En slätstruken teaterföreställning
FILMENMed ett 40-tal versioner genom åren - den första så tidigt som 1901 - är Charles Dickens "En julsaga" en av de mer populära litterära klassikerna att göra film av. En av de mer hyllade är TV-filmen från 1984 med George C Scott i rollen som Ebenezer Scrooge. Den här versionen placerar sig någonstans i den slätstrukna mittenfåran.
Berättelsen om den hårdhjärtade och snåle Scrooge som under en natt konfronteras med konsekvenserna av sitt sätt att leva behöver knappast någon närmare beskrivning. Den elake och snåle affärsmannen Scrooge får på julaftonsnatten besök av tre spöken som försöker visa honom hur hans agerande påverkar såväl nutiden som hans framtid. Budskapet är förstås kärlek och att man ska dela med sig något som Scrooge lär sig under en tuff natt.
Det mesta finns representerat här och rollerna är väl besatta. Som Ebenezer Scrooge ser vi Patrick Stewart och det här är en slags paradroll för honom då han spelat den på teaterscenen i över 10 års tid. Det är kanske därför han blir lite väl teatralisk i vissa scener men överlag är det en fin tolkning. Kanske inte så mycket av Dickens originalkaraktär som av den typ av kallhamrad girigbuk som Ebenezer Scrooge representerar.
Men trots Stewart får man aldrig filmen att lyfta. Berättelsen lunkar på i ett makligt tempo och det mest pulshöjande är de få men välgjorda specialeffekter som finns utströdda här och där. En bidragande orsak kan vara scenografin. Staden har en märkbar känsla av att vara uppbyggd i en studio. Den fejkade snön ser fejkad ut och stadsdelarna känns mest som de kulisser de förmodligen är. Filmens riktiga bottennapp är dock den urfåniga kostym man designat till det tredje spöket som hemsöker Scrooge. Den förtar det mesta av den lilla stämning filmen byggt upp fram till dess.
Visst är denna TV-film sevärd, om inte annat så för fans av Patrick Stewart. Men köpvärdet är betydligt lägre. Speciellt om man beaktar att man bara får stereoljud och normalbild – inte ens ett brevlådeformat för de med moderna, breda TV-apparater. Se i stället om du kan få tag i versionen från 1984 som jag nämnde ovan. Eller, om du vill ha lite Hollywoodglans, prova "Scrooged - Spökenas hämnd" med Bill Murray i högform.
Berättelsen om den hårdhjärtade och snåle Scrooge som under en natt konfronteras med konsekvenserna av sitt sätt att leva behöver knappast någon närmare beskrivning. Den elake och snåle affärsmannen Scrooge får på julaftonsnatten besök av tre spöken som försöker visa honom hur hans agerande påverkar såväl nutiden som hans framtid. Budskapet är förstås kärlek och att man ska dela med sig något som Scrooge lär sig under en tuff natt.
Det mesta finns representerat här och rollerna är väl besatta. Som Ebenezer Scrooge ser vi Patrick Stewart och det här är en slags paradroll för honom då han spelat den på teaterscenen i över 10 års tid. Det är kanske därför han blir lite väl teatralisk i vissa scener men överlag är det en fin tolkning. Kanske inte så mycket av Dickens originalkaraktär som av den typ av kallhamrad girigbuk som Ebenezer Scrooge representerar.
Men trots Stewart får man aldrig filmen att lyfta. Berättelsen lunkar på i ett makligt tempo och det mest pulshöjande är de få men välgjorda specialeffekter som finns utströdda här och där. En bidragande orsak kan vara scenografin. Staden har en märkbar känsla av att vara uppbyggd i en studio. Den fejkade snön ser fejkad ut och stadsdelarna känns mest som de kulisser de förmodligen är. Filmens riktiga bottennapp är dock den urfåniga kostym man designat till det tredje spöket som hemsöker Scrooge. Den förtar det mesta av den lilla stämning filmen byggt upp fram till dess.
Visst är denna TV-film sevärd, om inte annat så för fans av Patrick Stewart. Men köpvärdet är betydligt lägre. Speciellt om man beaktar att man bara får stereoljud och normalbild – inte ens ett brevlådeformat för de med moderna, breda TV-apparater. Se i stället om du kan få tag i versionen från 1984 som jag nämnde ovan. Eller, om du vill ha lite Hollywoodglans, prova "Scrooged - Spökenas hämnd" med Bill Murray i högform.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Enligt omslaget gjordes den tidigaste versionen av Dickens historia 1901.
2. "Återupptäck julstämningen" säger filmens omslag. För att vara en film som utspelar sig kring jul, och som bygger på en del av julens budskap, så är det förvånansvärt lite julstämning i filmen. Det hade inte skadat med lite mer julpynt och typiska julaktiviteter. Det skulle lika gärna ha kunnat utspela sig i februari månad.
3. Jag kan i och för sig förstå att Njutafilms inte satsar mer på en film som förmodligen bara säljer under den här tiden på året, men med tanke på bildformatet och avsaknaden av flerkanalsljud kunde vi väl åtminstone ha fått med extramaterialet från den amerikanska utgåvan för att åtminstone höja köpvärdet något?
2. "Återupptäck julstämningen" säger filmens omslag. För att vara en film som utspelar sig kring jul, och som bygger på en del av julens budskap, så är det förvånansvärt lite julstämning i filmen. Det hade inte skadat med lite mer julpynt och typiska julaktiviteter. Det skulle lika gärna ha kunnat utspela sig i februari månad.
3. Jag kan i och för sig förstå att Njutafilms inte satsar mer på en film som förmodligen bara säljer under den här tiden på året, men med tanke på bildformatet och avsaknaden av flerkanalsljud kunde vi väl åtminstone ha fått med extramaterialet från den amerikanska utgåvan för att åtminstone höja köpvärdet något?
THOMAS HELSING (2011-11-30)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Patrick Stewart (21)
Patrick Stewart (21)
