Sevärt relationsdrama trots fokustappning
FILMENDen här Netflix-originalfilmen återförenar Ellen Page och Allison Janney som spelade mot varandra i den suveräna "Juno", vilket även det var en film där ett barn hade en specifik plats i relationen. Page spelar här titelns Tallulah, en hemlös ung kvinna som bor i sin van och hankar sig runt med hjälp av småstölder och medmänniskors vänlighet. De senaste åren har hon hängt ihop med Nico (Evan Jonigkeit) som lämnade sitt New York-liv och blev Tallulahs pojkvän. De har hållit ihop i vått och torrt men när Nico säger att han fått nog och vill resa hem till sin mamma somnar de som ovänner och vaknar separerade. Nico är borta och Tallulah styr vanen mot New York och mammans lägenhet.
Nico finns inte hos mamma Margo (Janney) och hon förstår att Tallulah är ute efter pengar på något vis och slänger ut henne, samtidigt som hon inser att den skabbiga unga kvinnan är den enda koppling till sonen hon har. Tallulah ska dock återvända snart igen, men denna gång med ett barn i famnen. När hon smyger in på ett hotell för att stjäla överbliven roomservicemat misstar en kvinna henne för en anställd och sätter i princip en liten tjej i Tallulahs händer så att hon kan gå ut och roa sig. Det hela slutar med att Tallulah av en något oklar anledning behåller barnet för att i nästa steg hitta på att det är hennes och Nicos och därmed få Margos hjälp.
En ny relation mellan fejk-mamman och fejk-farmorn växer fram där det främst är den senare som tjänar på att få sitt liv omskakat. Samtidigt jagar en olycklig mamma (Tammy Blanchard) efter sitt barn och det är bara en tidsfråga innan sanningen kommer fram och vad ska Tallulah göra då?
"Tallulahs" styrka är starka rollgestaltningar. Detta kan man kanske mest se i den sekundära karaktären Carolyn spelad av Blanchard som i sin första scen är en fullständigt vidrig människa som sätter sig själv först, och därmed inte förtjänar att ha ett barn. Men senare i filmen börjar man förstå varför hon var som hon var och börjar plötsligt sympatisera med henne, vilket är en intressant utveckling. Page och Janney är fullbordsproffs från olika generationer och gör inga fel i den här filmen.
Sett i sin helhet är "Tallulah" möjligen ingen film som kommer att gå till historien och filmen tappar lite fokus emellanåt genom att lägga in drömsekvenser/fantasier av det lite mer övernaturliga slaget. Jag antar att man ska se dem symboliskt på något vis men jag tycker inte att filmen tjänar på dessa inslag. Det blir någon sorts krock i stilgreppen som inte fungerar helt och hållet. Det är dock en sevärd film.
Nico finns inte hos mamma Margo (Janney) och hon förstår att Tallulah är ute efter pengar på något vis och slänger ut henne, samtidigt som hon inser att den skabbiga unga kvinnan är den enda koppling till sonen hon har. Tallulah ska dock återvända snart igen, men denna gång med ett barn i famnen. När hon smyger in på ett hotell för att stjäla överbliven roomservicemat misstar en kvinna henne för en anställd och sätter i princip en liten tjej i Tallulahs händer så att hon kan gå ut och roa sig. Det hela slutar med att Tallulah av en något oklar anledning behåller barnet för att i nästa steg hitta på att det är hennes och Nicos och därmed få Margos hjälp.
En ny relation mellan fejk-mamman och fejk-farmorn växer fram där det främst är den senare som tjänar på att få sitt liv omskakat. Samtidigt jagar en olycklig mamma (Tammy Blanchard) efter sitt barn och det är bara en tidsfråga innan sanningen kommer fram och vad ska Tallulah göra då?
"Tallulahs" styrka är starka rollgestaltningar. Detta kan man kanske mest se i den sekundära karaktären Carolyn spelad av Blanchard som i sin första scen är en fullständigt vidrig människa som sätter sig själv först, och därmed inte förtjänar att ha ett barn. Men senare i filmen börjar man förstå varför hon var som hon var och börjar plötsligt sympatisera med henne, vilket är en intressant utveckling. Page och Janney är fullbordsproffs från olika generationer och gör inga fel i den här filmen.
Sett i sin helhet är "Tallulah" möjligen ingen film som kommer att gå till historien och filmen tappar lite fokus emellanåt genom att lägga in drömsekvenser/fantasier av det lite mer övernaturliga slaget. Jag antar att man ska se dem symboliskt på något vis men jag tycker inte att filmen tjänar på dessa inslag. Det blir någon sorts krock i stilgreppen som inte fungerar helt och hållet. Det är dock en sevärd film.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Regissören och manusförfattaren Siân Heder har sedan tidigare författarkrediteringar på 18 "Orange is the New Black"-avsnitt.
2. Redan 2006 gjorde Heder en kvartslång kortfilm, "Mother", som på många sätt är en förlaga till "Tallulah".
3. Apropå Netflix populära fängelseserie - Uzo Aduba, det vill säga Suzanne "Crazy Eyes" Warren, gör en mindre roll i filmen som skiljer sig skapligt mycket från hennes insats i serien.
2. Redan 2006 gjorde Heder en kvartslång kortfilm, "Mother", som på många sätt är en förlaga till "Tallulah".
3. Apropå Netflix populära fängelseserie - Uzo Aduba, det vill säga Suzanne "Crazy Eyes" Warren, gör en mindre roll i filmen som skiljer sig skapligt mycket från hennes insats i serien.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
Ellen Page (11)
Ellen Page (11)
