Den stora amerikanska romanen på film
FILMENF. Scott Fitzgeralds roman "Den store Gatsby", en gång utgiven under titeln "En man utan skrupler", är en bok som nämns som "den stora amerikanska romanen". Boken kom 1925 och F. Scott Fitzgerald drog inspiration från sitt eget liv i New York, men den är inte självbiografisk. I Baz Luhrmanns filmatisering har den dock nästan blivit det då huvudpersonen Nick Carraway (Tobey Maguire) skriver ned sin historia om Gatsby - ett smart sätt för Luhrmann att komma runt problemet med att originalromanen består av så mycket inre monolog.
Nick är en aspirerande författare som lagt pennan åt sidan för att jobba på Wall Street. Han bor i en liten stuga i West Egg på Long Island. På andra sidan vattnet i East Egg bor hans kusin Daisy Buchanan (Carey Mulligan) och hennes man Tom (Joel Edgerton), en studiekamrat från Yale. Tom är notoriskt otrogen och tar med sig Nick i sitt dekadenta leverne med damer, sprit och jazz. Festandet är dock ingenting mot vad Nicks granne Gatsby (Leonardo DiCaprio) bjuder på. Hans lyxiga slott fylls av halva New York som kommer oinbjudna och festar som om det inte fanns någon morgondag. Den där Gatsby är det egentligen ingen som har sett, och alla har sin egen idé om vem han är.
Nick är den enda som får en skriven inbjudan till Gatsby och träffar honom och blir hastigt och lustigt hans närmaste vän. Mystiken klarnar inte när Gatsby börjar att berätta om sitt liv, men det visar sig att han har en hemlighet som berör Nick så till den milda grad att Nick slutligen hamnar mitt emellan Gatsby och sin egen familj.
Baz Luhrmann har egentligen inte gjort så många filmer, men det är alltid storslagna dramer - "Strictly Ballroom", "Romeo & Julia", "Moulin Rouge!" och "Australia" - och "The Great Gatsby" är förstås inget undantag. Det är en minst sagt rejäl film som både känns episk och ser episk ut. Jag skulle vilja beskriva den som en film som till och med kräver fler tittar för att sjunka in ordentligt.
Den är visuellt spännande på ett modernt sätt - även om green-/bluescreeneffekterna är lite väl tydliga - samtidigt som den välgjort tidstrogen in i minst detalj. Inget att klaga på där, och inte heller bland skådespelarna där många kända namn gör fina insatser. Historien i sig är även den bra, vilket inte är så förvånande när det handlar om en film baseras på "den stora amerikanska romanen"...
"The Great Gatsby" är en film som kommer att belönas om och om igen med nomineringar och vinster när Golden Globe och Oscars ska delas ut för 2013 års filmer, vilket den är väl värd.
Nick är en aspirerande författare som lagt pennan åt sidan för att jobba på Wall Street. Han bor i en liten stuga i West Egg på Long Island. På andra sidan vattnet i East Egg bor hans kusin Daisy Buchanan (Carey Mulligan) och hennes man Tom (Joel Edgerton), en studiekamrat från Yale. Tom är notoriskt otrogen och tar med sig Nick i sitt dekadenta leverne med damer, sprit och jazz. Festandet är dock ingenting mot vad Nicks granne Gatsby (Leonardo DiCaprio) bjuder på. Hans lyxiga slott fylls av halva New York som kommer oinbjudna och festar som om det inte fanns någon morgondag. Den där Gatsby är det egentligen ingen som har sett, och alla har sin egen idé om vem han är.
Nick är den enda som får en skriven inbjudan till Gatsby och träffar honom och blir hastigt och lustigt hans närmaste vän. Mystiken klarnar inte när Gatsby börjar att berätta om sitt liv, men det visar sig att han har en hemlighet som berör Nick så till den milda grad att Nick slutligen hamnar mitt emellan Gatsby och sin egen familj.
Baz Luhrmann har egentligen inte gjort så många filmer, men det är alltid storslagna dramer - "Strictly Ballroom", "Romeo & Julia", "Moulin Rouge!" och "Australia" - och "The Great Gatsby" är förstås inget undantag. Det är en minst sagt rejäl film som både känns episk och ser episk ut. Jag skulle vilja beskriva den som en film som till och med kräver fler tittar för att sjunka in ordentligt.
Den är visuellt spännande på ett modernt sätt - även om green-/bluescreeneffekterna är lite väl tydliga - samtidigt som den välgjort tidstrogen in i minst detalj. Inget att klaga på där, och inte heller bland skådespelarna där många kända namn gör fina insatser. Historien i sig är även den bra, vilket inte är så förvånande när det handlar om en film baseras på "den stora amerikanska romanen"...
"The Great Gatsby" är en film som kommer att belönas om och om igen med nomineringar och vinster när Golden Globe och Oscars ska delas ut för 2013 års filmer, vilket den är väl värd.
EXTRAMATERIALET
Gott om extramaterial vilket sammanlagt klockar in på en bra bit över en timmes speltid. Här avhandlas det mest om hur idén till filmen kom till, hur man adapterade romanen, hur man hanterade kläder och musik, filmens visuella uttryck med mera. Det som jag gillar allra mest är en fräsch inblick i processen där vi får se mycket bilder från repetitioner långt innan det första scenbygget var på plats. Det känns inte som det är speciellt ofta man får en sådan här inblick bakom kulisserna och om man är det minsta intresserad av hur film blir till är det rena godispåsen man får gräva djupt i.
Det är även spännande att få höra tankarna kring musiken som är en mystisk blandning av 20-tals jazz, modern hip-hop och dansmusik, samt nästan vad som passade in i specifika scener. Baz Luhrmanns idé var att sätta jazzmusikens moderna och lätt förbjudna aura på 20-talet i en nutida motsvarighet, och det blev ju riktigt bra. Det läggs mycket fokus på hur engagerad Luhrmann är i musiken och det bevisas av det vi får se.
Det kortare, lätt förvirrade klippet där Tobey Maguire fått gå runt med en videokamera och fånga inspelningsupplevelsen ger dessvärre inte så mycket. Man ser liknande inslag ibland och det blir nästan aldrig bra.
Luhrmann går igenom filmens bortklippta material och redogör i detalj för varför det inte är med i filmen. Även detta är intressant och givande.
Sist finns en "trailer" - jag skulle dock vilja beskriva det som en reklamfilm - för den tidigaste filmatiseringen av romanen, en stumfilm från 1926. Filmen är försvunnen sedan många år, men en trailer finns kvar. Känns lite lätt surrealistiskt att titta på.
Det är även spännande att få höra tankarna kring musiken som är en mystisk blandning av 20-tals jazz, modern hip-hop och dansmusik, samt nästan vad som passade in i specifika scener. Baz Luhrmanns idé var att sätta jazzmusikens moderna och lätt förbjudna aura på 20-talet i en nutida motsvarighet, och det blev ju riktigt bra. Det läggs mycket fokus på hur engagerad Luhrmann är i musiken och det bevisas av det vi får se.
Det kortare, lätt förvirrade klippet där Tobey Maguire fått gå runt med en videokamera och fånga inspelningsupplevelsen ger dessvärre inte så mycket. Man ser liknande inslag ibland och det blir nästan aldrig bra.
Luhrmann går igenom filmens bortklippta material och redogör i detalj för varför det inte är med i filmen. Även detta är intressant och givande.
Sist finns en "trailer" - jag skulle dock vilja beskriva det som en reklamfilm - för den tidigaste filmatiseringen av romanen, en stumfilm från 1926. Filmen är försvunnen sedan många år, men en trailer finns kvar. Känns lite lätt surrealistiskt att titta på.
TRE SAKER
1. Har man möjlighet till att se filmer i 3D ska man definitivt skaffa 3D-versionen. Nu har jag själv inte sett den, men det är ganska tydligt från 2D-versionens visuella stil att filmen ses bäst i 3D. Jag kan mycket väl tänka mig att uppgradera mitt eget ex för att se den i all sin prakt.
2. I modern tid - om man med "modern" räknar de senaste 40 åren - har det innan Baz Luhrmanns film gjorts tre adaptioner av romanen. En biofilm 1974 med Robert Redford som Gatsby, Mia Farrow som Daisy, Bruce Dern som Tom och Sam Waterston som Nick, en tv-film 2000 med bland annat Mira Sorvino som Daisy och Paul Rudd som Nick, samt en "hip-hop-version" ("Summer G") 2002.
3. Klassiska Duesenberg-bilar används i filmen, men då de är fruktansvärt dyra byggdes replikas till inspelningen. För att fånga rätt ljud vände sig filmmakarna till den kända Duesenberg-samlaren Jay Leno som gick med på att ljudet från hans bilar kunde spelas in men bara om han fick köra dem. Så när man hör bilarna i filmen är det Jay Leno bakom ratten man hör...
2. I modern tid - om man med "modern" räknar de senaste 40 åren - har det innan Baz Luhrmanns film gjorts tre adaptioner av romanen. En biofilm 1974 med Robert Redford som Gatsby, Mia Farrow som Daisy, Bruce Dern som Tom och Sam Waterston som Nick, en tv-film 2000 med bland annat Mira Sorvino som Daisy och Paul Rudd som Nick, samt en "hip-hop-version" ("Summer G") 2002.
3. Klassiska Duesenberg-bilar används i filmen, men då de är fruktansvärt dyra byggdes replikas till inspelningen. För att fånga rätt ljud vände sig filmmakarna till den kända Duesenberg-samlaren Jay Leno som gick med på att ljudet från hans bilar kunde spelas in men bara om han fick köra dem. Så när man hör bilarna i filmen är det Jay Leno bakom ratten man hör...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Tobey Maguire (7)
Tobey Maguire (7)
