Välskådespelat verklighetsdrama
FILMEN"Mrs Harris" inleds med en riktigt konstig scen där titelns Mrs Harris (Annette Bening) har ihjäl sin livskärlek Hy Tarnower (Ben Kingsley). Skådespelet är kantigt och pjäsartat och påminner lite om den gamla tidens filmer, från vilka vi fått ett urval "kvinna skjuter man"-scener under de långa förtexterna.
Hur som helst ska det vara en korrekt redogörelse hur det gick till den där marsnatten 1980 då Mrs Harris sköt Hy Tarnower. Hon hade kommit dit mitt i natten för att bara prata lite med honom innan hon skulle skjuta sig själv, men när han brottade ned henne för att förhindra självmordet fick han själv ta emot ett antal skott som sedermera ledde till hans död.
Därefter utvecklar sig filmen genom att gå bakåt i tiden samtidigt som den skildrar rättegången mot Mrs Harris. Här kan man snacka om karaktärsutveckling när vi backar 14 år till när de först såg varandra på ett party. Han en framgångsrik bantningsdoktor med en sällsynt aptit på kvinnor och hon en fattig mellanstadielärarinna med två söner från ett tidigare äktenskap. En stark kärlek blommar upp mellan de två men när Hy mitt under bröllopsplaneringarna inser att han inte kan binda sig tar allt en vändning.
Mrs Harris blir allt mer deprimerad, som inte hjälps av att Hy skrivit ut mediciner åt henne som slår ut varandra. Till slut blir hon så deprimerad att hon alltså ska ta sitt liv, men tar hans i stället. Under rättegången undrar man om det gick till så som vi sett i filmens inledning eller om Mrs Harris kom dit rasande då Hy annonserat sitt kommande giftemål med älskarinnan Lynne (Chloë Sevigny) och sköt honom iskallt rakt upp och ned.
Filmen är ingen pusseldeckare och det gäller som tittare att antingen tro på Mrs Harris eller att inte göra det. Filmen är baserad på verkliga händelser, där de båda huvudpersonerna nu gestaltas ypperligt av Annette Bening och Ben Kingsley. Bening börjar bli något av en expert att göra starka kvinnoporträtt och Kingsley, vars meritlista flaxar fram och tillbaka mellan olika extremer är perfekt i rollen som den här inte helt sympatiska charmören.
Att detta faktiskt är en tv-film är mycket svårt att förstå, men så handlar det också om en tv-film för HBO. Filmen är bra, men jag har lite svårt för formen på filmen som flödar lite fritt mellan drama, mockumentär och tv-pekoral. Lite bökigt att hantera, men det är ett fint skådespel och överlag en engagerande historia.
Hur som helst ska det vara en korrekt redogörelse hur det gick till den där marsnatten 1980 då Mrs Harris sköt Hy Tarnower. Hon hade kommit dit mitt i natten för att bara prata lite med honom innan hon skulle skjuta sig själv, men när han brottade ned henne för att förhindra självmordet fick han själv ta emot ett antal skott som sedermera ledde till hans död.
Därefter utvecklar sig filmen genom att gå bakåt i tiden samtidigt som den skildrar rättegången mot Mrs Harris. Här kan man snacka om karaktärsutveckling när vi backar 14 år till när de först såg varandra på ett party. Han en framgångsrik bantningsdoktor med en sällsynt aptit på kvinnor och hon en fattig mellanstadielärarinna med två söner från ett tidigare äktenskap. En stark kärlek blommar upp mellan de två men när Hy mitt under bröllopsplaneringarna inser att han inte kan binda sig tar allt en vändning.
Mrs Harris blir allt mer deprimerad, som inte hjälps av att Hy skrivit ut mediciner åt henne som slår ut varandra. Till slut blir hon så deprimerad att hon alltså ska ta sitt liv, men tar hans i stället. Under rättegången undrar man om det gick till så som vi sett i filmens inledning eller om Mrs Harris kom dit rasande då Hy annonserat sitt kommande giftemål med älskarinnan Lynne (Chloë Sevigny) och sköt honom iskallt rakt upp och ned.
Filmen är ingen pusseldeckare och det gäller som tittare att antingen tro på Mrs Harris eller att inte göra det. Filmen är baserad på verkliga händelser, där de båda huvudpersonerna nu gestaltas ypperligt av Annette Bening och Ben Kingsley. Bening börjar bli något av en expert att göra starka kvinnoporträtt och Kingsley, vars meritlista flaxar fram och tillbaka mellan olika extremer är perfekt i rollen som den här inte helt sympatiska charmören.
Att detta faktiskt är en tv-film är mycket svårt att förstå, men så handlar det också om en tv-film för HBO. Filmen är bra, men jag har lite svårt för formen på filmen som flödar lite fritt mellan drama, mockumentär och tv-pekoral. Lite bökigt att hantera, men det är ett fint skådespel och överlag en engagerande historia.
EXTRAMATERIALET
Utgåvan innehåller inte mindre än två olika kommentarspår, ett med Annette Bening och Ben Kingsley och ett med manusförfattaren och regissören Phyllis Nagy. Hade tid funnits hade jag gärna lyssnat lite på dem, men nu konstaterar jag bara att de finns.
Här finns även ett kort litet inslag med intervjuer och bilder på den verkliga Mrs Harris och folk involverade i fallet. Här kan man konstatera att både Annette Bening och Ben Kingsley är väldigt lika sina förebilder. Roligt att se hur som helst.
Här finns även ett kort litet inslag med intervjuer och bilder på den verkliga Mrs Harris och folk involverade i fallet. Här kan man konstatera att både Annette Bening och Ben Kingsley är väldigt lika sina förebilder. Roligt att se hur som helst.
TRE SAKER
1. I filmen indikeras det att Hy Tarnower ska ha ett rejält organ, vilket illustreras ganska lustigt när han går från duschen på ett gym och varenda övrig manlig person i omklädningskorridoren vänder sig om och stirrar på "monstret" till Hys stora nöje.
2. För att vara en tv-film har man samlat en rejäl mängd kända ansikten i alla möjliga roller, stora som små.
3. Ibland räcker det lilla. Ellen Burstyn nominerades till en Emmy för en roll som har blott två repliker och är med 11 sekunder i filmen.
2. För att vara en tv-film har man samlat en rejäl mängd kända ansikten i alla möjliga roller, stora som små.
3. Ibland räcker det lilla. Ellen Burstyn nominerades till en Emmy för en roll som har blott två repliker och är med 11 sekunder i filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Annette Bening (8)
Annette Bening (8)
