Del Toro putsar till en tv-filmsskräckis
FILMENDen flitige Guillermo Del Toro har varit med och skrivit manus och producerat "Don't Be Afraid of the Dark", en remake på en tv-film från 1973 som lämnat starka avtryck hos de som sett den. Det har inte jag, men jag kan ändå känna en sorts tv-filmskänsla i nyfilmatiseringen. Inte på det där negativa sättet, det vill säga att det känns billigt och ofarligt, utan mer som ett "Twilight Zone"-avsnitt eller något.
Filmen utspelar sig i ett rejält hus, en sorts herrgård, som Alex (Guy Pearce) plöjt ned alla sina pengar i för att rusta upp och sedan sälja. Han har sin assistent och nya flickvän Kim (Katie Holmes) till hjälp. Alex problemfyllda dotter Sally (Bailee Madison) kommer också till huset och det är hon som i trädgården hittar vad som är taket på ett hemligt rum vars dörr dolts av en extra vägg. Rummet är den forna ägaren, konstnären Blackwoods gamla ateljé och det är även här dörren till en begravd hemlighet finns.
Redan i filmens inledning har vi nämligen fått se hur Blackwood offrade både sina egna och några barntänder till små otäcka varelser som döljer sig i mörkret, för att sedan bli neddragen i askhålet längst ned. Nu väcks dessa varelser till liv igen och det är givetvis Sally de kommunicerar med. Då hon är barn, och dessutom ett hårt medicinerat sådant, är det ingen som tror på henne när konstigheter sker och hon skyller på troll. Men de finns där och de nöjer sig inte förrän de fått ett offer.
Små varelser skrämde skräck i mig redan på 80-talet i filmer som "Gremlins" och "Critters" och jag är säker på att originalversionen av "Don't Be Afraid of the Dark" hade haft samma effekt om jag hade sett den då. Att den gjorde avtryck på Del Toro är ganska tydligt eftersom han skrev in liknande varelser i "Hellboy II: The Golden Army" med de benknaprande tandféerna.
Nyfilmatiseringen är helt okej, men inte mer. Den är välgjord och i stora drag välspelad, men inte riktigt så läskig som jag hade önskat. På sätt och vis är den en modern och välgjord variant av en typisk 80-talsmonsterskräckis, och det har ju i och för sig sin charm.
Filmen utspelar sig i ett rejält hus, en sorts herrgård, som Alex (Guy Pearce) plöjt ned alla sina pengar i för att rusta upp och sedan sälja. Han har sin assistent och nya flickvän Kim (Katie Holmes) till hjälp. Alex problemfyllda dotter Sally (Bailee Madison) kommer också till huset och det är hon som i trädgården hittar vad som är taket på ett hemligt rum vars dörr dolts av en extra vägg. Rummet är den forna ägaren, konstnären Blackwoods gamla ateljé och det är även här dörren till en begravd hemlighet finns.
Redan i filmens inledning har vi nämligen fått se hur Blackwood offrade både sina egna och några barntänder till små otäcka varelser som döljer sig i mörkret, för att sedan bli neddragen i askhålet längst ned. Nu väcks dessa varelser till liv igen och det är givetvis Sally de kommunicerar med. Då hon är barn, och dessutom ett hårt medicinerat sådant, är det ingen som tror på henne när konstigheter sker och hon skyller på troll. Men de finns där och de nöjer sig inte förrän de fått ett offer.
Små varelser skrämde skräck i mig redan på 80-talet i filmer som "Gremlins" och "Critters" och jag är säker på att originalversionen av "Don't Be Afraid of the Dark" hade haft samma effekt om jag hade sett den då. Att den gjorde avtryck på Del Toro är ganska tydligt eftersom han skrev in liknande varelser i "Hellboy II: The Golden Army" med de benknaprande tandféerna.
Nyfilmatiseringen är helt okej, men inte mer. Den är välgjord och i stora drag välspelad, men inte riktigt så läskig som jag hade önskat. På sätt och vis är den en modern och välgjord variant av en typisk 80-talsmonsterskräckis, och det har ju i och för sig sin charm.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är sex treminutersfeaturetter om de tre huvudrollskaraktärerna, storyn, huset och varelserna. Tyvärr får jag inte ut så överdrivet mycket av dessa. Det känns mest som man skrapar på ytan och levererar självklarheter.
TRE SAKER
1. I originalfilmen var Sally en vuxen kvinna och fru till Alex. Detta var något som Del Toro störde sig på och skrev om Sally till ett barn, då det är mer naturligt att avfärda det som ett barn säger som fantasier.
2. Del Toro gör en liten cameo som passagerare på samma plan som Sally kommer med.
3. Filmen är inspelad på Australien men ska utspela sig i Rhode Island, USA. I en stadsscen blir det en liten goof på grund av detta då en rund, australiensisk Stopp-skylt hålls upp, när den "borde" ha varit oktagon.
2. Del Toro gör en liten cameo som passagerare på samma plan som Sally kommer med.
3. Filmen är inspelad på Australien men ska utspela sig i Rhode Island, USA. I en stadsscen blir det en liten goof på grund av detta då en rund, australiensisk Stopp-skylt hålls upp, när den "borde" ha varit oktagon.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Bailee Madison (6)
Bailee Madison (6)
