Fräsch, rolig och gravid ungdomsfilm
FILMENJag funderar på det här med feel good-filmer. För att man ska må bra av en film så krävs det ett moment i filmen då det är riktigt jävligt, en scen där allt går i kras som resten av filmen sedan får kämpa för att få ihop till det fina slutet. Så är det inte med "Juno" trots att den handlar om ett ganska allvarligt ämne - tonårsgraviditet. Men dramat i filmen är tämligen jämt och ändå mår man riktigt bra när filmen gått klart.
Det här är en sannerligen lyckad ungdomskomedi som håller sig undan det sötsliskiga, de klassiska stereotyperna lyser med sin frånvaro och dialogen känns ovanligt fräsch och genuin. Diablo Cody, som manusförfattaren kallar sig, är visserligen ingen tonåring längre men hon har ett öra för hur ungdomar pratar och lyckats få ned detta i synneligen vassa dialoger.
Allra bäst repliker har filmens huvudperson Juno (Ellen Page) fått. Hon är vad man skulle kunna kalla en alternativ tjej med ett litet pojkaktigt drag. Hon gillar skräckfilm och spelar gitarr med Iggy Pop, Pattie Smith och The Runaways som största idoler. Hon gillar att hänga med bästa kompisen Bleeker (Michael Cera), en lite töntig friidrottare som tycker mer om Juno än vad hon gör om honom. Trots detta har de haft sex en gång och nu är Juno gravid.
Efter att ha övervägt alternativet beslutar sig Juno för att behålla barnet och adoptera bort det så fort det blivit fött. Tillsammans med kompisen Leah (Olivia Thirlby) hittar de ett perfekt par som söker efter ett barn, Vanessa och Mark Loring (Jennifer Garner och Jason Bateman). Juno berättar om sitt beslut för pappa Mac (J.K. Simmons) och styvmamman Bren (Allison Janney) som mest är förvånade över att Bleeker är pappan.
Filmen följer sedan Juno under graviditeten då saker och ting förändras. Hon själv tvingas bli vuxen lite väl tidigt och hon behöver tiden som gravid för att komma underfund med olika saker och ting.
"Juno" är trots dramatiken en väldigt rolig film. Jag skrattar ofta åt replikskiften och dialoger mellan samtliga skådespelare. Förutom Jennifer Gardner som spelar en ganska torr och trist figur så har alla andra väldigt bra repliker och sköna karaktärsdrag. Juno får en speciell kontakt med Mark då han är gammal grungestjärna och de båda byter musikaliska favoriter med varandra.
Ellen Page är löjligt briljant som Juno. Hon är helt klart en av de stora talangerna för framtiden med perfekt tajming i varenda replik. Till exempel när den hundintresserade styvmamman säger att hon ska skaffa två hundar när Juno flyttar hemifrån, utstöter hon "Whoa, dream big!" med sådan drypande ironi att man blir helt knockad. Michael Cera är perfekt i sin lite bortkomna roll. I kommentarspåret noterar regissören Jason Reitman och Diablo Cody att Michael säger så mycket med sin blick och sitt ansiktsuttryck och det är mycket sant.
Det bästa med filmen är att det inte är så himla dramatiskt. Det blir liksom ingen jobbig konfrontation med föräldrarna, det blir ingen obehaglig vändning mitt i utan det är bara en trevlig inblick i Junos liv under nio månader.
"Juno" är en av de bästa filmer jag sett på sistone och som redan etablerat sig som en favoritfilm jag kommer att se många gånger.
Det här är en sannerligen lyckad ungdomskomedi som håller sig undan det sötsliskiga, de klassiska stereotyperna lyser med sin frånvaro och dialogen känns ovanligt fräsch och genuin. Diablo Cody, som manusförfattaren kallar sig, är visserligen ingen tonåring längre men hon har ett öra för hur ungdomar pratar och lyckats få ned detta i synneligen vassa dialoger.
Allra bäst repliker har filmens huvudperson Juno (Ellen Page) fått. Hon är vad man skulle kunna kalla en alternativ tjej med ett litet pojkaktigt drag. Hon gillar skräckfilm och spelar gitarr med Iggy Pop, Pattie Smith och The Runaways som största idoler. Hon gillar att hänga med bästa kompisen Bleeker (Michael Cera), en lite töntig friidrottare som tycker mer om Juno än vad hon gör om honom. Trots detta har de haft sex en gång och nu är Juno gravid.
Efter att ha övervägt alternativet beslutar sig Juno för att behålla barnet och adoptera bort det så fort det blivit fött. Tillsammans med kompisen Leah (Olivia Thirlby) hittar de ett perfekt par som söker efter ett barn, Vanessa och Mark Loring (Jennifer Garner och Jason Bateman). Juno berättar om sitt beslut för pappa Mac (J.K. Simmons) och styvmamman Bren (Allison Janney) som mest är förvånade över att Bleeker är pappan.
Filmen följer sedan Juno under graviditeten då saker och ting förändras. Hon själv tvingas bli vuxen lite väl tidigt och hon behöver tiden som gravid för att komma underfund med olika saker och ting.
"Juno" är trots dramatiken en väldigt rolig film. Jag skrattar ofta åt replikskiften och dialoger mellan samtliga skådespelare. Förutom Jennifer Gardner som spelar en ganska torr och trist figur så har alla andra väldigt bra repliker och sköna karaktärsdrag. Juno får en speciell kontakt med Mark då han är gammal grungestjärna och de båda byter musikaliska favoriter med varandra.
Ellen Page är löjligt briljant som Juno. Hon är helt klart en av de stora talangerna för framtiden med perfekt tajming i varenda replik. Till exempel när den hundintresserade styvmamman säger att hon ska skaffa två hundar när Juno flyttar hemifrån, utstöter hon "Whoa, dream big!" med sådan drypande ironi att man blir helt knockad. Michael Cera är perfekt i sin lite bortkomna roll. I kommentarspåret noterar regissören Jason Reitman och Diablo Cody att Michael säger så mycket med sin blick och sitt ansiktsuttryck och det är mycket sant.
Det bästa med filmen är att det inte är så himla dramatiskt. Det blir liksom ingen jobbig konfrontation med föräldrarna, det blir ingen obehaglig vändning mitt i utan det är bara en trevlig inblick i Junos liv under nio månader.
"Juno" är en av de bästa filmer jag sett på sistone och som redan etablerat sig som en favoritfilm jag kommer att se många gånger.
EXTRAMATERIALET
Det är tämligen gott om extramaterial för att vara en enkeldisk. Det finns som ovan nämnt ett kommentarspår med regissören Jason Reitman och manusförfattaren Diablo Cody som är mycket trevligt att lyssna på. De pratar om olika detaljer och teman i filmen. De båda kommenterar även filmens bortklippta scener och man kan också se en del bloopers.
En stor del av extramaterialet består av testfilmningar som för mig känns mera som repetitioner. Det är väldigt kul att jämföra dessa med de slutgiltiga scenerna då de blivit perfekta.
Utöver detta finns det en rad bakomfilmer som dels fokuserar på skådespelarna, på Jason Reitman och på Diablo Cody, och dels ger en traditionell titt på filmen. Allting är dock bra och intressant.
Däremot är jag tveksam till "Cast & Crew jam" som man skulle kunna beskriva som en musikvideo där alla från filmen medverkar. Oerhört internt och inte kul alls. Men i det stora hela är det bra extramaterial.
En stor del av extramaterialet består av testfilmningar som för mig känns mera som repetitioner. Det är väldigt kul att jämföra dessa med de slutgiltiga scenerna då de blivit perfekta.
Utöver detta finns det en rad bakomfilmer som dels fokuserar på skådespelarna, på Jason Reitman och på Diablo Cody, och dels ger en traditionell titt på filmen. Allting är dock bra och intressant.
Däremot är jag tveksam till "Cast & Crew jam" som man skulle kunna beskriva som en musikvideo där alla från filmen medverkar. Oerhört internt och inte kul alls. Men i det stora hela är det bra extramaterial.
TRE SAKER
1. Jason Bateman och Michael Cera spelade far och son i fantastiska tv-serien "Arrested Development". Här har de dessvärre inte en enda scen ihop.
2. Det är som vanligt roligt att se J.K. Simmons i en snäll roll. Han har för mig etablerat sig så starkt som arga J. Jonah Jameson i "Spider-man"-filmerna och som arien Schillinger i "Oz".
3. Diablo Cody, egentligen Brook Busey-Hunt, vann en Oscar för bästa originalmanus för "Juno". Inte så dåligt i och med att det var hennes första manus.
2. Det är som vanligt roligt att se J.K. Simmons i en snäll roll. Han har för mig etablerat sig så starkt som arga J. Jonah Jameson i "Spider-man"-filmerna och som arien Schillinger i "Oz".
3. Diablo Cody, egentligen Brook Busey-Hunt, vann en Oscar för bästa originalmanus för "Juno". Inte så dåligt i och med att det var hennes första manus.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ellen Page (11)
Ellen Page (11)
