Perfekt fördelning av drama och komedi
FILMENNetflix originalfilmer har haft lite fladdrig kvalité - utifrån de som jag har sett - men "Like Father" är en utsökt dramakomedi som är en ren njutning att se. Det är dessutom regidebut för Lauren Miller Rogen, Seth Rogens fru, utifrån en story och manus hon hittat på och skrivit själv. Hon sköter sig exemplariskt, men jag kan inte låta bli att fundera på hur "beställd" filmen är av ett visst rederi i USA...
Innan vi hamnar ombord det gigantiska kryssningsskeppet Harmony of The Seas (som framstår som tio Finlandsfärjor ihopsatta till en) så är vi i New York där Rachel (Kristen Bell) gör sig redo för att gifta sig. Rachel är en obotlig arbetsnarkoman på en reklambyrå och trots att det är helg och hon står i sin bröllopsklänning och bokstavligt talat ska gå in till altaret där alla väntar på henne måste hon bara göra ett sista jobbsamtal i mobilen inför en viktig pitch. Det blir droppen som får bägaren att rinna över och hennes fästman Owen (Jon Foster) kastar in handduken inför vigselförättare och släkt och vänner - inklusive Rachels pappa Harry (Kelsey Grammer) som hon inte sett på 26 år.
Rachel sörjer inte det kraschade förhållandet speciellt länge utan är direkt tillbaka på jobbet med ett "det är lugnt"-leende redo att genomföra pitchen. Men det är ganska tydligt att hon är i obalans och tvingas mer eller mindre till en stunds semester. Harry söker upp sin dotter och trots deras skakiga relation förenas de i en rejäl krogrunda som slutar på kryssningsskeppet. Det är Rachels bokade bröllopsresa och i fyllan och villan bjöd hon med sin pappa. När de nyktrat till funderar de på om det var en bra idé eller inte. Harry ser dock en möjlighet till att lappa ihop relationen men Rachel har sin mobil mer eller mindre fastlimmad i handen och vägrar att släppa jobbet.
Men resan blir värdefull för dem. De får "bordsgrannar" som fascineras av deras trasiga relation och som leder dem till sätt att lära känna varandra, med olika komiska och dramatiska poänger.
Storyn är möjligen ganska förutsägbar, men genomförandet är finfint. Bell och Grammer får en bra kemi där deras karaktärer är välutvecklade och har mycket under ytan. Sidokaraktärerna är roliga och funktionella men det som är kanske bäst med filmen är att den vet exakt hur rolig den ska vara. Ett exempel på det är att Seth Rogen dyker upp som en sorts rebound-flirt för Rachel, och i ett annat sammanhang hade karaktären blivit överdriven och tagit mer plats, men här är det som någon dragit i nödbromsen och hittat exakt rätt nivå för karaktären.
Jag gillar verkligen filmen. Den är charmig men ingen skrattfest. Den hittar precis rätt balans mellan drama och komedi och det tilltalar mig väldigt mycket.
Innan vi hamnar ombord det gigantiska kryssningsskeppet Harmony of The Seas (som framstår som tio Finlandsfärjor ihopsatta till en) så är vi i New York där Rachel (Kristen Bell) gör sig redo för att gifta sig. Rachel är en obotlig arbetsnarkoman på en reklambyrå och trots att det är helg och hon står i sin bröllopsklänning och bokstavligt talat ska gå in till altaret där alla väntar på henne måste hon bara göra ett sista jobbsamtal i mobilen inför en viktig pitch. Det blir droppen som får bägaren att rinna över och hennes fästman Owen (Jon Foster) kastar in handduken inför vigselförättare och släkt och vänner - inklusive Rachels pappa Harry (Kelsey Grammer) som hon inte sett på 26 år.
Rachel sörjer inte det kraschade förhållandet speciellt länge utan är direkt tillbaka på jobbet med ett "det är lugnt"-leende redo att genomföra pitchen. Men det är ganska tydligt att hon är i obalans och tvingas mer eller mindre till en stunds semester. Harry söker upp sin dotter och trots deras skakiga relation förenas de i en rejäl krogrunda som slutar på kryssningsskeppet. Det är Rachels bokade bröllopsresa och i fyllan och villan bjöd hon med sin pappa. När de nyktrat till funderar de på om det var en bra idé eller inte. Harry ser dock en möjlighet till att lappa ihop relationen men Rachel har sin mobil mer eller mindre fastlimmad i handen och vägrar att släppa jobbet.
Men resan blir värdefull för dem. De får "bordsgrannar" som fascineras av deras trasiga relation och som leder dem till sätt att lära känna varandra, med olika komiska och dramatiska poänger.
Storyn är möjligen ganska förutsägbar, men genomförandet är finfint. Bell och Grammer får en bra kemi där deras karaktärer är välutvecklade och har mycket under ytan. Sidokaraktärerna är roliga och funktionella men det som är kanske bäst med filmen är att den vet exakt hur rolig den ska vara. Ett exempel på det är att Seth Rogen dyker upp som en sorts rebound-flirt för Rachel, och i ett annat sammanhang hade karaktären blivit överdriven och tagit mer plats, men här är det som någon dragit i nödbromsen och hittat exakt rätt nivå för karaktären.
Jag gillar verkligen filmen. Den är charmig men ingen skrattfest. Den hittar precis rätt balans mellan drama och komedi och det tilltalar mig väldigt mycket.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Min fundering om filmen är "beställd" är ren spekulation, men som vissa andra Netflixprogram inleds allt med en informationstext om att "filmen innehåller produktplacering" och det måste handla om kryssningsskeppet Harmony of The Seas. Stundtals är det en ren reklamfilm för skeppet, och det fungerar. Jag som undviker färjor så gott det går blir bra sugen på att åka på detta skepp.
2. M/s Harmony of The Seas från rederiet Royal Caribbean är världens största kryssningsskepp. Kryssningen utgår egentligen från Florida men i den här filmen reser man från New Yorks hamn.
3. Inspelningen fick avbrytas på grund av orkanen Irma. Filmteamet och skådespelarna fick evakueras till Disney World.
2. M/s Harmony of The Seas från rederiet Royal Caribbean är världens största kryssningsskepp. Kryssningen utgår egentligen från Florida men i den här filmen reser man från New Yorks hamn.
3. Inspelningen fick avbrytas på grund av orkanen Irma. Filmteamet och skådespelarna fick evakueras till Disney World.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA