Seg thriller med flera stora skådespelare
FILMENEn thriller som jag aldrig hört talats om och som är fullproppad med kända namn. Kanske borde man ana oråd om varför den aldrig gick upp på biograferna. Kate Beckinsale, Matt Dillon, Alan Alda, Angela Basset, Vera Farmiga och David Schwimmer i filmen som det egentligen aldrig händer något i.
"Nothing but the truth" handlar om journalisten Rachel Armstrong (Beckinsale) som avslöjar en historia som skulle kunna ge henne Pulitzerpriset. Avslöjandet gäller den amerikanske regeringen och givetvis även presidenten. Från att ha varit en journalist med ett stort scoop blir Rachel gripen av FBI som vill tvinga henne att avslöja sin källa. Något som är fullkomligen omöjligt för henne och för journalistkåren på grund av källskyddet. Dock tycker den amerikanska regeringen att hon är ett hot mot rikets säkerhet och kör håra tag för att få Rachel att prata. Helt plötsligt står hon mitt i en kamp där hon är beredd att offra familj, frihet och sitt anseende för att följa sina principer till det yttersta.
Till en början är filmen spännande och fartfylld. Men den känslan försvinner ganska snabbt och efter det är filmen bara seg och utdragen. När tempot tappar blir det genast väldigt mycket tråkigare och man hade kunnat göra storyn bra mycket mer spännande än vad man gjort. Något som är kul är att både journalisten och CIA-agenten (Farmiga) är tjejer och att männen får stå tillbaka när dessa två brudar visar att de har skinn på näsan. Fram för allt så är CIA-agenten väldigt tuff, hård och manlig i sitt sätt. Dock ser hon ut som en riktig amerikansk hemmafru med ett genuint trevligt och mysigt utseende.
Tiden i filmen går så himla fort. Helt plötsligt har det gått 93 dagar och det här har man löst genom att skriva 76 dagar, 93 dagar, 128 dagar…och så vidare. Ett enkelt sätt som jag inte köper. Det saknas något och att den är så långsam och seg gör att helheten blir mycket sämre. Det är en riktig kostym- och skrivbordsfilm med väldigt lite färg. Grått, mörkblått, svart och vitt.
Givetvis funderar man rakt igenom över vem den hemliga källan är. Lösningen är kanske inte den man tror och det är åtminstone något positivt. Filmen har också några oväntade scener i form av borde mord och rå misshandel. Det höjde tempot och adrenalinet riktigt bra för stunden och jag önskar att det hade varit fler sådana ingredienser. Det hade gjort allt mycket mer spännande och den där tråkkänslan hade nog försvunnit. Alan Alda får stå för den humoristiska biten och visst har han några sköna scener med roliga kommentarer och agerande. Det lilla humoristiska sköter han med bravur. Hans kärlek till märkeskostymer och dyrbara klockor känns väldigt kvinnligt och ibland kan man uppleva att det har lekts en hel del med könsrollerna. Dock är det i så fall gjort på ett sådant snyggt vis att det inte är alldeles uppenbart och genomskådat.
Tyvärr är filmen inget spännande alls och känslan av att det inte händer någonting är ständigt närvarande. Upplösningen blir dock ett "aha".
"Nothing but the truth" handlar om journalisten Rachel Armstrong (Beckinsale) som avslöjar en historia som skulle kunna ge henne Pulitzerpriset. Avslöjandet gäller den amerikanske regeringen och givetvis även presidenten. Från att ha varit en journalist med ett stort scoop blir Rachel gripen av FBI som vill tvinga henne att avslöja sin källa. Något som är fullkomligen omöjligt för henne och för journalistkåren på grund av källskyddet. Dock tycker den amerikanska regeringen att hon är ett hot mot rikets säkerhet och kör håra tag för att få Rachel att prata. Helt plötsligt står hon mitt i en kamp där hon är beredd att offra familj, frihet och sitt anseende för att följa sina principer till det yttersta.
Till en början är filmen spännande och fartfylld. Men den känslan försvinner ganska snabbt och efter det är filmen bara seg och utdragen. När tempot tappar blir det genast väldigt mycket tråkigare och man hade kunnat göra storyn bra mycket mer spännande än vad man gjort. Något som är kul är att både journalisten och CIA-agenten (Farmiga) är tjejer och att männen får stå tillbaka när dessa två brudar visar att de har skinn på näsan. Fram för allt så är CIA-agenten väldigt tuff, hård och manlig i sitt sätt. Dock ser hon ut som en riktig amerikansk hemmafru med ett genuint trevligt och mysigt utseende.
Tiden i filmen går så himla fort. Helt plötsligt har det gått 93 dagar och det här har man löst genom att skriva 76 dagar, 93 dagar, 128 dagar…och så vidare. Ett enkelt sätt som jag inte köper. Det saknas något och att den är så långsam och seg gör att helheten blir mycket sämre. Det är en riktig kostym- och skrivbordsfilm med väldigt lite färg. Grått, mörkblått, svart och vitt.
Givetvis funderar man rakt igenom över vem den hemliga källan är. Lösningen är kanske inte den man tror och det är åtminstone något positivt. Filmen har också några oväntade scener i form av borde mord och rå misshandel. Det höjde tempot och adrenalinet riktigt bra för stunden och jag önskar att det hade varit fler sådana ingredienser. Det hade gjort allt mycket mer spännande och den där tråkkänslan hade nog försvunnit. Alan Alda får stå för den humoristiska biten och visst har han några sköna scener med roliga kommentarer och agerande. Det lilla humoristiska sköter han med bravur. Hans kärlek till märkeskostymer och dyrbara klockor känns väldigt kvinnligt och ibland kan man uppleva att det har lekts en hel del med könsrollerna. Dock är det i så fall gjort på ett sådant snyggt vis att det inte är alldeles uppenbart och genomskådat.
Tyvärr är filmen inget spännande alls och känslan av att det inte händer någonting är ständigt närvarande. Upplösningen blir dock ett "aha".
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Uttrycket "Holey moley" översätts till "jädrar anåda". Kanske inte en klockren översättning va? Det är genomgående ruggigt slarvig textning.
2. Filmen har som sagt många kända skådespelare och det är bra sådana. Pluspoäng.
3. Trots lång fängelsevistelse lyckas Rachel hålla sina ögonbryn ruskigt välplockade.
2. Filmen har som sagt många kända skådespelare och det är bra sådana. Pluspoäng.
3. Trots lång fängelsevistelse lyckas Rachel hålla sina ögonbryn ruskigt välplockade.
MARIA EREMO (2009-11-18)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Kate Beckinsale (6)
Kate Beckinsale (6)
