Skicklig regi och fantastiskt skådespeleri
FILMENDen här filmen kom inte till riktigt som många andra filmer där historien hämtats från verkligheten. Här ligger ingen biografi till grund utan all research för filmen och dess manus har regissören Jeff Nichols gjort själv. Resultatet är dryga två timmars filmkonst och när eftertexterna rullar vet jag att jag vill se om den igen.
Det här är den mestadels sanna historien om Mildred och Richard, en svart kvinna och en vit man i slutet av 1950-talet som riskerade fängelse för att de i grund och botten älskade varandra. Regissör Nichols säger själv i extramaterialet att han hade problem med att hitta rätt sätt att inleda filmen med, men valet han gjort förvandlar det här till en av de mest intressanta inledningarna jag sett på länge. Den första kvarten är lågmäld men samtidigt finns där något olycksbådande närvarande. Som om filmen själv sitter på nålar och bara väntar på något fasansfullt som är på väg. Det är skickligt regiarbete av Jeff Nichols för rätt vad det är smäller det till, bokstavligen. Poliser stormar in i parets hus mitt i natten och Mildred och Richard hamnar abrupt i det lokala häktet.
Jeff Nichols är en intressant regissör på väg uppåt. Han skriver själv sina manus och från den fina "Mud" från 2012 har han gått vidare med den udda scifi-fågeln "Midnight Special" 2016 och nu då, "Loving". Här tar han några ovana små grepp som alla spelar ut väl. Det klassiska hade varit att låta kärleken stå i centrum men Jeff slösar, modigt nog, ingen tid på att bygga upp kärlekshistorien dem emellan. I stället lägger han allt krut i inledningen på att bygga upp en normal vardag, med jobb, slit, skratt och ett liv som har sin stilla gång. Den inledande scenen där Mildred nervöst berättar att hon är med barn är en rejält nedtonad scen som inte varar länge, men den sätter tonen för den närmaste kvarten. På samma sätt är det med Richards frieri och när de gifter sig – inga yviga gester, stora ord eller pålagda stråkar för att få publiken att känna med kärleksparet.
Det står klart senare varför. Makarna döms till att lämna delstaten och inte återvända tillsammans på 25 år och det är här den där lågmälda, vardagslunkande inledningen börjar plocka sina effektivitetspoäng. Raslagar är inte bara förödande för kärleken, den är förödande mot hur människor vill leva och det påverkar så många mer än bara huvudpersonerna. Mildred och Michael slits upp med rötterna och skiljs från alla de släktingar och vänner som under så lång tid varit en så viktigt del av deras liv
Någonstans där sker också något med Mildred som till synes börjar ta lite mer plats. Kontrasten till hennes introverta man är tydlig och det är spännande att se hur olika makarna tar emot beskedet att deras fall ska tas upp i den högsta domstolsinstansen i USA. Richard är den enkla personen som bara vill leva sitt liv i lugn och ro med sin fru. Han har svårt att förstå hur allt fungerar men går motvilligt med på vad de runt omkring säger. Mildred å andra sidan har djupare tankar än hon delar med sig av men visar ändå upp en närmast naiv optimism och öppenhet till omvärlden.
Ytterligare ett modigt val Nichols gjorde var att inte förvandla sista akten till ett rättegångsdrama. Han ville inte att det skulle få ta fokus från kärlekshistorien och med facit i hand var det helt rätt. Allt vi får är ett enkelt anförande av parets advokater och sedan får vi se Mildred ta emot beskedet över telefon. Det är lugnt och stilla precis som filmens inledning. Men när eftertexterna rullar slipper vi den där olycksbådande känslan.
Det här är den mestadels sanna historien om Mildred och Richard, en svart kvinna och en vit man i slutet av 1950-talet som riskerade fängelse för att de i grund och botten älskade varandra. Regissör Nichols säger själv i extramaterialet att han hade problem med att hitta rätt sätt att inleda filmen med, men valet han gjort förvandlar det här till en av de mest intressanta inledningarna jag sett på länge. Den första kvarten är lågmäld men samtidigt finns där något olycksbådande närvarande. Som om filmen själv sitter på nålar och bara väntar på något fasansfullt som är på väg. Det är skickligt regiarbete av Jeff Nichols för rätt vad det är smäller det till, bokstavligen. Poliser stormar in i parets hus mitt i natten och Mildred och Richard hamnar abrupt i det lokala häktet.
Jeff Nichols är en intressant regissör på väg uppåt. Han skriver själv sina manus och från den fina "Mud" från 2012 har han gått vidare med den udda scifi-fågeln "Midnight Special" 2016 och nu då, "Loving". Här tar han några ovana små grepp som alla spelar ut väl. Det klassiska hade varit att låta kärleken stå i centrum men Jeff slösar, modigt nog, ingen tid på att bygga upp kärlekshistorien dem emellan. I stället lägger han allt krut i inledningen på att bygga upp en normal vardag, med jobb, slit, skratt och ett liv som har sin stilla gång. Den inledande scenen där Mildred nervöst berättar att hon är med barn är en rejält nedtonad scen som inte varar länge, men den sätter tonen för den närmaste kvarten. På samma sätt är det med Richards frieri och när de gifter sig – inga yviga gester, stora ord eller pålagda stråkar för att få publiken att känna med kärleksparet.
Det står klart senare varför. Makarna döms till att lämna delstaten och inte återvända tillsammans på 25 år och det är här den där lågmälda, vardagslunkande inledningen börjar plocka sina effektivitetspoäng. Raslagar är inte bara förödande för kärleken, den är förödande mot hur människor vill leva och det påverkar så många mer än bara huvudpersonerna. Mildred och Michael slits upp med rötterna och skiljs från alla de släktingar och vänner som under så lång tid varit en så viktigt del av deras liv
Någonstans där sker också något med Mildred som till synes börjar ta lite mer plats. Kontrasten till hennes introverta man är tydlig och det är spännande att se hur olika makarna tar emot beskedet att deras fall ska tas upp i den högsta domstolsinstansen i USA. Richard är den enkla personen som bara vill leva sitt liv i lugn och ro med sin fru. Han har svårt att förstå hur allt fungerar men går motvilligt med på vad de runt omkring säger. Mildred å andra sidan har djupare tankar än hon delar med sig av men visar ändå upp en närmast naiv optimism och öppenhet till omvärlden.
Ytterligare ett modigt val Nichols gjorde var att inte förvandla sista akten till ett rättegångsdrama. Han ville inte att det skulle få ta fokus från kärlekshistorien och med facit i hand var det helt rätt. Allt vi får är ett enkelt anförande av parets advokater och sedan får vi se Mildred ta emot beskedet över telefon. Det är lugnt och stilla precis som filmens inledning. Men när eftertexterna rullar slipper vi den där olycksbådande känslan.
EXTRAMATERIALET
Några korta filmsnuttar ger lite information där det mest intressanta är förklaringar till olika skådespelarval. Men det som verkligen gör det här paketet värt sitt utrymme på skivan är filmens kommentarspår med regissören Jeff Nichols. Jeff har gjort en grundlig research inför manusskrivandet och här delar han med sig av en hel del utöver all fakta om de scener vi bevittnar.
TRE SAKER
1. Både Joel Edgerton och Ruth Negga är fullkomligt lysande i den här filmen. Ruth Negga fick också en välförtjänt Oscar-nominering för sin insats, men det hade inte varit fel om de gett en till Joel Edgerton också.
2. Jeff Nichols är för mig redan nu en av de stora regissörerna, och med så många brott mot Hollywoods traditionella regler redan nu har han alla möjligheter att bli en av de allra största.
3. Vad filmen tyvärr inte tar upp är att en starkt bidragande orsak till att Mildred och Richard blivit ett par är för att de växt upp som grannar i ett litet unikt samhälle i den amerikanska södern där svarta och vita levde ett mer homogeniserat liv än på många andra platser vid den här tiden.
2. Jeff Nichols är för mig redan nu en av de stora regissörerna, och med så många brott mot Hollywoods traditionella regler redan nu har han alla möjligheter att bli en av de allra största.
3. Vad filmen tyvärr inte tar upp är att en starkt bidragande orsak till att Mildred och Richard blivit ett par är för att de växt upp som grannar i ett litet unikt samhälle i den amerikanska södern där svarta och vita levde ett mer homogeniserat liv än på många andra platser vid den här tiden.
THOMAS HELSING (2017-08-28)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Ruth Negga (6)
Ruth Negga (6)
