Välskriven dansk-svensk deckarunion
FILMENJag drar mig lite för att se svenska tv-serier när de sträcker sig över mer än tre till fyra avsnitt. DVD-boxarna har tagit kål på mitt tålamod när det gäller att boka upp sig vecka efter vecka för att följa en tv-serie. Min kollega Maria följde "Bron" när den visades under tio veckor hösten 2011 och pratade sig oerhört varm om den. "Du missar verkligen något", tyckte hon. Nu är boxen här och i två långa sessioner klämde jag den och jag håller med: Jag missade något och "Bron" är fantastisk.
Premissen är ett rent genidrag av manusteamet med Hans Rosenfeldt i spetsen. Ett kvinnolik dumpas mitt på Öresundsbron, faktiskt på millimetern där gränsen går. Dansk och svensk polis ansluter från var sitt håll och i och med att bilen som dumpade liket kom från Sverige är det initialt den svenska polisen som tar fallet. Men direkt blir allting både mer komplicerat och diaboliskt. Det visar sig att den identifierade svenska kvinnan är delad på mitten och det visar sig även att underdelen är från en dansk kvinna som varit död i över ett år. Det dansk-svenska samarbetet sätts i gång, men fallet blir snabbt ännu mer komplicerat då mördaren tar kontakt med en ljudinspelning på svenska - som visar sig var inläst av en skådespelare för tre och ett halvt år sedan...
Förutom att serien bjuder på nagelbitande och skruvad spänning direkt från första början ligger dess stora genialitet i det polispar som tar hand om utredningen. Från Danmark kommer Martin Rohde (Kim Bodnia) - en klassisk polis-polis som tänjer lite på gränserna om det behövs, med ett trassligt familjeliv där han har fem barn med tre olika kvinnor och en tendens att vara otrogen när andan faller på. Martins svenska motsvarighet är hans totala motsats. Saga Norén (Sofia Helin) lider sannolikt av någon form av Aspergers och är korrekt ned till varenda liten paragraf. Hon kan inte ljuga eller egentligen föra ett normalt socialt samtal om ingenting. Det som Saga väl säger är i åtta fall av tio det totalt oväntade, och det gör Saga till en av de mest originella poliser som skrivits i Sverige. Helt fantastiskt.
Mördaren fortsätter att gäcka polisen. Han öppnar upp en hemsida och kommunicerar med en svensk journalist, och han mördar fler personer. Han sätter upp fem scenarion där han belyser fem olika samhällsproblem och förser journalisten med hemlig information och statistik. På nätet får han namnet Sanningsterroristen och allting går hans väg. Martin menar att de hela tiden ligger steget efter medan Saga säger att de är på väg mot samma mål, men är på olika platser.
En psykologisk profil tas fram och fler pusselbitar faller på plats, men det gäller även för polisen att hitta ett mönster i Sanningsterroristens spretiga men välplanerade verk. Finns det någonting som knyter ihop alla offer?
"Bron" lyckas hålla en oväntad hög nivå genom hela serien och är otroligt välskriven. Kriminaldramat är oerhört lurigt och fräscht, även om man kan ana lite inspiration i mördarens natur från både "Dexter" och "Saw" (och möjligen även "Seven"). Det är hur som helst väldigt originellt och oerhört spännande. I det femte avsnittet tror jag att jag har knäckt vem som är mördaren, men så lätt är det inte... Dock måste jag säga att upplösningen sviktar en aning och tar en vältrampad stig som inte är på samma originella nivå som resten av serien.
Men det är bra och spännande in i det sista, och "Bron" är sannolikt en av de bästa svenska deckarna på väldigt länge. Rekommenderas mycket varmt!
Premissen är ett rent genidrag av manusteamet med Hans Rosenfeldt i spetsen. Ett kvinnolik dumpas mitt på Öresundsbron, faktiskt på millimetern där gränsen går. Dansk och svensk polis ansluter från var sitt håll och i och med att bilen som dumpade liket kom från Sverige är det initialt den svenska polisen som tar fallet. Men direkt blir allting både mer komplicerat och diaboliskt. Det visar sig att den identifierade svenska kvinnan är delad på mitten och det visar sig även att underdelen är från en dansk kvinna som varit död i över ett år. Det dansk-svenska samarbetet sätts i gång, men fallet blir snabbt ännu mer komplicerat då mördaren tar kontakt med en ljudinspelning på svenska - som visar sig var inläst av en skådespelare för tre och ett halvt år sedan...
Förutom att serien bjuder på nagelbitande och skruvad spänning direkt från första början ligger dess stora genialitet i det polispar som tar hand om utredningen. Från Danmark kommer Martin Rohde (Kim Bodnia) - en klassisk polis-polis som tänjer lite på gränserna om det behövs, med ett trassligt familjeliv där han har fem barn med tre olika kvinnor och en tendens att vara otrogen när andan faller på. Martins svenska motsvarighet är hans totala motsats. Saga Norén (Sofia Helin) lider sannolikt av någon form av Aspergers och är korrekt ned till varenda liten paragraf. Hon kan inte ljuga eller egentligen föra ett normalt socialt samtal om ingenting. Det som Saga väl säger är i åtta fall av tio det totalt oväntade, och det gör Saga till en av de mest originella poliser som skrivits i Sverige. Helt fantastiskt.
Mördaren fortsätter att gäcka polisen. Han öppnar upp en hemsida och kommunicerar med en svensk journalist, och han mördar fler personer. Han sätter upp fem scenarion där han belyser fem olika samhällsproblem och förser journalisten med hemlig information och statistik. På nätet får han namnet Sanningsterroristen och allting går hans väg. Martin menar att de hela tiden ligger steget efter medan Saga säger att de är på väg mot samma mål, men är på olika platser.
En psykologisk profil tas fram och fler pusselbitar faller på plats, men det gäller även för polisen att hitta ett mönster i Sanningsterroristens spretiga men välplanerade verk. Finns det någonting som knyter ihop alla offer?
"Bron" lyckas hålla en oväntad hög nivå genom hela serien och är otroligt välskriven. Kriminaldramat är oerhört lurigt och fräscht, även om man kan ana lite inspiration i mördarens natur från både "Dexter" och "Saw" (och möjligen även "Seven"). Det är hur som helst väldigt originellt och oerhört spännande. I det femte avsnittet tror jag att jag har knäckt vem som är mördaren, men så lätt är det inte... Dock måste jag säga att upplösningen sviktar en aning och tar en vältrampad stig som inte är på samma originella nivå som resten av serien.
Men det är bra och spännande in i det sista, och "Bron" är sannolikt en av de bästa svenska deckarna på väldigt länge. Rekommenderas mycket varmt!
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det står visserligen "Säsong 1" på framsidan av boxen, men det känns inte riktigt som det kan bli en andra säsong. Visserligen är det inte omöjligt att skildra ett annat fall där den svenska och danska polisen får samarbeta, men då borde serien byta namn. Att använda Öresundsbron på ett liknande sätt igen skulle bli en trist upprepning.
2. Journalisttypen Daniel Ferbé (Christian Hillborg) är en väldigt irriterande person och hans funktion i helheten känns aningens lyft från "The Wire - Säsong 5". Dessutom blir jag irriterad på taffligheten i den fejkade kvällstidningen Aftonpostens hemsida.
3. Lika välskriven som serien är, lika välspelad är den. Det går inte att blunda för Sofia Helins insats. Det är en rollprestation som för evigt kommer att rankas som en av hennes främsta.
2. Journalisttypen Daniel Ferbé (Christian Hillborg) är en väldigt irriterande person och hans funktion i helheten känns aningens lyft från "The Wire - Säsong 5". Dessutom blir jag irriterad på taffligheten i den fejkade kvällstidningen Aftonpostens hemsida.
3. Lika välskriven som serien är, lika välspelad är den. Det går inte att blunda för Sofia Helins insats. Det är en rollprestation som för evigt kommer att rankas som en av hennes främsta.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Sofia Helin (8)
Sofia Helin (8)
