En sjukt fantastisk historia
FILMENFilmen "Hur många lingon finns det i världen" i regi av Lena Koppel är verkligen en grym film på så många sätt. Historien om Glada Hudik-teatern har här blivit spelfilm och även om allt så klart inte är exakt som i verkligheten så är grundhistorien väldigt lik den verkliga.
Pär Johansson startade mot alla odds Glada Hudik-teatern 1996. Det var till en början många fajter men i dag är gruppen en hyllad och kritikerrosad ensemble som gjort succé på Broadway i USA.
I filmversionen får vi möta Alex (Sverrir Gudnason) som lever ihop med sin sambo Lisa (Cecilia Forss) och dottern Josefin. Ett förhållande han inte tar speciellt väl hand om och inte heller jobben kan han behålla. Sambon kastar ut honom och Alex tar tåget till sin bror i Hudiksvall. Där får han genom Arbetsförmedlingen arbete på Paradiset som är en grupp för människor med någon form av funktionsnedsättning. Här träffar hen gänget som i åtta års tid övat på att knyta skosnören och som tillbringar dagarna med att klyva och packa ved.
Här jobbar Hanna (Vanna Rosenberg) som har sina regler och rutiner som absolut inte får brytas. Alex börjar dock ganska snabbt att ifrågasätta och i stället göra som han känner med gänget som består av Kjell-Åke (Mats Melin), Leif (David Gustafsson), Kristina (Maja Carlsson), Filippa (Theresia Widarsson), Ebbe (Bosse Östlin) och Katarina (Ellinore Holmer). Det visar sig att gänget älskar musik och när Alex sätter sig på tvären mot kommunen, föräldrar och Hanna får han kanske gruppens förtroende men en stor utmaning mot de andra.
Det här är en film som slår omkull på så många förutfattade meningar. Den berör och är ett viktigt bidrag i debatten om vad som är normalt och inte. Den ger mig som tittar massor av skratt och värme, kärlek och ilska men också massa tårar över stor sorg i handlingen men också hur vissa av oss människor beter sig. Här går det ju nämligen inte att tänka att det bara är på film. Hela berättelsen är ju verklighetsbaserad och det ligger och gnager i bakhuvudet, så här är det tyvärr på riktigt. Så här trångsynta och okunniga människor finns det i vår vardag och det skäms jag över.
Det här gänget är på riktigt. Visst att de spelar en roll men det märks många gånger att replikerna förmodligen är spontana, åtminstone låter de inte speciellt inövade och känns naturliga. Det är en rolig och välskriven dialog och även de personer som inte pratar så mycket har förmågan att förmedla massor av känslor.
Kemin mellan Sverrir och Vanna är fantastisk och jag tycker att castingen till denna film är klockren. Claes Malmberg spelar pappa till Kristina och han gör det så himla äkta och bra. Jag har egentligen inget negativt att säga om filmen, för även om det inte är den djupaste filmen som gjorts så skapar den en debatt som behövs och den lyfter på stenar och tar upp frågor som vi inte längre bör värja oss för. Det här är verkligheten och även om filmen kan ses som en riktig mysfilm så har den i grund och botten ett oerhört viktigt budskap.
Pär Johansson startade mot alla odds Glada Hudik-teatern 1996. Det var till en början många fajter men i dag är gruppen en hyllad och kritikerrosad ensemble som gjort succé på Broadway i USA.
I filmversionen får vi möta Alex (Sverrir Gudnason) som lever ihop med sin sambo Lisa (Cecilia Forss) och dottern Josefin. Ett förhållande han inte tar speciellt väl hand om och inte heller jobben kan han behålla. Sambon kastar ut honom och Alex tar tåget till sin bror i Hudiksvall. Där får han genom Arbetsförmedlingen arbete på Paradiset som är en grupp för människor med någon form av funktionsnedsättning. Här träffar hen gänget som i åtta års tid övat på att knyta skosnören och som tillbringar dagarna med att klyva och packa ved.
Här jobbar Hanna (Vanna Rosenberg) som har sina regler och rutiner som absolut inte får brytas. Alex börjar dock ganska snabbt att ifrågasätta och i stället göra som han känner med gänget som består av Kjell-Åke (Mats Melin), Leif (David Gustafsson), Kristina (Maja Carlsson), Filippa (Theresia Widarsson), Ebbe (Bosse Östlin) och Katarina (Ellinore Holmer). Det visar sig att gänget älskar musik och när Alex sätter sig på tvären mot kommunen, föräldrar och Hanna får han kanske gruppens förtroende men en stor utmaning mot de andra.
Det här är en film som slår omkull på så många förutfattade meningar. Den berör och är ett viktigt bidrag i debatten om vad som är normalt och inte. Den ger mig som tittar massor av skratt och värme, kärlek och ilska men också massa tårar över stor sorg i handlingen men också hur vissa av oss människor beter sig. Här går det ju nämligen inte att tänka att det bara är på film. Hela berättelsen är ju verklighetsbaserad och det ligger och gnager i bakhuvudet, så här är det tyvärr på riktigt. Så här trångsynta och okunniga människor finns det i vår vardag och det skäms jag över.
Det här gänget är på riktigt. Visst att de spelar en roll men det märks många gånger att replikerna förmodligen är spontana, åtminstone låter de inte speciellt inövade och känns naturliga. Det är en rolig och välskriven dialog och även de personer som inte pratar så mycket har förmågan att förmedla massor av känslor.
Kemin mellan Sverrir och Vanna är fantastisk och jag tycker att castingen till denna film är klockren. Claes Malmberg spelar pappa till Kristina och han gör det så himla äkta och bra. Jag har egentligen inget negativt att säga om filmen, för även om det inte är den djupaste filmen som gjorts så skapar den en debatt som behövs och den lyfter på stenar och tar upp frågor som vi inte längre bör värja oss för. Det här är verkligheten och även om filmen kan ses som en riktig mysfilm så har den i grund och botten ett oerhört viktigt budskap.
EXTRAMATERIALET
Bakomfilmen är alldeles för kort med sina ynka tio minuter. Men det vi hinner ta del av är små korta intervjuer med Lena Koppel och några av skådespelarna. Jag gissar att det är Koppel i alla fall för dessvärre har man inte orkat bemöda sig med att sätta dit namnskyltar på de som pratar, oerhört dåligt. Det framgår tydligt att inspelningen verkar ha varit en glad sådan vilket också syns i den slutgiltiga filmen. Scener som var emotionellt jobbiga att spela in blev nästan på riktigt och även det syns tydligt i slutresultatet och gör det därför väldigt verkligt.
TRE SAKER
1. Tjejen som spelar Alex dotter är Sverrirs biologiska dotter och heter Sísí Sverrisdóttir Uggla.
2. Pär Johansson spelar en liten roll alldeles i början av filmen. Han spelar en arg regissör som skäller ut Alex (alltså sig själv) efter noter.
3. Första helgen som filmen visades på bio blev den helgens mest sedda film.
2. Pär Johansson spelar en liten roll alldeles i början av filmen. Han spelar en arg regissör som skäller ut Alex (alltså sig själv) efter noter.
3. Första helgen som filmen visades på bio blev den helgens mest sedda film.
MARIA EREMO (2011-08-24)
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Sverrir Gudnason (24)
Sverrir Gudnason (24)
