En film för 50 cent
FILMENNär jag tog uppdraget att skriva filmrecensioner för DVDKritik.se fick jag frågan om det var någon genre eller typ av film som jag absolut inte ville ta mig an. Mitt snabba svar blev filmer av typen amerikansk-tv-film-baserad-på-verklig-händelse. Curtis "50 Cent" Jacksons film "Things fall apart" lurade mig totalt. Den är varken baserad på verkliga händelser eller gjord direkt för TV, men den delar i övrigt alla negativa bitar med ovan nämnda genre.
Deon Barnes (Jackson) är en firad fotbollshjälte. Han är den lysande stjärnan i skollaget och den som hela familjen sätter sitt framtidshopp till. Han spås en lysande idrottskarriär när han plötsligt blir diagnostiserad med cancer. Det tvingar honom att sluta med idrotten och omvärdera hela sitt liv och vad som verkligen betyder något.
Historien är inte speciellt ny och man har inte heller gjort något för att ge den en egen vinkling eller röst. Den känns verkligen som en sådan där typiskt gråtmild tv-film som jag nämnde i början. När man sedan ser klyscha på klyscha och den ena pinsamma replikväxlingen efter den andra framstår det som allt mer tydligt att filmen är till för Curtis "50 Cent" Jackson och inte tvärtom.
Trovärdigheten utmanas hela tiden vilket får sägas vara ett stort problem för en känslosam film av det här slaget. Mitt största problem är att jag inte kan ta karaktären Deon på allvar. Så fort jag ser hans vita leende skymta fram genom den täta rasta-frisyren så börjar jag småfnissa. Han ser verkligen urfånig ut. Att det dessutom ska vara del av en charm som gör att precis alla tjejer faller för honom gör det ännu mera skrattretande. Eller så gillar tjejer det där utseendet - vad vet jag?
När Deon drabbas fullt ut av cancern händer dock något. Rasta-lockarna försvinner och en kusligt utmärglad person framträder. När han är som mest nedbruten av sjukdomen påminner han mig om Starvin' Marvin-karaktären från "South Park". Det är absolut ingen negativ jämförelse, utan snarare positivt då han ser så där riktigt svältfödd och utmärglad ut. Denna fysiska förvandling är Curtis Jacksons största bidrag till den här filmen.
Filmens regissör är Mario van Peebles och hans regi är ungefär lika trist som hans agerande som Deons styvfar. Den skakiga kameran känns bara skakig för skakighetens skull och inte för att ge extra närvaro i scenerna. Han klarar inte alls av att binda ihop scenerna och mot slutet känns de därför mest staplade på varandra.
"Things fall apart" är varken bra skriven eller välregisserad. Faktum är att filmen inte känns inte som någonting mer än ett verktyg för att bygga på 50 Cents rykte som skådespelare. Och visst kan han skådespela men han är inte något Oscar-material. Även om han absolut inte gör bort sig så är jag tveksam till att han kommer att utvecklas så väldigt mycket mer. Å andra sidan sade jag så om Vin Diesel och blev rejält överraskad av hans insats i "Find me guilty", så allt kan väl hända. Helt klart är att han ska ha beröm för sin uppoffring och sitt hårda arbete med rollen. Med engagemang kan man komma långt. Tyvärr är inte "Things fall apart" någon vidare bra sak att ha i sitt CV.
Deon Barnes (Jackson) är en firad fotbollshjälte. Han är den lysande stjärnan i skollaget och den som hela familjen sätter sitt framtidshopp till. Han spås en lysande idrottskarriär när han plötsligt blir diagnostiserad med cancer. Det tvingar honom att sluta med idrotten och omvärdera hela sitt liv och vad som verkligen betyder något.
Historien är inte speciellt ny och man har inte heller gjort något för att ge den en egen vinkling eller röst. Den känns verkligen som en sådan där typiskt gråtmild tv-film som jag nämnde i början. När man sedan ser klyscha på klyscha och den ena pinsamma replikväxlingen efter den andra framstår det som allt mer tydligt att filmen är till för Curtis "50 Cent" Jackson och inte tvärtom.
Trovärdigheten utmanas hela tiden vilket får sägas vara ett stort problem för en känslosam film av det här slaget. Mitt största problem är att jag inte kan ta karaktären Deon på allvar. Så fort jag ser hans vita leende skymta fram genom den täta rasta-frisyren så börjar jag småfnissa. Han ser verkligen urfånig ut. Att det dessutom ska vara del av en charm som gör att precis alla tjejer faller för honom gör det ännu mera skrattretande. Eller så gillar tjejer det där utseendet - vad vet jag?
När Deon drabbas fullt ut av cancern händer dock något. Rasta-lockarna försvinner och en kusligt utmärglad person framträder. När han är som mest nedbruten av sjukdomen påminner han mig om Starvin' Marvin-karaktären från "South Park". Det är absolut ingen negativ jämförelse, utan snarare positivt då han ser så där riktigt svältfödd och utmärglad ut. Denna fysiska förvandling är Curtis Jacksons största bidrag till den här filmen.
Filmens regissör är Mario van Peebles och hans regi är ungefär lika trist som hans agerande som Deons styvfar. Den skakiga kameran känns bara skakig för skakighetens skull och inte för att ge extra närvaro i scenerna. Han klarar inte alls av att binda ihop scenerna och mot slutet känns de därför mest staplade på varandra.
"Things fall apart" är varken bra skriven eller välregisserad. Faktum är att filmen inte känns inte som någonting mer än ett verktyg för att bygga på 50 Cents rykte som skådespelare. Och visst kan han skådespela men han är inte något Oscar-material. Även om han absolut inte gör bort sig så är jag tveksam till att han kommer att utvecklas så väldigt mycket mer. Å andra sidan sade jag så om Vin Diesel och blev rejält överraskad av hans insats i "Find me guilty", så allt kan väl hända. Helt klart är att han ska ha beröm för sin uppoffring och sitt hårda arbete med rollen. Med engagemang kan man komma långt. Tyvärr är inte "Things fall apart" någon vidare bra sak att ha i sitt CV.
EXTRAMATERIALET
Några trailers. Inte heller de var speciellt intressanta.
TRE SAKER
1. DVD-utgåvan jag har fått heter "Things fall apart". Detta gillade dock inte den nigerianske författaren Chinua Achebe vars roman från 1958 hade samma titel. 50 Cent erbjöd en miljon dollar för rätten att använda namnet men fick nobben. Achebe själv ska ha "lånat" titeln från en gammal Yeats-dikt. 50 Cent löste det med att lägga till ordet "All" i början av titeln.
2. Ray Liotta har en ytterst liten roll som Deons läkare. Trots det pryder hans namn omslagets framsida och det återfinns näst högst upp i eftertexterna. Det känns lite pinsamt. Speciellt med tanke på att en sådan som Cedric Sanders gör en betydligt bättre insats som Deons bror.
3. Jag har aldrig hört cancer beskrivas så som man gör i filmen. Anstränger han sig med till exempel löpning så riskerar han att dö för att cancersvulsten ligger precis under hjärtat. Det låter mer som en varning om du har risk för att ett blodkärl ska sprängas på fel ställe. Men så är jag ingen läkare heller – så vad vet jag?
2. Ray Liotta har en ytterst liten roll som Deons läkare. Trots det pryder hans namn omslagets framsida och det återfinns näst högst upp i eftertexterna. Det känns lite pinsamt. Speciellt med tanke på att en sådan som Cedric Sanders gör en betydligt bättre insats som Deons bror.
3. Jag har aldrig hört cancer beskrivas så som man gör i filmen. Anstränger han sig med till exempel löpning så riskerar han att dö för att cancersvulsten ligger precis under hjärtat. Det låter mer som en varning om du har risk för att ett blodkärl ska sprängas på fel ställe. Men så är jag ingen läkare heller – så vad vet jag?
THOMAS HELSING (2011-10-08)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ray Liotta (23)
Ray Liotta (23)
