Det sista utmärkta kapitlet
FILMENEn av många skillnader med "The Wire" jämfört med andra serier har varit att varje säsong varit uppbyggd som en bok. Storyn har sakta byggts upp, vilket har gjort att det varit allra mest lämpat att se serien på DVD där man inte behöver nöja sig med ett avsnitt i taget. Säsong 5 består av 10 avsnitt där det avslutande är långfilmslångt. Jag klämde den i två sessioner, vilket ungefär är det tempo jag helst ser tv-serier i även om det i detta fall kändes lite sorgligt att det gick så snabbt att se den.
Men även om en säsong är som en bok så bildar hela serien en ännu större och längre bok, och allt det vi har med oss från de tidigare säsongerna har vi nytta av i den avslutade delen. För vi som blivit stora fans av serien betyder det att en del bekanta ansikten dyker upp, om än för bara kortare gästspel, som en liten belöning för lång och trogen tjänst. Det är bara en av goda egenskaperna "The Wire" har.
Varje säsong har fokuserat på olika saker i Baltimore, Maryland. Första säsongen handlade om knarkhandeln - som visserligen är seriens stora tema, medan andra tog oss ned till hamnen och arbetarklassen. Den tredje fokuserade på det politiska spelet och i den fjärde var det skolan som belystes. Vad finns då kvar till den femte? Jo, media. Nu introduceras vi till The Baltimores Suns redaktion, en tidning som hamnat i ungefär samma knipa som många andra tidningar. Dalande annonsintäkter och bristande lösnummerförsäljning samt hotet från webbens gratiskanaler leder till nedskärningar och omöjliga uppmaningar som do more with less. Samtidigt jagar de hungriga reportrarna om att maximal exponerning av sina artiklar, vissa mer än andra...
Nedskärningar drabbas även polisen av. I förra säsongen fick den nyvalde borgmästaren Carcetti (Aidan Gillen) en oönskad present när det saknades 50 miljoner till skolorna. För att spara pengar skjuts en väntad lönereglering för poliserna upp samt att all övertid för tillfället ackumuleras för att betalas ut retroaktivt när ekonomin tillåter det. Stämningen är inte på topp, speciellt som alla bilar håller på att falla ihop. Dessutom leder detta till att vissa långtgångna projekt som inte givit frukt får läggas ned, som spaningen på knarkkungen Marlo Stanfield (Jamie Hector), som misstänks ligga bakom de 22 mord som uppdagades i förra säsongen. Spaningen har hållt på i ett år och Lester Freamon (Clarke Peters) menar att de nästan är framme vid ett resultat, men få finna sig i att lägga ned jobbet och tillsammans med Sydnor (Corey Parker Robinson) kartlägga en ekonomisk härva gällande senatorn Clay Davis (Isiah Whitlock, Jr).
Resten av avslyssningsteamet återgår till bland annat mordroteln. Jimmy McNulty (Dominic West) är frustrerad över att Stansfieldprojektet stannats upp och irriterad över att ekonomin inte tillåter riktigt polisarbete. Därför skapar han arbete genom att arrangera om en självdöd uteliggare till ett strypmord och därefter manipulera några gamla fall så att det framstår som en seriemördare är lös. Detta gillas inte av kollegan Bunk (Wendell Pierce) som tycker att McNulty gått över gränsen medan Freamon mer än gärna hjälper till att förädla lögnen eftersom McNultys baktanke är att få loss resurser som i smyg kan användas för att i hemlighet avsluta Stanfieldspaningen.
Temat med hur långt man kan ta en lögn fortsätter i The Baltimore Suns tidningshus där färska reportern Scott Templeton (Thomas McCarthy) fuskar rejält med sina texter. Templeton är mycket uppskattad av chefredaktörerna som ser mycket potential i honom, medan nyhetschefen Augustus Haynes (Clark Johnson) är mer tveksam då han tycker att Templeton ofta får för bra citat i sina artiklar. När Templeton hittar på artiklar kring seriemördaren får McNulty ännu mer hjälp till sin utredning. Men hur långt kan man ta en lögn och hur kommer man ur den?
Där är de huvudsakliga premisserna för den femte säsongen. Givetvis skildrar "The Wire" även det politiska spelet bland det officiella styret i staden och inom knarkco-operativet och dess indelningar. Säsongens emotionella fokus ligger den här gången på knarkaren Bubbles (Andre Royo) som figurerat i serien från första början. I slutet av säsong 4 beslöt han sig för att försöka bli ren och bosatte sig i sin systers källare. Nu har han varit ren i ett år, men bär fortfarande på en massa bagage som hans sponsor (spelad av musikern Steve Earle, som även gör säsongens variant av ledmotivet) försöker locka fram. Bubbles blir även huvudperson i en artikel i The Baltimore Sun som kanske blir den stöttesten han behöver.
Jag skulle kunna fortsätta i all evighet eftersom "The Wire" är så otroligt rik på spännande karaktärer, alla med sina egna stories som man egentligen borde lyfta fram. Jag måste till exempel nämna Omar Little (Michael K. Williams) igen, ytterligare en person som funnits med i hela serien utan att egentligen stå i fokus, men trots det en av de viktigaste karaktärerna.
Säsong 5 är en stark avslutning på en ypperlig serie. Man hittar ett sätt att runda av allting på ett snyggt sätt, samtidigt som man inte snålar med dramatiken. Dessutom är alla passningar till allt vi sett i tidigare säsonger en trevlig gest som verkligen knyter ihop säcken och cementerar "The Wire" som en av de bästa tv-serier som gjorts. Jag kan knappt vänta att se om den igen.
Men även om en säsong är som en bok så bildar hela serien en ännu större och längre bok, och allt det vi har med oss från de tidigare säsongerna har vi nytta av i den avslutade delen. För vi som blivit stora fans av serien betyder det att en del bekanta ansikten dyker upp, om än för bara kortare gästspel, som en liten belöning för lång och trogen tjänst. Det är bara en av goda egenskaperna "The Wire" har.
Varje säsong har fokuserat på olika saker i Baltimore, Maryland. Första säsongen handlade om knarkhandeln - som visserligen är seriens stora tema, medan andra tog oss ned till hamnen och arbetarklassen. Den tredje fokuserade på det politiska spelet och i den fjärde var det skolan som belystes. Vad finns då kvar till den femte? Jo, media. Nu introduceras vi till The Baltimores Suns redaktion, en tidning som hamnat i ungefär samma knipa som många andra tidningar. Dalande annonsintäkter och bristande lösnummerförsäljning samt hotet från webbens gratiskanaler leder till nedskärningar och omöjliga uppmaningar som do more with less. Samtidigt jagar de hungriga reportrarna om att maximal exponerning av sina artiklar, vissa mer än andra...
Nedskärningar drabbas även polisen av. I förra säsongen fick den nyvalde borgmästaren Carcetti (Aidan Gillen) en oönskad present när det saknades 50 miljoner till skolorna. För att spara pengar skjuts en väntad lönereglering för poliserna upp samt att all övertid för tillfället ackumuleras för att betalas ut retroaktivt när ekonomin tillåter det. Stämningen är inte på topp, speciellt som alla bilar håller på att falla ihop. Dessutom leder detta till att vissa långtgångna projekt som inte givit frukt får läggas ned, som spaningen på knarkkungen Marlo Stanfield (Jamie Hector), som misstänks ligga bakom de 22 mord som uppdagades i förra säsongen. Spaningen har hållt på i ett år och Lester Freamon (Clarke Peters) menar att de nästan är framme vid ett resultat, men få finna sig i att lägga ned jobbet och tillsammans med Sydnor (Corey Parker Robinson) kartlägga en ekonomisk härva gällande senatorn Clay Davis (Isiah Whitlock, Jr).
Resten av avslyssningsteamet återgår till bland annat mordroteln. Jimmy McNulty (Dominic West) är frustrerad över att Stansfieldprojektet stannats upp och irriterad över att ekonomin inte tillåter riktigt polisarbete. Därför skapar han arbete genom att arrangera om en självdöd uteliggare till ett strypmord och därefter manipulera några gamla fall så att det framstår som en seriemördare är lös. Detta gillas inte av kollegan Bunk (Wendell Pierce) som tycker att McNulty gått över gränsen medan Freamon mer än gärna hjälper till att förädla lögnen eftersom McNultys baktanke är att få loss resurser som i smyg kan användas för att i hemlighet avsluta Stanfieldspaningen.
Temat med hur långt man kan ta en lögn fortsätter i The Baltimore Suns tidningshus där färska reportern Scott Templeton (Thomas McCarthy) fuskar rejält med sina texter. Templeton är mycket uppskattad av chefredaktörerna som ser mycket potential i honom, medan nyhetschefen Augustus Haynes (Clark Johnson) är mer tveksam då han tycker att Templeton ofta får för bra citat i sina artiklar. När Templeton hittar på artiklar kring seriemördaren får McNulty ännu mer hjälp till sin utredning. Men hur långt kan man ta en lögn och hur kommer man ur den?
Där är de huvudsakliga premisserna för den femte säsongen. Givetvis skildrar "The Wire" även det politiska spelet bland det officiella styret i staden och inom knarkco-operativet och dess indelningar. Säsongens emotionella fokus ligger den här gången på knarkaren Bubbles (Andre Royo) som figurerat i serien från första början. I slutet av säsong 4 beslöt han sig för att försöka bli ren och bosatte sig i sin systers källare. Nu har han varit ren i ett år, men bär fortfarande på en massa bagage som hans sponsor (spelad av musikern Steve Earle, som även gör säsongens variant av ledmotivet) försöker locka fram. Bubbles blir även huvudperson i en artikel i The Baltimore Sun som kanske blir den stöttesten han behöver.
Jag skulle kunna fortsätta i all evighet eftersom "The Wire" är så otroligt rik på spännande karaktärer, alla med sina egna stories som man egentligen borde lyfta fram. Jag måste till exempel nämna Omar Little (Michael K. Williams) igen, ytterligare en person som funnits med i hela serien utan att egentligen stå i fokus, men trots det en av de viktigaste karaktärerna.
Säsong 5 är en stark avslutning på en ypperlig serie. Man hittar ett sätt att runda av allting på ett snyggt sätt, samtidigt som man inte snålar med dramatiken. Dessutom är alla passningar till allt vi sett i tidigare säsonger en trevlig gest som verkligen knyter ihop säcken och cementerar "The Wire" som en av de bästa tv-serier som gjorts. Jag kan knappt vänta att se om den igen.
EXTRAMATERIALET
I vanlig ordning finns det kommentarspår till några utvalda avsnitt. I övrigt finns två stycken halvtimmesdokumentärer att titta på. Den första handlar främst om den femte säsongens stora fokus på mediavärlden, med kommentarer från verkliga journalister som bekräftar hur autentiskt tidningsarbetet är skildrat.
Den andra tar oss med på en resa genom hela serien och både skaparna och skådespelarna kommer till tals och delar med sig av minnen, tankar och analyser. Ett av de roligaste partierna i dokumentären är när skådespelarna får berätta om sina favoritscener, och många av dessa faller samman med mina egna favoriter. Återblicken stärker min önskan om att vilja se om hela serien på en gång. Det måste man säga är ett ganska bra betyg på extramaterialet.
Den andra tar oss med på en resa genom hela serien och både skaparna och skådespelarna kommer till tals och delar med sig av minnen, tankar och analyser. Ett av de roligaste partierna i dokumentären är när skådespelarna får berätta om sina favoritscener, och många av dessa faller samman med mina egna favoriter. Återblicken stärker min önskan om att vilja se om hela serien på en gång. Det måste man säga är ett ganska bra betyg på extramaterialet.
TRE SAKER
1. "The Wire" skapades av David Simon, en före detta reporter och sedemera författare. Han skrev större delen av serien tillsammans med Ed Burns, en före detta polis i Baltimore. I den här säsongen kommer båda deras förflutna verkligen till sin rätt i storyn.
2. David Simon skrev boken "Homicide: A year on the Killing Streets" som inspirerade den minst lika omtyckta tv-serien "Homicide: Life on the street" som Simon också var med att skrev. Karaktären John Munch från "Homicide" gör ett litet subtilt gästspel i ett avsnitt i denna säsong.
3. I ett annat avsnitt kan man se Greggs (Sonja Sohn) fajtas med att få ihop några Ikeamöbler. Lite roligt för oss svenskar.
2. David Simon skrev boken "Homicide: A year on the Killing Streets" som inspirerade den minst lika omtyckta tv-serien "Homicide: Life on the street" som Simon också var med att skrev. Karaktären John Munch från "Homicide" gör ett litet subtilt gästspel i ett avsnitt i denna säsong.
3. I ett annat avsnitt kan man se Greggs (Sonja Sohn) fajtas med att få ihop några Ikeamöbler. Lite roligt för oss svenskar.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Dominic West (12)
Dominic West (12)
