Uppföljare som står stadigt på egna ben
FILMEN"Bridget Jones dagbok" slog ned som en komisk bomb 2001. Baserad på Helen Fieldings bok med samma namn var det en lyckad brittisk komedi med hög igenkänningsfaktor för framför allt unga kvinnor och med många minnesvärda scener. Den stickade rentröjan, tanttrosorna, Mr Tits-Pervert eller ett slagsmål av ett udda slag till exempel. Uppföljaren "På spaning med Bridget Jones" (2004), även den baserad på en förlaga av Fielding, minns jag inte så mycket av men när jag läser på lite påminns jag om en osannolik historia där Bridget hamnar i fängelse i Thailand.
Femton år efter första filmen är det då dags för den tredje filmen i franchisen. Aningens sent kan man tycka, men samtidigt finns det i en poäng i att det gått lite tid - även för karaktärerna. I framför allt den första filmen letade Bridget efter kärleken, nu längtar hon efter barn. Hon (givetvis fortfarande spelad av Renée Zellweger) fyller 43 år i inledningen av filmen och samma dag går hon på en begravning för Daniel Cleaver (Hugh Grants karaktär) som tros omkommit i en flygplansolycka. I samband med detta stöter hon på sitt ex Mark Darcy (Colin Firth) och stämningen blir knepig. Han är nämligen gift och Bridget är inte det.
Det traditionella födelsedagsfirandet uteblir då hennes gamla kompisgäng har fullt upp med sina barn. I stället följer Bridget med sin arbetskompis Miranda (Sarah Solemani) på en musikfestival där de kan festa och ligga bäst de vill. Så småningom händer även det då Bridget stöter på snyggingen Jack (Patrick Dempsey) ett par gånger och hamnar i säng med honom. Bara någon dag senare träffar hon Mark igen som berättar att han ligger i skilsmässa och de gamla känslorna blommar upp och även de hamnar i säng med varandra. Strax därpå inser Bridget att hon är på smällen, men vem av männen är pappan? Och vem är främlingen Jack och hur hittar hon honom?
Som många andra uppföljare flirtar denna film vilt med sin lyckade föregångare genom att trycka in passningar till både scener och karaktärer vi minns, och det fungerar fint för att minska tidsglappet mellan filmerna. Men samtidigt är "Bridget Jones's Baby" ingen film som blint förlitar sig på gamla meriter. Nej, den står fint på egna ben, mycket tack vare att de skjuter in en ny deltagare i spelet i form av Dempseys karaktär Jack. Det mest logiska vore ju förstås att de gamla antagonisterna Daniel och Mark skulle vara männen som båda eventuellt var pappa till Bridgets kommande barn, men den här lösningen är bättre. Så småningom blir Jack och Mark varse om att de båda är den eventuella pappan och först efter att Bridget spelat ett dubbelspel med dem och att de dessutom fattat tycke för varandra. Det skulle ju aldrig ha hänt med Daniel som en av aktörerna.
I övrigt innehåller filmen samma mix av hjärta och smärta och pinsamheter som vi känner igen sedan tidigare. Det är med andra ord en riktigt lyckad del i sviten. I mitt tycke betydligt bättre än vad jag hade vågat tro.
Femton år efter första filmen är det då dags för den tredje filmen i franchisen. Aningens sent kan man tycka, men samtidigt finns det i en poäng i att det gått lite tid - även för karaktärerna. I framför allt den första filmen letade Bridget efter kärleken, nu längtar hon efter barn. Hon (givetvis fortfarande spelad av Renée Zellweger) fyller 43 år i inledningen av filmen och samma dag går hon på en begravning för Daniel Cleaver (Hugh Grants karaktär) som tros omkommit i en flygplansolycka. I samband med detta stöter hon på sitt ex Mark Darcy (Colin Firth) och stämningen blir knepig. Han är nämligen gift och Bridget är inte det.
Det traditionella födelsedagsfirandet uteblir då hennes gamla kompisgäng har fullt upp med sina barn. I stället följer Bridget med sin arbetskompis Miranda (Sarah Solemani) på en musikfestival där de kan festa och ligga bäst de vill. Så småningom händer även det då Bridget stöter på snyggingen Jack (Patrick Dempsey) ett par gånger och hamnar i säng med honom. Bara någon dag senare träffar hon Mark igen som berättar att han ligger i skilsmässa och de gamla känslorna blommar upp och även de hamnar i säng med varandra. Strax därpå inser Bridget att hon är på smällen, men vem av männen är pappan? Och vem är främlingen Jack och hur hittar hon honom?
Som många andra uppföljare flirtar denna film vilt med sin lyckade föregångare genom att trycka in passningar till både scener och karaktärer vi minns, och det fungerar fint för att minska tidsglappet mellan filmerna. Men samtidigt är "Bridget Jones's Baby" ingen film som blint förlitar sig på gamla meriter. Nej, den står fint på egna ben, mycket tack vare att de skjuter in en ny deltagare i spelet i form av Dempseys karaktär Jack. Det mest logiska vore ju förstås att de gamla antagonisterna Daniel och Mark skulle vara männen som båda eventuellt var pappa till Bridgets kommande barn, men den här lösningen är bättre. Så småningom blir Jack och Mark varse om att de båda är den eventuella pappan och först efter att Bridget spelat ett dubbelspel med dem och att de dessutom fattat tycke för varandra. Det skulle ju aldrig ha hänt med Daniel som en av aktörerna.
I övrigt innehåller filmen samma mix av hjärta och smärta och pinsamheter som vi känner igen sedan tidigare. Det är med andra ord en riktigt lyckad del i sviten. I mitt tycke betydligt bättre än vad jag hade vågat tro.
EXTRAMATERIALET
Det alternativa och borttagna materialet är ungefär som det brukar vara - en del som lika gärna kunde ha varit med i filmen och sånt som definitivt tagits bort av rätt anledningar. Det lilla blocket med bloopers är marginellt kul. Känns mest plikttroget inlagt.
En bakomfilm i lagom längd ger oss i några få delar en blick av hur filmen kom till. Lite om återvändande nya skådespelare, lite om nya. Lite om kläder, lite om att spela in i London och så vidare. Ett trevligt komplement.
En bakomfilm i lagom längd ger oss i några få delar en blick av hur filmen kom till. Lite om återvändande nya skådespelare, lite om nya. Lite om kläder, lite om att spela in i London och så vidare. Ett trevligt komplement.
TRE SAKER
1. Filmen är inte baserad på Helen Fieldings tredje bok "Bridget Jones: Mad About the Boy", utan ska utspela sig innan den. Fielding var dock med och skrev manuset till filmen.
2. ...och det var även Emma Thompson som också gör en mindre men underhållande roll som barnmorska i filmen.
3. För regin stod Sharon Maguire som även gjorde den första delen i trilogin. Mittenfilmen regisserades av Beeban Kidron vilket betyder att detta är den första filmtrilogin som regisserats exklusivt av kvinnor.
2. ...och det var även Emma Thompson som också gör en mindre men underhållande roll som barnmorska i filmen.
3. För regin stod Sharon Maguire som även gjorde den första delen i trilogin. Mittenfilmen regisserades av Beeban Kidron vilket betyder att detta är den första filmtrilogin som regisserats exklusivt av kvinnor.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Renée Zellweger (8)
Renée Zellweger (8)
