Prisbelönt drama om Cashs demoner
FILMENBiografifilmer är oftast ganska underhållande, även om det kan vara lite sisådär med sanningshalten. I fallet "Walk the line", om countrystjärnan Johnny Cash, så påstås filmen vara baserad på Cashs två böcker "Man in black" och "Cash: The autobiography" och dessutom var Johnny Cash och June Carter så involverade i denna film att de hann med att välja ut och godkänna skådespelarna som tolkade dem innan de båda dessvärre gick bort under 2003.
Filmen tar upp Johnny Cashs liv mellan 19 och 37 år, med ett litet avstamp i hans barndom där Cash dåliga relation med sin far, delvis till följd av hans brors död, skildras - något som färgade hela hans liv.
I filmen framstår det som Johnny Cash mest halkade in i musikbranschen på ett bananskal, delvis med hjälp av den halvkriminella, rebelliska figur han framstod som genom sina texter. I ett större turnésällskap träffar han June Carter som han förälskar sig i, trots att han redan har familj.
Det blir en lång, utdragen förälskelse där June fungerar som en räddande ängel medan Johnny Cash går genom drogmissbruk, skilsmässa, personliga demoner, familjekrångel och ännu mer missbruk, tills han slutligen tar sig i kragen och gör en comeback med liveplattan "At Folsom Prison".
"Walk the line" plockade hem massor av filmpriser, bland annat fick Reese Witherspoon en Oscar för bästa skådespelerska och som någon säger i extramaterialet "När June inte är med i scenen saknar man henne". Utan tvivel har både Witherspoon och Joaquin Phoenix gjort riktigt bra roller, speciellt som de sjunger och spelar själva i filmen, något som absolut är att föredra mot det tröttsamma mimandet.
Men ändå känner jag mig lite besviken på denna prisbelönade film. Jag hade förväntat mig något mer, jag kan inte i detalj säga vad.
Filmen tar upp Johnny Cashs liv mellan 19 och 37 år, med ett litet avstamp i hans barndom där Cash dåliga relation med sin far, delvis till följd av hans brors död, skildras - något som färgade hela hans liv.
I filmen framstår det som Johnny Cash mest halkade in i musikbranschen på ett bananskal, delvis med hjälp av den halvkriminella, rebelliska figur han framstod som genom sina texter. I ett större turnésällskap träffar han June Carter som han förälskar sig i, trots att han redan har familj.
Det blir en lång, utdragen förälskelse där June fungerar som en räddande ängel medan Johnny Cash går genom drogmissbruk, skilsmässa, personliga demoner, familjekrångel och ännu mer missbruk, tills han slutligen tar sig i kragen och gör en comeback med liveplattan "At Folsom Prison".
"Walk the line" plockade hem massor av filmpriser, bland annat fick Reese Witherspoon en Oscar för bästa skådespelerska och som någon säger i extramaterialet "När June inte är med i scenen saknar man henne". Utan tvivel har både Witherspoon och Joaquin Phoenix gjort riktigt bra roller, speciellt som de sjunger och spelar själva i filmen, något som absolut är att föredra mot det tröttsamma mimandet.
Men ändå känner jag mig lite besviken på denna prisbelönade film. Jag hade förväntat mig något mer, jag kan inte i detalj säga vad.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är i vanlig Fox-anda spritt över båda skivorna. På första skivan finns en rad bortklippta scener med kommentarer. Lustigt nog finns det enbart ungersk undertext som val till dessa scener.
På andra skivan finns förlängda versioner av några av låtarna ur filmen och en rad featuretter och dokumentären "The making of Walk the line". I dessa filmer intervjuas både skådespelare, filmskapare och Johnny Cashs nära och kära.
Dessvärre saknas det autentiska bilder på Johnny och June som ackompanjemang till allt det som de intervjuade berättar - detta illustreras av bilder från filmen och det känns lite snopet. Någonstans förklaras det med att det inte finns så mycket rörliga bilder från tiden som skildras i filmen, men stillbilder hade faktiskt fungerat lika bra.
Det känns också som om denna dokumentära del hade blivit ännu bättre om de hade haft några kommentarer från Johnny och Jude. Även om de inte levde när filmen gjordes så måste det väl ändå finnas något arkivmaterial som kunde varit med.
Och Johnny Cash karriär tog ju inte slut där filmen slutar, men det hade kanske varit konstigt att fortsätta med den dokumentära biten av just den anledningen.
På andra skivan finns förlängda versioner av några av låtarna ur filmen och en rad featuretter och dokumentären "The making of Walk the line". I dessa filmer intervjuas både skådespelare, filmskapare och Johnny Cashs nära och kära.
Dessvärre saknas det autentiska bilder på Johnny och June som ackompanjemang till allt det som de intervjuade berättar - detta illustreras av bilder från filmen och det känns lite snopet. Någonstans förklaras det med att det inte finns så mycket rörliga bilder från tiden som skildras i filmen, men stillbilder hade faktiskt fungerat lika bra.
Det känns också som om denna dokumentära del hade blivit ännu bättre om de hade haft några kommentarer från Johnny och Jude. Även om de inte levde när filmen gjordes så måste det väl ändå finnas något arkivmaterial som kunde varit med.
Och Johnny Cash karriär tog ju inte slut där filmen slutar, men det hade kanske varit konstigt att fortsätta med den dokumentära biten av just den anledningen.
TRE SAKER
1. Robert Patrick, som kanske har världens hårdaste ansikte, gör en bra och obehaglig roll som Johnny Cashs far. Patrick är givetvis mest känd som den onda Terminatorn i "T2".
2. Scenerna med musikaliska inslag är mycket välgjorda, något som det vanligtvis slarvas med i musikrelaterade filmer.
3. Man behöver inte vara fan av varken countrymusik eller Johnny Cash för att se filmen!
2. Scenerna med musikaliska inslag är mycket välgjorda, något som det vanligtvis slarvas med i musikrelaterade filmer.
3. Man behöver inte vara fan av varken countrymusik eller Johnny Cash för att se filmen!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Robert Patrick (11)
Robert Patrick (11)
