Cynism och dekadens innanför omslaget
FILMENDet är lustigt vad ett omslag kan vara missvisande. "Jag har en ny Tina Fey-komedi", säger jag till frun när jag säljer in "Whiskey Tango Foxtrot" som fredagsmysfilm. Sen läser jag på baksidan och noterar "drama/adventure" som kategori. Vi ser filmen ändå och trots att det finns stråk av humor i filmen är det inte den film som omslaget med dess tuffa uppställda bild ger intrycket av. Det är heller inte den bilden som är varken poster eller amerikanskt omslag till filmen. Nog om det.
Tina Fey spelar Kim Baker, en i allra högsta grad verklig person, som jobbar med att skriva nyhetscopy på ett tv-bolag i New York. 2003 får hon en möjlighet att byta roll och därmed ändra på mycket i sitt liv då bolaget behöver en rapporter i Afghanistan. Kriget har lugnat ned sig en smula och flyttat vidare till Irak, men det är fortfarande ett farligt område. Kim lämnar sin pojkvän hemma och räknar med att komma tillbaka om tre månader. Redan i inledningen vet vi att hon är kvar i minst tre år...
Väl på plats hamnar hon i vad som kan kallas ett kollektiv med andra krigsreportrar och noterar att det är en cynisk grupp människor som lägger ned mer tid än nödvändigt på sex och droger samtidigt som de kastas ut i farliga situationer när de väl får något att göra. Så småningom blir vi varse om att det är så de bedövar sig för att orka med livet, och även Kim kommer att falla in i denna verklighetsflykt. Innan dess blir hon vän med kollegan Tanya Vanderpoel (Margot Robbie) och krigsfotografen Iain MacKelpie (Martin Freeman) och lär sig det nya livets regler och genvägar. Hon håller sig även på god fot med General Hollanek (Billy Bob Thornton) men framför allt är hon totalt orädd när det gäller att få till bra nyhetsmaterial, något som gör henne både hyllad och fruktad.
Men vad blir priset av att leva ett cyniskt och dekadent liv i en krigszon?
Egentligen skulle filmen klarat sig utan de humoristiska inslagen, men det är också ett sätt att visa upp en ganska absurd och onormal värld, där en metod för att fly verkligheten är att vara cynisk och ironisk och vass i sin kommunikation. Man ska kanske som tittare vara glad över att det inte var tvärt om - att filmen försökt minimera allvaret genom att vara putslustig och skämtspäckad.
Historien är välspelad med helt rätt skådespelare i rollerna. Kemin mellan Fey och Freeman är bra, trots att karaktärerna inte ska passa ihop. Likaså är kemin mellan Fey och Thornton mycket bra. Thornton passar utmärkt som trött general som behöver mjuka upp sina knän i en crosstrainer.
Jag har dock en känsla av att den här filmen kommer att falla mellan stolarna och försvinna tämligen snabbt, men det är för den delen ingen dålig film. Men framför allt är det inte den film omslaget ger sken av.
Tina Fey spelar Kim Baker, en i allra högsta grad verklig person, som jobbar med att skriva nyhetscopy på ett tv-bolag i New York. 2003 får hon en möjlighet att byta roll och därmed ändra på mycket i sitt liv då bolaget behöver en rapporter i Afghanistan. Kriget har lugnat ned sig en smula och flyttat vidare till Irak, men det är fortfarande ett farligt område. Kim lämnar sin pojkvän hemma och räknar med att komma tillbaka om tre månader. Redan i inledningen vet vi att hon är kvar i minst tre år...
Väl på plats hamnar hon i vad som kan kallas ett kollektiv med andra krigsreportrar och noterar att det är en cynisk grupp människor som lägger ned mer tid än nödvändigt på sex och droger samtidigt som de kastas ut i farliga situationer när de väl får något att göra. Så småningom blir vi varse om att det är så de bedövar sig för att orka med livet, och även Kim kommer att falla in i denna verklighetsflykt. Innan dess blir hon vän med kollegan Tanya Vanderpoel (Margot Robbie) och krigsfotografen Iain MacKelpie (Martin Freeman) och lär sig det nya livets regler och genvägar. Hon håller sig även på god fot med General Hollanek (Billy Bob Thornton) men framför allt är hon totalt orädd när det gäller att få till bra nyhetsmaterial, något som gör henne både hyllad och fruktad.
Men vad blir priset av att leva ett cyniskt och dekadent liv i en krigszon?
Egentligen skulle filmen klarat sig utan de humoristiska inslagen, men det är också ett sätt att visa upp en ganska absurd och onormal värld, där en metod för att fly verkligheten är att vara cynisk och ironisk och vass i sin kommunikation. Man ska kanske som tittare vara glad över att det inte var tvärt om - att filmen försökt minimera allvaret genom att vara putslustig och skämtspäckad.
Historien är välspelad med helt rätt skådespelare i rollerna. Kemin mellan Fey och Freeman är bra, trots att karaktärerna inte ska passa ihop. Likaså är kemin mellan Fey och Thornton mycket bra. Thornton passar utmärkt som trött general som behöver mjuka upp sina knän i en crosstrainer.
Jag har dock en känsla av att den här filmen kommer att falla mellan stolarna och försvinna tämligen snabbt, men det är för den delen ingen dålig film. Men framför allt är det inte den film omslaget ger sken av.
EXTRAMATERIALET
En kvartslång bakomfilm är imponerande heltäckande om story, inspelning, kostym och miljöer. Förbluffande nog är filmen inspelad i New Mexico som fått agera Afghanistan i det här fallet. Vanligtvis brukar Marocko eller liknande, mer lugna länder, vara stand-in.
Fem minuter bortklippta scener och en förlängd scen rundar av extramaterialet.
Fem minuter bortklippta scener och en förlängd scen rundar av extramaterialet.
TRE SAKER
1. Kim Baker är inte helt verklig. Den verkliga personen heter Kim Barker. Hennes bok "The Taliban Shuffle" ligger till grund för filmen.
2. Titeln är de militära bokstaveringsorden för W, T och F, vilket förstås är en välbekant förkortning.
3. Om man vill hyra filmen digitalt heter den det otroligt torra "Den amerikanska reportern".
2. Titeln är de militära bokstaveringsorden för W, T och F, vilket förstås är en välbekant förkortning.
3. Om man vill hyra filmen digitalt heter den det otroligt torra "Den amerikanska reportern".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Tina Fey (12)
Tina Fey (12)
