Jeff Bridges prisbelönta sluskroll
FILMENUnder större delen av den här filmen kan man nästan känna den fräna doften av svett och gammal fylla. Det är få skådespelare som kan gestalta en riktig slusk lika pricksäkert som Jeff Bridges. I en ganska tidig scen har hans karaktär Bad Blake precis kommit ut ur duschen men ser ändå remarkabelt flottig ut, precis som det behövs avfettning och en gammal hederlig tvättborste för att få honom ren.
Nu är det inte därför Bridges belönades med en Oscar för bästa manliga huvudroll, men det är helt klart en bidragande orsak. Trovärdigheten är på topp.
Bad Blake är en countrystjärna vars framgångssaga är på upphällningen. Vid snart 60 års ålder är han visserligen en legend, men turnén han kuskar runt på i den smällheta södern är inte värdig en stjärna. Han spelar på små barer, bowlinghallar och liknande tillsammans med nya kompband varje dag som mycket väl kan få mer betalt än han själv. Lyckligtvis finns det sprit och en villig kvinna varje kväll som dämpar ångesten.
I Santa Fe får han en fråga från en kompmusiker i fall han ställer upp på en intervju för hans systerdotter. Blake tackar ja och Jean (Maggie Gyllenhaal) får ställa sina frågor. Det händer någonting mellan dem, men så fort Jean frågar om Blakes familj eller countrykollegan Tommy Sweet (Colin Farrell) blir han tyst. Relationen till den betydligt yngre och betydligt mer framgångsrika Sweet är ett känsligt ämne – Blake har lärt upp honom allt han kan och bidragit med många låtar, men något har skurit sig mellan dem.
Dock flammar en riktig romans upp mellan countrygubben och den unga journalisten och mitt i alltihop får Blake agera förband till Sweet och spela inför 12 000 människor. Här blir det dock lite märkligt, för man har byggt upp Sweet som ett arsel som helt ignorerat sitt ursprung när väl Farrell dyker upp så är det inte alls så. Han är fylld av respekt och vill bara det bästa för Blake. Märklig utveckling.
Romansen blommar på. Blake bekantar sig med Jeans son och tar igen det han missade när han lämnade sin egen son för 24 år sedan. Men det blir inte ett helt problemfritt förhållande: Blake är ju alkoholist och Jean har svårt att lita på män efter vad hon varit med om, och hur länge kan Blake hålla på som han gör innan något allvarligt händer?
Även om "Crazy Heart" har rosats överlag så har viss kritik riktats mot att storyn i sig är ganska enkel och tämligen vanlig, och det kan man ju hålla med om. En stjärna på dekis är inget nytt och filmen kommer heller inte med något originellt i sitt utförande utom att möjligen placera den i ett countrysammanhang. Men det är ändå en väl genomförd historia som man lätt engagerar sig i och Bridges är mycket bra i rollen. Gyllenhaal har även hon en väldigt bra förmåga att komplettera andra skådespelare som sympatisk kvinna med både tyngd och djup och så är det även här.
När jag ser filmen tänker jag lite på "The Wrestler" för det finns vissa likheter. Nu är Bad Blake inte riktigt lika destruktiv och "före detta" som Mickey Rourke var som Randy men beröringspunkterna är i alla fall tillräckligt många för att tanken ändå ska finnas där genom hela filmen. Rourke fick inte den Oscar han borde ha fått men Bridges fick sin, och det finns det en vettig anledning till.
Nu är det inte därför Bridges belönades med en Oscar för bästa manliga huvudroll, men det är helt klart en bidragande orsak. Trovärdigheten är på topp.
Bad Blake är en countrystjärna vars framgångssaga är på upphällningen. Vid snart 60 års ålder är han visserligen en legend, men turnén han kuskar runt på i den smällheta södern är inte värdig en stjärna. Han spelar på små barer, bowlinghallar och liknande tillsammans med nya kompband varje dag som mycket väl kan få mer betalt än han själv. Lyckligtvis finns det sprit och en villig kvinna varje kväll som dämpar ångesten.
I Santa Fe får han en fråga från en kompmusiker i fall han ställer upp på en intervju för hans systerdotter. Blake tackar ja och Jean (Maggie Gyllenhaal) får ställa sina frågor. Det händer någonting mellan dem, men så fort Jean frågar om Blakes familj eller countrykollegan Tommy Sweet (Colin Farrell) blir han tyst. Relationen till den betydligt yngre och betydligt mer framgångsrika Sweet är ett känsligt ämne – Blake har lärt upp honom allt han kan och bidragit med många låtar, men något har skurit sig mellan dem.
Dock flammar en riktig romans upp mellan countrygubben och den unga journalisten och mitt i alltihop får Blake agera förband till Sweet och spela inför 12 000 människor. Här blir det dock lite märkligt, för man har byggt upp Sweet som ett arsel som helt ignorerat sitt ursprung när väl Farrell dyker upp så är det inte alls så. Han är fylld av respekt och vill bara det bästa för Blake. Märklig utveckling.
Romansen blommar på. Blake bekantar sig med Jeans son och tar igen det han missade när han lämnade sin egen son för 24 år sedan. Men det blir inte ett helt problemfritt förhållande: Blake är ju alkoholist och Jean har svårt att lita på män efter vad hon varit med om, och hur länge kan Blake hålla på som han gör innan något allvarligt händer?
Även om "Crazy Heart" har rosats överlag så har viss kritik riktats mot att storyn i sig är ganska enkel och tämligen vanlig, och det kan man ju hålla med om. En stjärna på dekis är inget nytt och filmen kommer heller inte med något originellt i sitt utförande utom att möjligen placera den i ett countrysammanhang. Men det är ändå en väl genomförd historia som man lätt engagerar sig i och Bridges är mycket bra i rollen. Gyllenhaal har även hon en väldigt bra förmåga att komplettera andra skådespelare som sympatisk kvinna med både tyngd och djup och så är det även här.
När jag ser filmen tänker jag lite på "The Wrestler" för det finns vissa likheter. Nu är Bad Blake inte riktigt lika destruktiv och "före detta" som Mickey Rourke var som Randy men beröringspunkterna är i alla fall tillräckligt många för att tanken ändå ska finnas där genom hela filmen. Rourke fick inte den Oscar han borde ha fått men Bridges fick sin, och det finns det en vettig anledning till.
EXTRAMATERIALET
Här finns en trailer och sex bortklippta scener, där den sista och längsta scenen på sätt och vis skulle fungera som en – visserligen lite halvkonstig – kortfilm. I övrigt är det scener som varken tillför eller försämrar filmen.
På blu-ray-utgåvan ska det enligt uppgift finnas ytterligare två bortklippta scener och intervjuer med skådespelarna.
På blu-ray-utgåvan ska det enligt uppgift finnas ytterligare två bortklippta scener och intervjuer med skådespelarna.
TRE SAKER
1. Filmen producerades för bara 7 miljoner dollar av Country Music Television och var ursprungligen tänkt att gå direkt till video, men fick en begränsad tid på biograferna.
2. Både Bridges och Farrell sjunger på riktigt i filmen, och i den sistnämndas fall är det riktigt imponerande eftersom jag inte hört honom sjunga förut och för att hans sångröst är så olik hans tal.
3. Det blev även en Oscar för bästa originallåt för "The Weary Kind".
2. Både Bridges och Farrell sjunger på riktigt i filmen, och i den sistnämndas fall är det riktigt imponerande eftersom jag inte hört honom sjunga förut och för att hans sångröst är så olik hans tal.
3. Det blev även en Oscar för bästa originallåt för "The Weary Kind".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jeff Bridges (18)
Jeff Bridges (18)
