Blir successivt allt otäckare & otäckare
FILMENSpökhus måste vara ett av de vanligaste uppslagen för skräckfilmer genom tiderna. Vem minns inte en klassiker som "Poltergeist" till exempel, eller det seglevade Amityville - huset som gud glömde?
I den här, knappast sista filmen på temat, flyttar en familj in i en före detta begravningsbyrå i Connecticut. Familjens äldste son Matt (Kyle Gallner) är cancersjuk och får behandlingar i staten, och mamma Sara (Virginia Madsen) och pappa Peter (Martin Donovan) resonerar sig fram till att det är lika bra att flytta närmare kliniken under behandlingsperioden. Med är även de yngre barnen Billy och Mary samt Saras systerdotter Wendy (Amanda Crew) som hjälper till i hemmet.
Vid den här tidpunkten är det dock enbart Sara som känner till husets historia, men det är Matt som börjar se obehagliga syner. Är det en sidoeffekt av behandlingen eller finns det något kvar i huset? Ja, vad tror ni?
Den inledande timmen av filmen trevar sig lite fram i ett ojämt tempo. Det är i stort sett inget fel på den, men den är lite osmidig. Sedan knäcker Matt och Wendy tillsammans med en cancersjuk präst (Elias Koteas) gåtan på ett oerhört snabbt och lite ologiskt vis, men tur är det för sedan ökar både tempot och spänningen i filmen och den blir successivt allt otäckare och otäckare.
Specialeffekterna i filmen är klart godkända. Vi tar oss via gamla fotografier och visioner Matt får tillbaka i tiden till när den ursprunglige ägaren och begravningsdirektören Ramsey Aickman (John Bluethner) gick över gränsen och utforskade den spirituella världen med sitt medium Jonah (Erik J. Berg), allting givetvis berättat i skrapig sepiatonad stil. Kanske inte helt övertygande men ändå ett spännade grepp i berättandet.
I sammanfattning är "The Haunting in Connecticut" en klart godkänd skräckfilm, både rent allmänt och inom spökhusgenren. Inget som skrämmer brallorna av mig men en genuin rysare av gammalt gott snitt.
I den här, knappast sista filmen på temat, flyttar en familj in i en före detta begravningsbyrå i Connecticut. Familjens äldste son Matt (Kyle Gallner) är cancersjuk och får behandlingar i staten, och mamma Sara (Virginia Madsen) och pappa Peter (Martin Donovan) resonerar sig fram till att det är lika bra att flytta närmare kliniken under behandlingsperioden. Med är även de yngre barnen Billy och Mary samt Saras systerdotter Wendy (Amanda Crew) som hjälper till i hemmet.
Vid den här tidpunkten är det dock enbart Sara som känner till husets historia, men det är Matt som börjar se obehagliga syner. Är det en sidoeffekt av behandlingen eller finns det något kvar i huset? Ja, vad tror ni?
Den inledande timmen av filmen trevar sig lite fram i ett ojämt tempo. Det är i stort sett inget fel på den, men den är lite osmidig. Sedan knäcker Matt och Wendy tillsammans med en cancersjuk präst (Elias Koteas) gåtan på ett oerhört snabbt och lite ologiskt vis, men tur är det för sedan ökar både tempot och spänningen i filmen och den blir successivt allt otäckare och otäckare.
Specialeffekterna i filmen är klart godkända. Vi tar oss via gamla fotografier och visioner Matt får tillbaka i tiden till när den ursprunglige ägaren och begravningsdirektören Ramsey Aickman (John Bluethner) gick över gränsen och utforskade den spirituella världen med sitt medium Jonah (Erik J. Berg), allting givetvis berättat i skrapig sepiatonad stil. Kanske inte helt övertygande men ändå ett spännade grepp i berättandet.
I sammanfattning är "The Haunting in Connecticut" en klart godkänd skräckfilm, både rent allmänt och inom spökhusgenren. Inget som skrämmer brallorna av mig men en genuin rysare av gammalt gott snitt.
EXTRAMATERIALET
Ingenting tyvärr. Det hade varit kul att se en bakomfilm eller dokumentär i och med att...
TRE SAKER
1. ...filmen är baserad på verkliga händelser. Mellan 1986-1988 (filmen utspelar sig lämpligt nog 1987) bodde Al och Carmen Snedeker i en hemsökt begravningsbyrå i Southington, Connecticut. Fallet togs först upp av Discovery Channel i en dokumentär med namnet "A Haunting in Connecticut", som lustigt nog finns med på DVD-utgåvan men inte blu-ray:n. Surt!
2. Filmen innehåller referenser till en rad skräckklassiker som "Fåglarna" och
"The Shining". Personligen får jag lite 80-talsvibbar av filmen och tänker på filmer som "The Gate" och en som jag har för mig hette "Förbannelsen" som man kunde hyra i ett kistformat videofodral.
3. Bilderna/scenerna som gestaltar utsöndringen av electoplasma är väldigt effektiva.
2. Filmen innehåller referenser till en rad skräckklassiker som "Fåglarna" och
"The Shining". Personligen får jag lite 80-talsvibbar av filmen och tänker på filmer som "The Gate" och en som jag har för mig hette "Förbannelsen" som man kunde hyra i ett kistformat videofodral.
3. Bilderna/scenerna som gestaltar utsöndringen av electoplasma är väldigt effektiva.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Virginia Madsen (10)
Virginia Madsen (10)
