VM i diktaturreferens
FILMENFör att en framtidsvision ska kunna bli vettig och begriplig, måste den på något vis förankras i sin samtid. Detta har man helt glömt bort med "Land of the Blind", där man istället proppat in så många referenser till historiska diktaturer som bara är möjligt. Resultatet är en rörig och irrelevant berättelse som ena stunden försöker vara urflippad Paul Verhoeven-satir för att i nästa bli "Schindler's List"-seriös. Filmen lyckas naturligtvis inte med något av dessa lägen.
Handlingen tilldrar sig i ett fiktivt land (framtida eller tillhörande en alternativ verklighet, men det spelar egentligen ingen roll) styrt med järnhand av den sadistiske diktatorn Maximilian II (Tom Hollander). Statsskicket tycks vara en dekadent blandning av monarki, militärjunta, nyliberalism och betonghård fascism. Så Maximilan II (i folkmun kallad Junior och med en passion för dåliga actionfilmer) ser själv ut som en statschef för någon sydamerikansk bananrepublik medan hans tjänare verkar vara hämtade direkt från Gustav III:s hov. Redan här börjar förvirringen och den till synes slumpmässiga sammanblandningen av historiska element göra sig påmind.
Appropå "Schindler's List" ser vi i ena huvudrollen Ralph Fiennes, som spelade nazist i Spielbergs förintelsedrama. I "Land of the Blind" har han rollen som fängelsevakten Joe, till vars uppgifter det hör att övervaka politiske fången Thorne, spelad av Donald Sutherland. Thorne sitter inlåst för att ha skrivit en regimkritisk bok, och när han inte har fullt upp att med hjälp av sin egen avföring skriva subversiva meddelanden på cellväggarna finner han gott om tid att utveckla en vänskap med Joe, som i högre grad framstår som blott en kugge i maskineriet än någon övertygad diktaturkramare.
Den som händelsevis vill se "Land of the Blind" med färska ögon bör sluta läsa här, för jag ser inget sätt att fortsätta denna recension utan att ta till saftiga spoilers. Händelseutvecklingen är följande: Max II tvingas släppa Thorne i ett försök att blidka massornas vrede. Joe har vid det här laget blivit chef för presidentens vaktstyrka. Pådriven av Thorne deltar han i en kupp, vilken går ut på att helt sonika skjuta Max II, vilket också sker utan något som helst besvär. Men allt blir inte frid och fröjd för det. Det visar sig nämligen att Thorne, i egenskap av ny statschef, är en precis lika god kålsupare som Max II. Han inför i fascismens ställe hårdför kommunism och kulturrevolution, inspirerad av i första hand Mao, Pol Pot och Ayatollans Iran.
För att uppnå detta krävs naturligtvis historierevision, omskolningsläger för folk med glasögon och omfattande avrättningar av oliktänkande. När Joe opponerar sig blir han satt i fängelse. Cirkeln är här sluten med Thorne som ny diktator och Joe som den politiske fången. Detta kan vid en första anblick tyckas vara ett stiligt sätt att knyta ihop historien (som förvisso fortsätter snurra ett par varv till efter dessa händelser), men när jag börjar fundera på vad jag just sett kan jag inte hitta någon annan slutsats än att filmen bara är en meningslös övning i diktaturreferens.
Joe är en fiktiv figur i ett fiktivt land som passivt ser på medan han bitchslappas upprepade gånger från både höger och vänster. Det finns ingen berättelse här. Inte heller är "Land of the Blind" en fungerande allegori, i så fall hade manusförfattande regissören Robert Edwards å det kraftigaste behövt begränsa sitt synfält och bestämma sig för vad han egentligen velat säga (det han faktiskt säger, att totalitära stater oavsett ideologisk grund är skit för individen, är så självklart och banalt att det inte räknas). Jag ger den här filmen ett poäng för en tilltalande visuell stil, men i övrigt fungerar den inte för fem öre.
Handlingen tilldrar sig i ett fiktivt land (framtida eller tillhörande en alternativ verklighet, men det spelar egentligen ingen roll) styrt med järnhand av den sadistiske diktatorn Maximilian II (Tom Hollander). Statsskicket tycks vara en dekadent blandning av monarki, militärjunta, nyliberalism och betonghård fascism. Så Maximilan II (i folkmun kallad Junior och med en passion för dåliga actionfilmer) ser själv ut som en statschef för någon sydamerikansk bananrepublik medan hans tjänare verkar vara hämtade direkt från Gustav III:s hov. Redan här börjar förvirringen och den till synes slumpmässiga sammanblandningen av historiska element göra sig påmind.
Appropå "Schindler's List" ser vi i ena huvudrollen Ralph Fiennes, som spelade nazist i Spielbergs förintelsedrama. I "Land of the Blind" har han rollen som fängelsevakten Joe, till vars uppgifter det hör att övervaka politiske fången Thorne, spelad av Donald Sutherland. Thorne sitter inlåst för att ha skrivit en regimkritisk bok, och när han inte har fullt upp att med hjälp av sin egen avföring skriva subversiva meddelanden på cellväggarna finner han gott om tid att utveckla en vänskap med Joe, som i högre grad framstår som blott en kugge i maskineriet än någon övertygad diktaturkramare.
Den som händelsevis vill se "Land of the Blind" med färska ögon bör sluta läsa här, för jag ser inget sätt att fortsätta denna recension utan att ta till saftiga spoilers. Händelseutvecklingen är följande: Max II tvingas släppa Thorne i ett försök att blidka massornas vrede. Joe har vid det här laget blivit chef för presidentens vaktstyrka. Pådriven av Thorne deltar han i en kupp, vilken går ut på att helt sonika skjuta Max II, vilket också sker utan något som helst besvär. Men allt blir inte frid och fröjd för det. Det visar sig nämligen att Thorne, i egenskap av ny statschef, är en precis lika god kålsupare som Max II. Han inför i fascismens ställe hårdför kommunism och kulturrevolution, inspirerad av i första hand Mao, Pol Pot och Ayatollans Iran.
För att uppnå detta krävs naturligtvis historierevision, omskolningsläger för folk med glasögon och omfattande avrättningar av oliktänkande. När Joe opponerar sig blir han satt i fängelse. Cirkeln är här sluten med Thorne som ny diktator och Joe som den politiske fången. Detta kan vid en första anblick tyckas vara ett stiligt sätt att knyta ihop historien (som förvisso fortsätter snurra ett par varv till efter dessa händelser), men när jag börjar fundera på vad jag just sett kan jag inte hitta någon annan slutsats än att filmen bara är en meningslös övning i diktaturreferens.
Joe är en fiktiv figur i ett fiktivt land som passivt ser på medan han bitchslappas upprepade gånger från både höger och vänster. Det finns ingen berättelse här. Inte heller är "Land of the Blind" en fungerande allegori, i så fall hade manusförfattande regissören Robert Edwards å det kraftigaste behövt begränsa sitt synfält och bestämma sig för vad han egentligen velat säga (det han faktiskt säger, att totalitära stater oavsett ideologisk grund är skit för individen, är så självklart och banalt att det inte räknas). Jag ger den här filmen ett poäng för en tilltalande visuell stil, men i övrigt fungerar den inte för fem öre.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Den som plockar upp den här rullen för en mysig hemmakväll med en "stjärnspäckad politisk thriller", som fodralets baksida säger, kommer att bli besviken.
2. Med tanke på sitt tema innehåller "Land of the Blind" naturligtvis en del referenser till George Orwells "1984", en bok man kanske hade gjort klokt i att lära sig ett och annat av.
3. Jag måste återvända till förpackningen. Omslaget är bara tokfel, på så många nivåer. Det är omöjligt att utifrån det bilda sig en uppfattning om filmen, och ändå lyckas det vara totalt missvisande.
2. Med tanke på sitt tema innehåller "Land of the Blind" naturligtvis en del referenser till George Orwells "1984", en bok man kanske hade gjort klokt i att lära sig ett och annat av.
3. Jag måste återvända till förpackningen. Omslaget är bara tokfel, på så många nivåer. Det är omöjligt att utifrån det bilda sig en uppfattning om filmen, och ändå lyckas det vara totalt missvisande.
JOEL FORNBRANT (2009-11-17)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ralph Fiennes (16)
Ralph Fiennes (16)
