Exemplariskt skrämmande alien invasion
FILMENJag är dokumenterat svag för alien invasion-filmer, men de flesta av dessa går ut på enorm förstörelse och brandtal från amerikanska presidenter. Det har förstås sin charm och är oftast visuellt kittlande, men inte speciellt skrämmande. Vill man bli rädd handlar det vanligtvis om lite mer tillbakahållna filmer som till exempel M. Night Shyamalans "Signs" som jag inte skäms för att kalla en favoritfilm.
Elva år senare kommer äntligen en film som åtminstone på skrämselfronten utmanar "Signs". "Dark Skies" handlar precis som Shymalans film om en liten familj som hamnar mitt i händelsernas centrum, men till skillnad från den världsomspännande invasionen i "Signs" handlar det denna gång om en oerhört lokal invasion. När märkliga saker sker i familjen Barretts hus, skyller yngsta sonen Sam (Kadan Rockett) på sagofiguren John Blund, vilket mamma Lacy (Keri Russell) och pappa Daniel (Josh Hamilton) ser som ett direkt resultat av att storebror Jesse (Dakota Goyo) berättat spökhistorier för sin lillebror. Men snart drabbas alla i familjen av oförklarliga händelser som inte bara påverkar dem utan även påverkar omgivningens syn av dem.
Detta är ett intressant tillägg till ett i övrigt välbekant upplägg. Jag vill inte beskriva Barretts som en dysfunktionell familj, men de har sina problem. Daniel är arbetslös och oroar sig över försenade bolån och obetalda fakturor och äldsta sonen Jesse är precis i den ålder då han inte längre vill bli behandlad som ett barn. När båda barnen dessutom får oförklarliga blåmärken är det inte direkt oväntat att omvärlden tror att det är Daniel som orsakat dem. Allt detta ger ett nytt lager till en sådan här typ av historia som fungerar väldigt bra enligt mig.
Samtidigt är filmen exemplariskt läskig med den här molande och otäcka stämningen som jag gärna vill ha i filmer av det här slaget, och utomjordingarna visas sparsmakat och effektivt. Resten sitter i agerandet och i ljudet.
"Dark Skies" är möjligtvis inte en perfekt film men inom sin egen genre är den riktigt bra, och ett fint exempel på att man inte behöver slå på den stora trumman och vräka på med extra allt för göra en film som känns ända in i magen.
Elva år senare kommer äntligen en film som åtminstone på skrämselfronten utmanar "Signs". "Dark Skies" handlar precis som Shymalans film om en liten familj som hamnar mitt i händelsernas centrum, men till skillnad från den världsomspännande invasionen i "Signs" handlar det denna gång om en oerhört lokal invasion. När märkliga saker sker i familjen Barretts hus, skyller yngsta sonen Sam (Kadan Rockett) på sagofiguren John Blund, vilket mamma Lacy (Keri Russell) och pappa Daniel (Josh Hamilton) ser som ett direkt resultat av att storebror Jesse (Dakota Goyo) berättat spökhistorier för sin lillebror. Men snart drabbas alla i familjen av oförklarliga händelser som inte bara påverkar dem utan även påverkar omgivningens syn av dem.
Detta är ett intressant tillägg till ett i övrigt välbekant upplägg. Jag vill inte beskriva Barretts som en dysfunktionell familj, men de har sina problem. Daniel är arbetslös och oroar sig över försenade bolån och obetalda fakturor och äldsta sonen Jesse är precis i den ålder då han inte längre vill bli behandlad som ett barn. När båda barnen dessutom får oförklarliga blåmärken är det inte direkt oväntat att omvärlden tror att det är Daniel som orsakat dem. Allt detta ger ett nytt lager till en sådan här typ av historia som fungerar väldigt bra enligt mig.
Samtidigt är filmen exemplariskt läskig med den här molande och otäcka stämningen som jag gärna vill ha i filmer av det här slaget, och utomjordingarna visas sparsmakat och effektivt. Resten sitter i agerandet och i ljudet.
"Dark Skies" är möjligtvis inte en perfekt film men inom sin egen genre är den riktigt bra, och ett fint exempel på att man inte behöver slå på den stora trumman och vräka på med extra allt för göra en film som känns ända in i magen.
EXTRAMATERIALET
Det kvartslånga blocket med borttagna scener består mest av förlängt material som jag ser det. Då är det lite mer intressant att titta på ett alternativt slut till filmen, som finns med och utan kommentar - fast inte som ett ljudval utan scenen kommer två gånger efter varandra med kommentarer på repetitionen.
Genom kommentarerna får vi veta att det här var originalslutet, och jag måste säga att det som är med i den slutgiltiga filmen är klart bättre. Det är små detaljer som skiljer dem åt, men det som valdes till filmen är avgjort mer skrämmande och bättre.
Genom kommentarerna får vi veta att det här var originalslutet, och jag måste säga att det som är med i den slutgiltiga filmen är klart bättre. Det är små detaljer som skiljer dem åt, men det som valdes till filmen är avgjort mer skrämmande och bättre.
TRE SAKER
1. Manusförfattaren och regissören Scott Stewart har tidigare gjort "Legion" och "Priest" men inte så mycket mer.
2. J.K. Simmons dyker upp som en expert på just det familjen drabbas av, och som vanligt är han bra. Karaktären är samlad och pedagogisk, vilket helt klart är att föredra i stället för en galenpanna.
3. Filmen inleds med ett citat av författaren Arthur C. Clarke: "Two possibilities exist... Either we are alone in the universe or we are not. Both are equally terrifying."
2. J.K. Simmons dyker upp som en expert på just det familjen drabbas av, och som vanligt är han bra. Karaktären är samlad och pedagogisk, vilket helt klart är att föredra i stället för en galenpanna.
3. Filmen inleds med ett citat av författaren Arthur C. Clarke: "Two possibilities exist... Either we are alone in the universe or we are not. Both are equally terrifying."
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Keri Russell (8)
Keri Russell (8)
