Kärleksfunderingar för barn och vuxna
FILMENDet här är en riktig svensk klassiker. Kanske det bästa barn- och familjedrama som producerats av SVT. Ni måste ha sett den någon gång. Om inte - se den!
Nästan 20 år gammal framstår "Ebba och Didrik" som oerhört fräsch. Ja, kanske inte rent bildmässigt då mode och frisyrer definitivt är av sent 80-talssnitt, men berättandet, den oortodoxa dramaturgin, är än i dag befriande originellt. Serien är på nio halvtimmesavsnitt, men är redigerat på ett sådant sätt att trots att serien saknar traditionella cliffhangers (någon enstaka möjligtvis) så vill man bara fortsätta titta.
Christina Herrström skrev själv manuset efter sina två böcker "Didrik" och "Ebba" och har verkligen lyckats få till det. Peter Schildt regisserade och de båda fick en annan stor succé några år senare med ungdomsserien "Glappet".
(Korrigering: Jag far med osanning: "Ebba och Didrik" var först manus, och blev sen böcker.)
Nå; serien då: Det är sommar i en sydsvensk stad vid havet. Det blir en omtumlande sommar för syskonen Ebba (Lisen Arnell), 9 år och Didrik (Johan Widerberg), 12 år. Ebba har en bästis i killkompisen Philip, men vänskapen gör att hon får det väldigt svårt bland sina tjejkompisar, och det är först när hon av en slump blir kompis med spännande - men ack så tragiska - rikemanssonen Mårten som hon blir accepterad av de tuffa tjejerna av just den anledningen. Allt detta har dock sitt pris och Ebba tappar bort den som egentligen är viktigast för henne - Philip.
Didrik, å sin sida, stöter på en äldre tjej, 23-åriga Yrla Nor, på stranden som han blir blixtförälskad i. "Min kärlek är stor, men själv är jag för liten" skriver han i sin dagbok, något som Ebba tar upp när hon vill retas. Saken blir inte bättre av att han har en jämnårig tjejkompis som kärat ned sig i honom och som dessutom tror att "Yrla" bara ett smeknamn han givit henne.
För att röra till allting ytterligare lämnar deras pappa familjen för en yngre kvinna. Så det är omtumlande, som sagt.
Poängen med seriens stora framgång (stora tittarsiffror när den först visades 1990) är att det inte är barnserie, även om barn har en stor betydelse i historien. Nej, Herrström har i sitt manus (och i böckerna förmodar jag) bakat in väldigt vuxna problem och situationer samtidigt som typiska barnsaker som mobbing och identitetssökning tas upp, allt med samma värde och fokus. Det är smart och snyggt gjort, och i det stora hela kan säga att serien filosoferar fint om kärlek.
En annan styrka är förstås skådespeleriet som är av högsta klass. En rad karaktärsskådespelare finns i de vuxna rollerna, men framför allt barnen är bra, och då är de flesta helt oerfarna. Det måste varit en oerhört lyckad kombination av tur och skicklig regi av Schildt som fick fram ett så pass bra slutresultat.
Allra bäst är Sten Elfström i rollen som den entusiastiska/uppgivna pappan som varit på kurs och hoppas överföra sina nyvunna kunskaper på familjen. Vilket inte alls går. Elfström har ni säkert sett i något sammanhang (senast var han med i "Kvarteret Skatans" julprogram där han spelade pappan i familjen som firade en minst sagt alternativ jul) - han är en skruvad skådespelare som obegripligt nog inte figurerat i så många sammanhang. Rollen som pappa Fredrik är fullständigt briljant. I det stora hela är hela familjeskildringen mycket realistisk.
Egentligen skulle jag kunnat märkt upp den här serien som en favorit, för det är det verkligen. En av de bästa svenska dramaserierna någonsin, helt klart.
Nästan 20 år gammal framstår "Ebba och Didrik" som oerhört fräsch. Ja, kanske inte rent bildmässigt då mode och frisyrer definitivt är av sent 80-talssnitt, men berättandet, den oortodoxa dramaturgin, är än i dag befriande originellt. Serien är på nio halvtimmesavsnitt, men är redigerat på ett sådant sätt att trots att serien saknar traditionella cliffhangers (någon enstaka möjligtvis) så vill man bara fortsätta titta.
Christina Herrström skrev själv manuset efter sina två böcker "Didrik" och "Ebba" och har verkligen lyckats få till det. Peter Schildt regisserade och de båda fick en annan stor succé några år senare med ungdomsserien "Glappet".
(Korrigering: Jag far med osanning: "Ebba och Didrik" var först manus, och blev sen böcker.)
Nå; serien då: Det är sommar i en sydsvensk stad vid havet. Det blir en omtumlande sommar för syskonen Ebba (Lisen Arnell), 9 år och Didrik (Johan Widerberg), 12 år. Ebba har en bästis i killkompisen Philip, men vänskapen gör att hon får det väldigt svårt bland sina tjejkompisar, och det är först när hon av en slump blir kompis med spännande - men ack så tragiska - rikemanssonen Mårten som hon blir accepterad av de tuffa tjejerna av just den anledningen. Allt detta har dock sitt pris och Ebba tappar bort den som egentligen är viktigast för henne - Philip.
Didrik, å sin sida, stöter på en äldre tjej, 23-åriga Yrla Nor, på stranden som han blir blixtförälskad i. "Min kärlek är stor, men själv är jag för liten" skriver han i sin dagbok, något som Ebba tar upp när hon vill retas. Saken blir inte bättre av att han har en jämnårig tjejkompis som kärat ned sig i honom och som dessutom tror att "Yrla" bara ett smeknamn han givit henne.
För att röra till allting ytterligare lämnar deras pappa familjen för en yngre kvinna. Så det är omtumlande, som sagt.
Poängen med seriens stora framgång (stora tittarsiffror när den först visades 1990) är att det inte är barnserie, även om barn har en stor betydelse i historien. Nej, Herrström har i sitt manus (och i böckerna förmodar jag) bakat in väldigt vuxna problem och situationer samtidigt som typiska barnsaker som mobbing och identitetssökning tas upp, allt med samma värde och fokus. Det är smart och snyggt gjort, och i det stora hela kan säga att serien filosoferar fint om kärlek.
En annan styrka är förstås skådespeleriet som är av högsta klass. En rad karaktärsskådespelare finns i de vuxna rollerna, men framför allt barnen är bra, och då är de flesta helt oerfarna. Det måste varit en oerhört lyckad kombination av tur och skicklig regi av Schildt som fick fram ett så pass bra slutresultat.
Allra bäst är Sten Elfström i rollen som den entusiastiska/uppgivna pappan som varit på kurs och hoppas överföra sina nyvunna kunskaper på familjen. Vilket inte alls går. Elfström har ni säkert sett i något sammanhang (senast var han med i "Kvarteret Skatans" julprogram där han spelade pappan i familjen som firade en minst sagt alternativ jul) - han är en skruvad skådespelare som obegripligt nog inte figurerat i så många sammanhang. Rollen som pappa Fredrik är fullständigt briljant. I det stora hela är hela familjeskildringen mycket realistisk.
Egentligen skulle jag kunnat märkt upp den här serien som en favorit, för det är det verkligen. En av de bästa svenska dramaserierna någonsin, helt klart.
EXTRAMATERIALET
Utgåvan har inget extramaterial.
TRE SAKER
1. Av barnskådespelarna i filmen är det bara Johan Widerberg som fortsatt inom branschen. De flesta gjorde enbart "Ebba och Didrik". Det är både lite märkligt och synd, speciellt i fallet Lisen Arnell som var ett riktigt fynd.
2. Lisen Arnell har några av de roligaste replikerna i serien, vad sägs om följande replikskifte mellan pappa Fredrik och Ebba?
Fredrik (irriterat): Jag har arbetat hela dagen.
Ebba: Jag har varit barn hela dagen!
3. Man undrar vad Herrström tänkte när hon döpte karaktärerna i historien. Didrik och hans familj heter Reng i efternamn. Yrlas kompletta namn är Yrla Nor. Mårten heter Månsten. Vidare har vi Teofil och Kaj Husell, för att nämna några namn.
2. Lisen Arnell har några av de roligaste replikerna i serien, vad sägs om följande replikskifte mellan pappa Fredrik och Ebba?
Fredrik (irriterat): Jag har arbetat hela dagen.
Ebba: Jag har varit barn hela dagen!
3. Man undrar vad Herrström tänkte när hon döpte karaktärerna i historien. Didrik och hans familj heter Reng i efternamn. Yrlas kompletta namn är Yrla Nor. Mårten heter Månsten. Vidare har vi Teofil och Kaj Husell, för att nämna några namn.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Johan Widerberg (8)
Johan Widerberg (8)
