Gubbarna som vill vara flickidoler
FILMENBoy Machine var Sveriges största (och kanske enda) pojkband på 90-talet men när frontfiguren Mange ville satsa på en solokarriär splittrades bandet. 15 år senare är de dock redo att återigen ta över världen (okej: Sverige) som det hetaste pojkbandet någonsin. Tyvärr är de 15 år äldre och har jobb och familj och är så långt ifrån flickidoler som man kan komma. Men denna detalj hindrar dem inte. Efter en massa fram och tillbaka bestämmer de sig. De ska satsa och ge Boy Machine en chans till. Och var gör man det bättre än i Melodifestivalen?
"Boy Machine" är otroligt underhållande och man skrattar väldigt mycket. Men man får också skämsattacker där man inte kan låta bli att skämmas å karaktärernas vägnar. Ibland blir det väldigt jobbigt. Men hela tiden är det otroligt roligt. I rollerna ser vi Jonas Karlsson som Peder, Peter Magnusson som Mange, Henrik Dorsin som Torkel och sist (och minst känd) men verkligen inte minst David Wiberg som Jens. Alla är perfekt castade. Peder är den ordentlige. Han är gift men vill inget hellre än att åter igen turnera. Mange är den egoistiske som bara tänker på sig själv. Torkel den känslige och Jens den missförstådda. Tillsammans bildar de den perfekta gruppen…för att locka till skratt.
Dessutom får vi se Katrin Sundberg (Häxan Surtant) som elak manager och Shima Niavarani som Pippi, den lite kuvade managern som tar sig an Boy Machine. Vi får även se Björn Gustavsson och Adam Pålsson som duon Stargaze, den moderna pojkbandsgruppen som påminner en del om Viktor och Samir och nu blir Boy Machines konkurrenter i Melodifestivalen.
Upplägget i serien är i sig så ologiskt att det blir urkul. Detta är verkligen min typ av humor och jag gillar verkligen serien. Dock ska jag väl kanske tillägga att jag inte är helt övertygad om att man ska göra en säsong till. Lagom är som bekant bäst och det känns onödigt att överdriva det hela. Nu har man en säsong som fungerar perfekt. Låt det stanna vid det.
"Boy Machine" är otroligt underhållande och man skrattar väldigt mycket. Men man får också skämsattacker där man inte kan låta bli att skämmas å karaktärernas vägnar. Ibland blir det väldigt jobbigt. Men hela tiden är det otroligt roligt. I rollerna ser vi Jonas Karlsson som Peder, Peter Magnusson som Mange, Henrik Dorsin som Torkel och sist (och minst känd) men verkligen inte minst David Wiberg som Jens. Alla är perfekt castade. Peder är den ordentlige. Han är gift men vill inget hellre än att åter igen turnera. Mange är den egoistiske som bara tänker på sig själv. Torkel den känslige och Jens den missförstådda. Tillsammans bildar de den perfekta gruppen…för att locka till skratt.
Dessutom får vi se Katrin Sundberg (Häxan Surtant) som elak manager och Shima Niavarani som Pippi, den lite kuvade managern som tar sig an Boy Machine. Vi får även se Björn Gustavsson och Adam Pålsson som duon Stargaze, den moderna pojkbandsgruppen som påminner en del om Viktor och Samir och nu blir Boy Machines konkurrenter i Melodifestivalen.
Upplägget i serien är i sig så ologiskt att det blir urkul. Detta är verkligen min typ av humor och jag gillar verkligen serien. Dock ska jag väl kanske tillägga att jag inte är helt övertygad om att man ska göra en säsong till. Lagom är som bekant bäst och det känns onödigt att överdriva det hela. Nu har man en säsong som fungerar perfekt. Låt det stanna vid det.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Serien visades på TV4.
2. När Jens säger "Whaaaaaaaaaaaat?" blir det inte bättre. Jag skrattar varje gång.
3. Åtta avsnitt får vi.
2. När Jens säger "Whaaaaaaaaaaaat?" blir det inte bättre. Jag skrattar varje gång.
3. Åtta avsnitt får vi.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Peter Magnusson (14)
Peter Magnusson (14)
