle vara en uppföljare, och det blev det. Det finns renodlade referenser och påskägg relaterade till de tidigare filmerna, och i manuset fanns en cameo för Schwarzenegger inskriven, vilken han tackade nej till.
Ett litet skepp med ett Rovdjur kraschlandar i den mexikanska djungeln. Amerikanska prickskyttesoldaten Quinn McKenna (Boyd Holbrook) som leder en insats mot en knarkkartell blir vittne till kraschen och ser hur hans närmaste män blir offer. McKenna rafsar åt sig Rovdjurets hjälm och armband och lyckas posta hem detta i ett paket innan han blir omhändertagen av myndigheterna. Myndigheterna är delvis CIA där hårdingen Traeger (Sterling K. Brown) leder Project Stargazer som tar hand om utomjordisk aktivitet, och de fiskar upp Rovdjuret och för den till en hemlig anläggning. Dit kallas biologen Casey Bracket (Olivia Munn) då det visar sig att det finns mänsklig DNA i utomjordingen. Hur är det möjligt?
McKennas paket skickades hem till ex-frun och den autistiska sonen Rory (Jacob Tremblay) som lyckas aktivera hjälmen och armbandet, vilket förstås inte är speciellt bra. Det nedsövda Rovdjuret på anläggningen vaknar upp och gör processen kort med alla som står i dess väg. Biologen Bracket klarar sig. Samtidigt har en buss lastad med knäppa militärer anlänt, däribland McKenna vars upplevelser i Mexiko ska tystas ned på detta vis. Hans nya kollegor (Trevante Rhodes, Thomas Jane, Keegan-Michael Key, Augusto Aguilera och Alfie Allen) är en brokig skara figurer som ska visa sig fungera rätt bra ihop när McKenna förklarat vad som hänt och räknat ut att hans egen son är i fara. Bracket - som av någon anledning är en minst lika bra soldat som alla de andra - ansluter till gänget, men det ska snart visa sig att rovdjurets agenda inte riktigt är vad man kan tro.
"The Predator" är en blandning av action, splattrigt våld och rätt mycket komedi som tonsatts av en alldeles för äventyrsfilmaktig musik. Jättekonstig musik, och det är inte det enda som får mig att känna mig lätt förvirrad. Å ena sidan tycker jag att det är rätt kul med ett sådant här "rag tag"-gäng som skämtar och snackar skit samtidigt som de får sitt jobb gjort. Det blir en variant på "Hogan's Heroes" eller "The Inglorious Bastards" eller liknande filmer där ett udda gäng militärer fungerar tillsammans. Å andra sidan känns sammanhanget fel. Jag hade gärna sett gänget i en annan historia som inte nödvändigtvis var en "Predator"-film. Å tredje sidan: Ursprungsfilmen från 1987 hade också en del udda figurer och en skämtsam och grov dialog så det kanske inte är så konstigt ändå.
Men jag är ändå förvirrad. På något plan fungerar "The Predator" som actionrulle i en franchise med viss kultstämpel, men på ett annat plan känns filmen märkligt fel. Filmens final spårar ur fullständigt med den ena ickerealistiska scenen efter den andra och givetvis bullas det upp för en framtida fortsättning. Jag är inte på det klara om filmen förvaltat känslan från originalet väl, eller om den dragit den i smutsen. Märklig situation.
EXTRAMATERIALET
Från den handfulla mängden bortklippta scener tar jag mest med mig en riktig översättningsgroda. Alfie Allens karaktär ska ordna vapen åt gänget och frågar en säljare om "RPG's", vilket översätts med "rollspel". Även om det är en korrekt utläsning av förkortningen ("Role Playing Games") är det skrattretande fel här. Lite känsla för sammanhanget bör man kanske ha som översättare och förstå att det är raketgevär, Rocket Propelled Grenades, det handlar om.
Två av bakomfilmerna handlar om regissören/manusförfattaren Shane Black och karaktärerna/skådespelarna i filmen. Shane Black var ju faktiskt en av skådespelarna i originalfilmen från 1987 - en vulgärt skämtande soldaten som blev rovdjurets första offer då. Det är ju rätt charmigt att han drygt 30 år senare får ta franchisen vidare.
Extramaterialets stora höjdpunkt är en genomgång av själva Rovdjurskaraktären med titt på design, mask, praktiska effekter och även alla alienprylar som vapen, skepp med mera. Det gläder mig att så pass mycket ändå är praktiskt, det vill säga en 210-centimetersskådis i gummidräkt och inte en renodlad CGI-karaktär. Det gör väldigt mycket.
Finurligt nog ligger det med en ungefär tio minuter lång sammanfattning av de tidigare tre filmerna i franchisen, som jag kanske borde sett innan filmen. Men så blev det inte. En liten nackdel med att se dessa sammanfattningar för mig personligen är ju att jag får både "Predator 2" och "Predators" spoilade. Om jag nu hade tänkt se dem...
Två av bakomfilmerna handlar om regissören/manusförfattaren Shane Black och karaktärerna/skådespelarna i filmen. Shane Black var ju faktiskt en av skådespelarna i originalfilmen från 1987 - en vulgärt skämtande soldaten som blev rovdjurets första offer då. Det är ju rätt charmigt att han drygt 30 år senare får ta franchisen vidare.
Extramaterialets stora höjdpunkt är en genomgång av själva Rovdjurskaraktären med titt på design, mask, praktiska effekter och även alla alienprylar som vapen, skepp med mera. Det gläder mig att så pass mycket ändå är praktiskt, det vill säga en 210-centimetersskådis i gummidräkt och inte en renodlad CGI-karaktär. Det gör väldigt mycket.
Finurligt nog ligger det med en ungefär tio minuter lång sammanfattning av de tidigare tre filmerna i franchisen, som jag kanske borde sett innan filmen. Men så blev det inte. En liten nackdel med att se dessa sammanfattningar för mig personligen är ju att jag får både "Predator 2" och "Predators" spoilade. Om jag nu hade tänkt se dem...
TRE SAKER
1. I extramaterialet beskrivs Boyd Holbrook som en modern Steve McQueen. Personligen ser jag väldigt mycket Michael Keaton i honom, så där så jag fantiserar om en film där de spelar far och son eller samma karaktär i olika åldrar.
2. Efter dåliga testvisningar av filmens originalklippning spelades hela tredje akten in på nytt vilket gjorde att en hel del gjordes om totalt och vissa karaktärer klipptes bort. I tidiga trailers finns det material som sedan försvann ur filmen.
3. Även om designen av Rovdjuret förfinats lite under åren så är ändå grunden den samma efter 30 år. Det är en design som verkligen fungerar, med undantag för de där märkliga dreadlock-inslagen. Eller som Trevante Rhodes karaktär uttrycker det i filmen: "It's like an alien Whoopi Goldberg".
2. Efter dåliga testvisningar av filmens originalklippning spelades hela tredje akten in på nytt vilket gjorde att en hel del gjordes om totalt och vissa karaktärer klipptes bort. I tidiga trailers finns det material som sedan försvann ur filmen.
3. Även om designen av Rovdjuret förfinats lite under åren så är ändå grunden den samma efter 30 år. Det är en design som verkligen fungerar, med undantag för de där märkliga dreadlock-inslagen. Eller som Trevante Rhodes karaktär uttrycker det i filmen: "It's like an alien Whoopi Goldberg".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Boyd Holbrook (13)
Boyd Holbrook (13)
