Teatraliskt men samtidigt lite tänkvärt
FILMEN"Pretty Woman" kom 1990 och visade upp en - om inte glamorös så i alla fall - barntillåten sida av "världens äldsta yrke": prostitutionen. En stor succé med Julia Roberts och Richard Gere i huvudrollerna. Som ett mer realistiskt svar på "Pretty Woman" gjorde Ken Russell ("Tommy") "Whore" året därpå. Här är det inte alls barntillåtet, men inte speciellt barnförbjudet heller. I alla fall inte med dagens mått mätt.
Under filmens gång följer vi horan Liz (Theresa Russell) som berättar för oss om sitt liv. Bokstavligt talat alltså. Liz tittar in i kameran och pratar med "oss". Ett stilgrepp som borde kunna förklaras av att filmen är baserad på en pjäs, och det teatraliska anslaget har följt med till filmatiseringen. Det är på många sätt och vis en monolog till större delen, men med viss interaktion med andra människor och då spelas det över på det där teatraliska viset.
Man kan säga att filmen utspelar sig en dag där hon är på flykt efter sin psykotiska hallick Blake (Benjamin Mouton) men berättelsen hackas upp av okronologiska flashbacks från Liz liv där vi på något vis förstår hur det blev som det blev.
Jag stör mig på överspelet, men i dialogen finns en hel del tänkvärda konstateranden som kanske kan ge en viss förståelse till varför vissa kvinnor blir prostituerade. Men historien är inte tillräckligt bra för att bli gripande.
Under filmens gång följer vi horan Liz (Theresa Russell) som berättar för oss om sitt liv. Bokstavligt talat alltså. Liz tittar in i kameran och pratar med "oss". Ett stilgrepp som borde kunna förklaras av att filmen är baserad på en pjäs, och det teatraliska anslaget har följt med till filmatiseringen. Det är på många sätt och vis en monolog till större delen, men med viss interaktion med andra människor och då spelas det över på det där teatraliska viset.
Man kan säga att filmen utspelar sig en dag där hon är på flykt efter sin psykotiska hallick Blake (Benjamin Mouton) men berättelsen hackas upp av okronologiska flashbacks från Liz liv där vi på något vis förstår hur det blev som det blev.
Jag stör mig på överspelet, men i dialogen finns en hel del tänkvärda konstateranden som kanske kan ge en viss förståelse till varför vissa kvinnor blir prostituerade. Men historien är inte tillräckligt bra för att bli gripande.
EXTRAMATERIALET
Trailers och bilder - inget mer än det.
TRE SAKER
1. Pjäsen hette "Bondage" och skrevs av taxichauffören David Hines och baserades på konversationer han hade med en prostituerad han körde runt.
2. Trots de identiska efternamnen finns det ingen biologisk eller äktenskaplig koppling mellan Ken Russell och Theresa Russell.
3. En "uppföljare" kom 1994 - "Whore II". Trots det liknande upplägget och titelns romerska tvåa är filmerna inte ihopkopplade på något vis.
2. Trots de identiska efternamnen finns det ingen biologisk eller äktenskaplig koppling mellan Ken Russell och Theresa Russell.
3. En "uppföljare" kom 1994 - "Whore II". Trots det liknande upplägget och titelns romerska tvåa är filmerna inte ihopkopplade på något vis.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Theresa Russell (3)
Theresa Russell (3)
