En lång men bra uppföljare
FILMEN"Gudfadern 2" kom 1974, två år efter den första filmen och tar vid där den slutade. Vi får fortsätta följa Michael Corleone och hans liv som Gudfader. Precis som tidigare är det många som inte gillar hans sätt att leda familjen och hans fiender blir inte direkt färre under filmens gång.
Den här gången är både fiender och vänner ute efter honom. Det är förvånansvärt ofta som maffiabossarna sviks av någon i de egna leden. Så även här men gång på gång visar Michael vilken hård boss han är. Ingen går säker och har man en gång svikit honom är det kört.
I "Gudfadern 2" varvas historien om Michael i filmens nutid med historien om hans far, Vitos, uppväxt. Vi får se hur han kommer föräldralös till USA och hur han där jobbar sig uppåt från ingenting till den boss han är i första filmen. De båda historierna vävs snyggt ihop med varandra.
Tyvärr är det också detta som är lite av filmens svaghet. Inte att den har två parallella historier, det funkar bra, utan problemet är att varje historia har så många sidospår och karaktärer att det blir lite svårt att hålla reda på alla. En del finns med i båda spåren och andra endast i det ena.
Dessutom är filmen ännu längre än den första filmen. Lite över tre timmar och tio minuter lång är den och det är rätt saftigt. Dels för att både historien blir så rik på händelser och antal karaktärer men också för att filmen inte riktigt orkar hålla samma bra tempo som första filmen hela tiden. Det finns några svackor i den när tempot går ner och man kommer på sig själv med att titta på klockan. Det är dock glädjande att se att alla skådespelare är tillbaka i sina roller och dessutom får vi se Robert De Niro som den unge Vito. De Niro gör som vanligt riktigt bra ifrån sig och även om han här är riktigt ung märker man av hans storhet.
En sak som stärker filmen är de förhör Michael utsätts för och hur han tar hand om dem som vittnar mot honom. Dessa scener är verkligen välgjorda och ger filmen en otrolig dokumentär känsla. Man får nästan känslan av att det är en dokumentär och inte en spelfilm man sitter och tittar på, vilket är bra.
Trots svackor fortsätter "Gudfadern 2" i samma lyckade stil som första filmen och jag erkänner villigt att det är en av de bättre uppföljarna jag sett.
Den här gången är både fiender och vänner ute efter honom. Det är förvånansvärt ofta som maffiabossarna sviks av någon i de egna leden. Så även här men gång på gång visar Michael vilken hård boss han är. Ingen går säker och har man en gång svikit honom är det kört.
I "Gudfadern 2" varvas historien om Michael i filmens nutid med historien om hans far, Vitos, uppväxt. Vi får se hur han kommer föräldralös till USA och hur han där jobbar sig uppåt från ingenting till den boss han är i första filmen. De båda historierna vävs snyggt ihop med varandra.
Tyvärr är det också detta som är lite av filmens svaghet. Inte att den har två parallella historier, det funkar bra, utan problemet är att varje historia har så många sidospår och karaktärer att det blir lite svårt att hålla reda på alla. En del finns med i båda spåren och andra endast i det ena.
Dessutom är filmen ännu längre än den första filmen. Lite över tre timmar och tio minuter lång är den och det är rätt saftigt. Dels för att både historien blir så rik på händelser och antal karaktärer men också för att filmen inte riktigt orkar hålla samma bra tempo som första filmen hela tiden. Det finns några svackor i den när tempot går ner och man kommer på sig själv med att titta på klockan. Det är dock glädjande att se att alla skådespelare är tillbaka i sina roller och dessutom får vi se Robert De Niro som den unge Vito. De Niro gör som vanligt riktigt bra ifrån sig och även om han här är riktigt ung märker man av hans storhet.
En sak som stärker filmen är de förhör Michael utsätts för och hur han tar hand om dem som vittnar mot honom. Dessa scener är verkligen välgjorda och ger filmen en otrolig dokumentär känsla. Man får nästan känslan av att det är en dokumentär och inte en spelfilm man sitter och tittar på, vilket är bra.
Trots svackor fortsätter "Gudfadern 2" i samma lyckade stil som första filmen och jag erkänner villigt att det är en av de bättre uppföljarna jag sett.
EXTRAMATERIALET
Det enda extramaterial vi får en ett kommentarspår.
TRE SAKER
1. Jag måste verkligen ge heder åt Mario Puzo och Francis Ford Coppola för att de låter sina italienska karaktärer prata italienska eller engelska med italiensk brytning och inte felfri engelska som i så många andra filmer om icke-amerikaner.
2. Både Marlon Brando och Robert De Niro har vunnit en Oscar för rollen som Vito Corleone.
3. Filmen finns (tillsammans med de andra två delarna) även utgivna i en box som förutom de tre filmerna även innehåller två separata skivor fullmatade med extramaterial.
2. Både Marlon Brando och Robert De Niro har vunnit en Oscar för rollen som Vito Corleone.
3. Filmen finns (tillsammans med de andra två delarna) även utgivna i en box som förutom de tre filmerna även innehåller två separata skivor fullmatade med extramaterial.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Al Pacino (6)
Al Pacino (6)
