Stilsäkert men skrikigt
FILMENIllumination Entertainment var en frisk fläkt när de rusade in i animationsvärlden med "Dumma mej" och på allvar utmanade Pixar som jag anser vara ledande än i dag. Med snyggt gjorda filmer och modern tids roligaste bifigurer, de gula Minionerna, blev bolaget snabbt ett att lägga på minnet och ivrigt hårdbevaka inför kommande filmer. Tyvärr kan jag lite oroväckande konstatera att kvaliteten sviktar. Det är definitivt inte utseendemässigt - där finns det verkligen inget att klaga på där både miljöer och texturer i detaljnivå samt karaktärsbeteenden verkligen är i toppklass och sannolikt putsas till det bättre från film till film - nej, problemet ligger i storys som inte är direkt minnesvärda eller välskrivna på det där lilla extra viset. Illumination verkar förlita sig på ett snabbt tempo och slapstick, och saknar emellanåt det där emotionella djupet som Pixar kan trycka till med ibland. På något vis känns det lite som de tappar de vuxna tittarna och förlitar sig på att barnen ska skratta åt gap och skrik och drattningar på arslet.
"Husdjurens hemliga liv" blir därför lite av en besvikelse. Inledningsvis är jag helt nöjd med filmen men sen känner jag hur den tappar allt mer och mer och jag får nästan lura mig själv att tycka bättre om den än vad jag faktiskt gör, innan den tar sig igen mot slutet. Animatörerna har dock skickligt och stilsäkert fångat drag och rörelser från framför allt hundar men även från katter och andra djur och därmed skapat karaktärer som har tydliga individuella drag. Vår huvudperson är Max, en Jack Russell-terrier (röst av Louis C.K.), som är fullt nöjd med att leva tillsammans med sin matte Katie någonstans på Manhattan, även om han undrar var hon tar vägen hela dagarna när hon går ut genom dörren. En dag kommer hon hem med en ny hund, gigantiska blandhunden Duke (röst av Eric Stonestreet) som saknar en herre.
Perfekt sällskap till Max, tycker Katie. Rena natten, tycker Max som försöker sätta ned tassen och visa vem som bestämmer, men stora, lufsiga Duke låter sig inte bli hunsad och de båda hundarna blir ovänner. Det hela går så långt att Duke försöker bli av med Max när de blir rastade och det hela slutar med att båda blir infångade som herrelösa, men blir sedan räddade av en kanin (med röst av Kevin Hart) som leder en revolution med andra husdjur som övergivits av sina ägare. Max och Duke måste nu övertala kaninen att de också blivit övergivna och framför allt samarbeta för att på något vis hitta hem igen. Samtidigt börjar Max kompisar leta efter de försvunna hundarna, och två separata kaotiska äventyr sammanstrålar till slut till ett.
Biten av filmen som skildrar husdjurens hemliga liv - bland annat taxen som använder en bakmaskin för att få massage eller kungspudeln som röjer loss till dödsmetall - är komisk och underhållande, och som hundägare är det lite skojigt att fundera ut vad min vovve gör när han är ensam hemma (svaret är att han garanterat sover 95% av tiden). Men själva äventyrsbiten av filmen är marginellt spännande. Viss kritik har riktats mot filmen att den kopierar "Toy Story" och jag vet inte riktigt om jag tycker att det är överdrivet likt, men visst kan man se det som att Max och Duke har ungefär samma funktion som Woody och Buzz Lightyear i förhållande till sin ägare och att de måste bli vänner för att komma hem.
Det är dock som jag konstaterade tidigare en riktigt snyggt gjord film med en New York-skildring som gör staden ännu maffigare och piggare än vad den är, och många djurgestaltningar är verkligen på pricken. Synd att det ska bli på bekostnad av en story som inte har kraft nog att gå in på djupet.
"Husdjurens hemliga liv" blir därför lite av en besvikelse. Inledningsvis är jag helt nöjd med filmen men sen känner jag hur den tappar allt mer och mer och jag får nästan lura mig själv att tycka bättre om den än vad jag faktiskt gör, innan den tar sig igen mot slutet. Animatörerna har dock skickligt och stilsäkert fångat drag och rörelser från framför allt hundar men även från katter och andra djur och därmed skapat karaktärer som har tydliga individuella drag. Vår huvudperson är Max, en Jack Russell-terrier (röst av Louis C.K.), som är fullt nöjd med att leva tillsammans med sin matte Katie någonstans på Manhattan, även om han undrar var hon tar vägen hela dagarna när hon går ut genom dörren. En dag kommer hon hem med en ny hund, gigantiska blandhunden Duke (röst av Eric Stonestreet) som saknar en herre.
Perfekt sällskap till Max, tycker Katie. Rena natten, tycker Max som försöker sätta ned tassen och visa vem som bestämmer, men stora, lufsiga Duke låter sig inte bli hunsad och de båda hundarna blir ovänner. Det hela går så långt att Duke försöker bli av med Max när de blir rastade och det hela slutar med att båda blir infångade som herrelösa, men blir sedan räddade av en kanin (med röst av Kevin Hart) som leder en revolution med andra husdjur som övergivits av sina ägare. Max och Duke måste nu övertala kaninen att de också blivit övergivna och framför allt samarbeta för att på något vis hitta hem igen. Samtidigt börjar Max kompisar leta efter de försvunna hundarna, och två separata kaotiska äventyr sammanstrålar till slut till ett.
Biten av filmen som skildrar husdjurens hemliga liv - bland annat taxen som använder en bakmaskin för att få massage eller kungspudeln som röjer loss till dödsmetall - är komisk och underhållande, och som hundägare är det lite skojigt att fundera ut vad min vovve gör när han är ensam hemma (svaret är att han garanterat sover 95% av tiden). Men själva äventyrsbiten av filmen är marginellt spännande. Viss kritik har riktats mot filmen att den kopierar "Toy Story" och jag vet inte riktigt om jag tycker att det är överdrivet likt, men visst kan man se det som att Max och Duke har ungefär samma funktion som Woody och Buzz Lightyear i förhållande till sin ägare och att de måste bli vänner för att komma hem.
Det är dock som jag konstaterade tidigare en riktigt snyggt gjord film med en New York-skildring som gör staden ännu maffigare och piggare än vad den är, och många djurgestaltningar är verkligen på pricken. Synd att det ska bli på bekostnad av en story som inte har kraft nog att gå in på djupet.
EXTRAMATERIALET
Tre kortfilmer finns med. Två av dem är på sätt och vis relaterade till filmen, medan den tredje är helt separat. Den första filmen handlar om en hamster som i långfilmen springer runt i husets fläktsystem utan att hitta till sitt hem. I kortfilmen är upplägget att han tittar in i olika lägenheter ungefär som om de är tv-program och ser både drama och sitcoms och fantasy. Det hela är inspirerat av både Hitchcocks thriller "Fönstret mot gården", "Seinfeld" och "Sagan om ringen" och knyts ihop på ett underhållande vis.
Nästa film handlar om animerade varmkorvar. Ja, det är en sekvens i filmen som fått spinna vidare till ett sångnummer i stil med den amerikanska moralkakeserien "Schoolhouse Rock!" som animerat tacklade olika problem. Så där kul. Den sista är dock betydligt mer underhållande då det är en Minionkortis där fem Minioner erbjuder sin icke-existerande tjänster som trädgårdsarbetare för att tjäna ihop till en bananmixer. Ungefär lika galet som det brukar vara.
Utöver en bakomfilm till minifilmerna finns det även allmänt bakommaterial där de inblandade och några röstskådespelare (främst Kevin Hart och Erik Stonestreet) pratar om filmen och hur man gjorde ditt och datt. Hart och Stonestreet får även hålla i lite djur och den senare får även vara med och frissera en hund.
Lite fördjupning i hur man gör animerad film och framför allt animerar ligger med som aningens tyngre inslag innan det fortsätter med lite musik och reklamfilmer för både biljetttjänsten Fandango och GoPro-kameror. Massvis att klicka sig igenom, men inte så mycket som ger något mervärde.
Nästa film handlar om animerade varmkorvar. Ja, det är en sekvens i filmen som fått spinna vidare till ett sångnummer i stil med den amerikanska moralkakeserien "Schoolhouse Rock!" som animerat tacklade olika problem. Så där kul. Den sista är dock betydligt mer underhållande då det är en Minionkortis där fem Minioner erbjuder sin icke-existerande tjänster som trädgårdsarbetare för att tjäna ihop till en bananmixer. Ungefär lika galet som det brukar vara.
Utöver en bakomfilm till minifilmerna finns det även allmänt bakommaterial där de inblandade och några röstskådespelare (främst Kevin Hart och Erik Stonestreet) pratar om filmen och hur man gjorde ditt och datt. Hart och Stonestreet får även hålla i lite djur och den senare får även vara med och frissera en hund.
Lite fördjupning i hur man gör animerad film och framför allt animerar ligger med som aningens tyngre inslag innan det fortsätter med lite musik och reklamfilmer för både biljetttjänsten Fandango och GoPro-kameror. Massvis att klicka sig igenom, men inte så mycket som ger något mervärde.
TRE SAKER
1. De svenska röster görs av Erik Haag, Fredde Granberg, Kodjo Akolor, Maria Möller, Gustaf Hammarsten, Özz Nûjen, Allan Svensson, Kim Sulocki, Sofia Ledarp, Mikaela Ardai Jennefors med flera, och det känns på pappret riktigt intressant. Jag ser dock uteslutande animerade filmer med originalrösterna.
2. I en midcreditsscen ser vi mopsen Mel utklädd till Minion. Fantastiskt kul!
3. Sommaren 2018 är det tänkt att en uppföljare ska komma. Hoppas den blir bättre.
2. I en midcreditsscen ser vi mopsen Mel utklädd till Minion. Fantastiskt kul!
3. Sommaren 2018 är det tänkt att en uppföljare ska komma. Hoppas den blir bättre.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Louis C.K. (4)
Louis C.K. (4)
