Slutspel för Apartheidregimen
FILMENI den sjätte säsongen av "Vita huset" finns det ett avsnitt där President Barlet och hans stab medlar mellan Israel och Palestina för att försöka hitta en lösning på en lång konflikt. Det krävs en hel del för att på ett dramatiskt tillfredsställande sätt skildra en förhandling eller ett samtal av en sådan här politiskt dignitet. "Frost/Nixon" är ett annat exempel även om situationen där inte alls går att jämföra med en uråldrig konflikt. Men poängen är den samma: det går att skildra politiska samtal på film så att det blir både givande och spännande.
I "Endgame" är det två olika samtal som skildras. Det huvudsakliga samtalet är mellan ANC och Afrikaaner med makt i hopp om att förstå varandras synvinklar och komma fram till en lösning. Det andra är mellan Nelson Mandela och Dr Neil Barnard från den sittande regeringen där den senares mål är att separera Mandela från ANC till fördel för Nationalistpartiets president Botha.
Som ni förstår är detta en film om den sista Apartheidtiden i Sydafrika under slutet av 80-talet. Blodiga strider kämpas mellan Sydafrikas militär och de terroriststämplade ANC och Nationalistpartiet hänger kvar via en tunn tråd. Det brittiska företaget Consolidated Gold har intressen i Sydafrika och inser att ett enat land är att föredra och sätter den smått försynta Michael Young (Jonny Lee Miller) till att sköta medlandet. ANC representeras av Thabo Mbeki (Chiwetel Ejiofor) och Afrikaanerna har bland annat skickat filosofiprofessorn Will Esterhuyse (William Hurt). Esterhuyse gillar inte vad som hänt med hans land, men han har ändå inte helt rent mjöl i påsen under de hemliga förhandlingarna. Han tvingas rapportera till Nationalistpartiet vad som sägs och speciellt så många detaljer kring ANC han kan få fram.
Denna information används i samtalen mellan Mandela (Clarke Peters) och Dr Barnard (Mark Strong). Mandela låter sig dock inte luras hur enkelt som helst, och den temporära frihet han får under samtalen är heller inget som påverkar honom i hans ställningstagande.
Filmen beskrivs som en "politisk thriller" och beter sig också som en sådan. Det är gott om scener där faran ligger nära och det är småpumpande spänningsmusik mest hela tiden. Men filmen hade egentligen inte behövt framställas på detta vis, utan kunde egentligen ha avhandlats som ett rakt drama, men risk för att det hela skulle blivit allt mindre intressant att se. För mig som alltid haft lite svårt för politiska thrillers är det faktiskt en smula komplicerat att hänga med i svängarna, och just situationen i Sydafrika var rätt rörig.
Men filmen är effektiv och välgjord med många väldigt bra och mycket minnesvärda skådespelarprestationer. Jag önskar kanske att jag personligen hade varit lite mer intresserad av politiken som skildras i filmen då "Engame" hade blivit ännu mer intressant och möjligen spännande då.
I "Endgame" är det två olika samtal som skildras. Det huvudsakliga samtalet är mellan ANC och Afrikaaner med makt i hopp om att förstå varandras synvinklar och komma fram till en lösning. Det andra är mellan Nelson Mandela och Dr Neil Barnard från den sittande regeringen där den senares mål är att separera Mandela från ANC till fördel för Nationalistpartiets president Botha.
Som ni förstår är detta en film om den sista Apartheidtiden i Sydafrika under slutet av 80-talet. Blodiga strider kämpas mellan Sydafrikas militär och de terroriststämplade ANC och Nationalistpartiet hänger kvar via en tunn tråd. Det brittiska företaget Consolidated Gold har intressen i Sydafrika och inser att ett enat land är att föredra och sätter den smått försynta Michael Young (Jonny Lee Miller) till att sköta medlandet. ANC representeras av Thabo Mbeki (Chiwetel Ejiofor) och Afrikaanerna har bland annat skickat filosofiprofessorn Will Esterhuyse (William Hurt). Esterhuyse gillar inte vad som hänt med hans land, men han har ändå inte helt rent mjöl i påsen under de hemliga förhandlingarna. Han tvingas rapportera till Nationalistpartiet vad som sägs och speciellt så många detaljer kring ANC han kan få fram.
Denna information används i samtalen mellan Mandela (Clarke Peters) och Dr Barnard (Mark Strong). Mandela låter sig dock inte luras hur enkelt som helst, och den temporära frihet han får under samtalen är heller inget som påverkar honom i hans ställningstagande.
Filmen beskrivs som en "politisk thriller" och beter sig också som en sådan. Det är gott om scener där faran ligger nära och det är småpumpande spänningsmusik mest hela tiden. Men filmen hade egentligen inte behövt framställas på detta vis, utan kunde egentligen ha avhandlats som ett rakt drama, men risk för att det hela skulle blivit allt mindre intressant att se. För mig som alltid haft lite svårt för politiska thrillers är det faktiskt en smula komplicerat att hänga med i svängarna, och just situationen i Sydafrika var rätt rörig.
Men filmen är effektiv och välgjord med många väldigt bra och mycket minnesvärda skådespelarprestationer. Jag önskar kanske att jag personligen hade varit lite mer intresserad av politiken som skildras i filmen då "Engame" hade blivit ännu mer intressant och möjligen spännande då.
EXTRAMATERIALET
Ett drygt tre minuter långt bildspel till en modern indiepoplåt ("Low Life" av Scanners) är vad som bjuds som extramaterial.
TRE SAKER
1. För att få rätt thrillerkänsla filmas allt med handkamera som aldrig står riktigt stilla inte ens i lugna och totalt odramatiska scener. Det gör faktiskt att det blir lite smått irriterande och effektlöst. Ett inte helt smart drag enligt mig.
2. Både William Hurt och Mark Strong spelar sydafrikaner och har därefter lagt sig till med sydafrikanska dialekter som sätter sin tydliga prägel på karaktärerna. Det är inte "ännu en roll" för någon av dem, speciellt inte för Strong som har en förmåga att vara smått kameleontaktig i sina rollprestationer.
3. Thabo Mbeki blev sedermera Sydafrikas president mellan 1999 och 2008.
2. Både William Hurt och Mark Strong spelar sydafrikaner och har därefter lagt sig till med sydafrikanska dialekter som sätter sin tydliga prägel på karaktärerna. Det är inte "ännu en roll" för någon av dem, speciellt inte för Strong som har en förmåga att vara smått kameleontaktig i sina rollprestationer.
3. Thabo Mbeki blev sedermera Sydafrikas president mellan 1999 och 2008.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
William Hurt (17)
William Hurt (17)
