Spännande konspiration i kostym
FILMENÄr du en Stratfordian eller en Oxfordian? Visste du ens att du kunde vara det ena eller det andra? Vet du ens vad jag pratar om?
Vad det handlar om är två olika teorier om vem William Shakespeare egentligen var. Stratfordianer håller fast vid att William Shakespeare var William Shaksper från Stratford-upon-Avon, den som det berättas om i historieböckerna, medan Oxfordianerna menar att det var den lärda Edward De Vere, earlen av Oxford som skrev alla texter och att William Shakespeare var en pseudonym. En klassisk konspirationsteori, och "Anonym" berättar historien utifrån Oxfordianteorin.
Filmen är dock så mycket mer än bara teorin om Shakespeare, det är även en ganska komplicerad politisk soppa om maktkampen kring kungatronen i England, med komplotter, rävspel och till och med lite incest som grädde på moset.
Filmen ramas dock in av scener från nutid där en oerhört karismatisk Derek Jacobi kliver upp på en teaterscen och drar en prolog som lägger fram argumenten för Oxfordianteorin. I bakgrunden ser vi hur ett skådespel ska börja och det blir själva filmen. Vi möter pjäsförfattaren Ben Jonson (Sebastian Armesto) som en bit in i filmen blir friad från ett fängelse med hjälp av Edward De Vere, earlen av Oxford (Rhys Ifans). Edward börjar förse Jonson med pjäser han skrivit och under inga omständigheter får sanningen om vem som författat dem komma fram. Detta blir komplicerat när den första pjäsen - utan något författarnamn över huvud taget - blir en succé och publiken vill hylla författaren. Skådespelaren William Shakespeare (Rafe Spall) tar åt sig äran till både Jonsons och Edwards förvåning, och därefter blir Shakespeare namnet som skrivs på alla manus. Shakespeare gestaltas i filmen som en ganska svinaktig person, vilket är underhållande.
Samtidigt pågår ett maktspel angående vem som ska ta över tronföljden när Elizabeth I (Vanessa Redgrave) dör. Hennes rådgivare William Cecil (David Thewlis) och hans son Robert (Edward Hogg) planerar att kröna Jakob I av Skottland, medan Edward kämpar för att kronan ska stanna inom Huset Tudor. De pjäser han överlämnar till Jonson innehåller dolda meddelanden som framhåller earlen av Essex som den rätta tronarvingen. Allt detta smälter samman till en spännande upplösning.
Filmen berättas delvis med flashbacks till Edwards ungdom (då spelad av Jamie Campbell Bower) och hur han får döda sin skrivtalang när han omhändertas av det puristiska Huset Cecil. Han får ett släktskap till familjen när han tvingas gifta sig med William Cecils dotter, men han inleder även ett förhållande med Elizabeth I (här spelad av Vanessa Redgraves dotter Joely Richardson). Allt detta är viktiga bitar i den stundtals komplicerade plotten. Här vill jag lyfta fram David Thewlis som spelar William Cecil under samtliga åldrar och gör det fantastiskt väl och skapar en riktig filmskurk av rollen. En lurig och hård människa.
Det är faktiskt katastroffilmskungen Roland Emmerich som regisserat filmen och precis som Emmerichs tidigare filmer är den stor och episk och välgjord, och med mängder av duktiga engelska skådespelare blir den även välspelad. Jag sugs väldigt snabbt in i filmen, trots att jag vanligtvis är lite tveksam till kostymdramor, men här finns spänning så det räcker och även om filmens story är lite onyanserad så känns Oxfordianteorin fullt tänkbar.
Vad det handlar om är två olika teorier om vem William Shakespeare egentligen var. Stratfordianer håller fast vid att William Shakespeare var William Shaksper från Stratford-upon-Avon, den som det berättas om i historieböckerna, medan Oxfordianerna menar att det var den lärda Edward De Vere, earlen av Oxford som skrev alla texter och att William Shakespeare var en pseudonym. En klassisk konspirationsteori, och "Anonym" berättar historien utifrån Oxfordianteorin.
Filmen är dock så mycket mer än bara teorin om Shakespeare, det är även en ganska komplicerad politisk soppa om maktkampen kring kungatronen i England, med komplotter, rävspel och till och med lite incest som grädde på moset.
Filmen ramas dock in av scener från nutid där en oerhört karismatisk Derek Jacobi kliver upp på en teaterscen och drar en prolog som lägger fram argumenten för Oxfordianteorin. I bakgrunden ser vi hur ett skådespel ska börja och det blir själva filmen. Vi möter pjäsförfattaren Ben Jonson (Sebastian Armesto) som en bit in i filmen blir friad från ett fängelse med hjälp av Edward De Vere, earlen av Oxford (Rhys Ifans). Edward börjar förse Jonson med pjäser han skrivit och under inga omständigheter får sanningen om vem som författat dem komma fram. Detta blir komplicerat när den första pjäsen - utan något författarnamn över huvud taget - blir en succé och publiken vill hylla författaren. Skådespelaren William Shakespeare (Rafe Spall) tar åt sig äran till både Jonsons och Edwards förvåning, och därefter blir Shakespeare namnet som skrivs på alla manus. Shakespeare gestaltas i filmen som en ganska svinaktig person, vilket är underhållande.
Samtidigt pågår ett maktspel angående vem som ska ta över tronföljden när Elizabeth I (Vanessa Redgrave) dör. Hennes rådgivare William Cecil (David Thewlis) och hans son Robert (Edward Hogg) planerar att kröna Jakob I av Skottland, medan Edward kämpar för att kronan ska stanna inom Huset Tudor. De pjäser han överlämnar till Jonson innehåller dolda meddelanden som framhåller earlen av Essex som den rätta tronarvingen. Allt detta smälter samman till en spännande upplösning.
Filmen berättas delvis med flashbacks till Edwards ungdom (då spelad av Jamie Campbell Bower) och hur han får döda sin skrivtalang när han omhändertas av det puristiska Huset Cecil. Han får ett släktskap till familjen när han tvingas gifta sig med William Cecils dotter, men han inleder även ett förhållande med Elizabeth I (här spelad av Vanessa Redgraves dotter Joely Richardson). Allt detta är viktiga bitar i den stundtals komplicerade plotten. Här vill jag lyfta fram David Thewlis som spelar William Cecil under samtliga åldrar och gör det fantastiskt väl och skapar en riktig filmskurk av rollen. En lurig och hård människa.
Det är faktiskt katastroffilmskungen Roland Emmerich som regisserat filmen och precis som Emmerichs tidigare filmer är den stor och episk och välgjord, och med mängder av duktiga engelska skådespelare blir den även välspelad. Jag sugs väldigt snabbt in i filmen, trots att jag vanligtvis är lite tveksam till kostymdramor, men här finns spänning så det räcker och även om filmens story är lite onyanserad så känns Oxfordianteorin fullt tänkbar.
EXTRAMATERIALET
En samling bortklippta och förlängda scener finns att titta på, dock utan möjlighet att slå på svensk eller engelsk text. Lite synd i och med att det är aningens komplicerad engelska som talas.
Ett antal featuretter tar sedan upp olika delar av filmen. Den första handlar om specialeffekterna som förstås består av mycket green screen och databyggda miljöer, men även en del praktiska lösningar. Det pratas mycket om hur man ordnade fram ett modulsystem så att man med enkla medel kunde "klä om" olika byggda inspelningsplatser för att bli flera olika "sets".
Nästa tar upp frågan om vem som egentligen var William Shakespeare och lägger väl i korta drag fram de teorier som pekar på att det var Edward De Vere av Oxford som egentligen höll i gåspennan.
Den sista går igenom de flesta av karaktärerna och skådespelarna som gör dem.
Utöver detta finns det även ett kommentarspår att lyssna på.
Ett antal featuretter tar sedan upp olika delar av filmen. Den första handlar om specialeffekterna som förstås består av mycket green screen och databyggda miljöer, men även en del praktiska lösningar. Det pratas mycket om hur man ordnade fram ett modulsystem så att man med enkla medel kunde "klä om" olika byggda inspelningsplatser för att bli flera olika "sets".
Nästa tar upp frågan om vem som egentligen var William Shakespeare och lägger väl i korta drag fram de teorier som pekar på att det var Edward De Vere av Oxford som egentligen höll i gåspennan.
Den sista går igenom de flesta av karaktärerna och skådespelarna som gör dem.
Utöver detta finns det även ett kommentarspår att lyssna på.
TRE SAKER
1. Flera gånger i extramaterialet kallar Roland Emmerich "Anonym" för "en liten film". Med Emmerich-mått mätt betyder det en budget på 30 miljoner dollar, som han faktiskt plockade ur egen ficka för att ha helt fria händer utan att ta hänsyn till ett filmbolags önskemål. Världens dyraste indiefilm?
2. John Orloff skrev manuset redan 1998 men det hände ingenting då på grund av "Shakespeare in Love" som kom runt den tiden. Jag ser vissa likheter mellan filmerna, trots att de faktiskt handlar om helt olika saker och bygger på skilda teorier.
3. Jag måste även hälla lite kärlek över Rhys Ifans som här visar att han verkligen är en riktig skådespelare, om man nu skulle kunna tro något annat. Jag tror att det är många med mig som först såg Ifans som den sunkiga Spike i "Notting Hill" och för mig var han i alla fall så övertygande att jag trodde att han var sig själv.
2. John Orloff skrev manuset redan 1998 men det hände ingenting då på grund av "Shakespeare in Love" som kom runt den tiden. Jag ser vissa likheter mellan filmerna, trots att de faktiskt handlar om helt olika saker och bygger på skilda teorier.
3. Jag måste även hälla lite kärlek över Rhys Ifans som här visar att han verkligen är en riktig skådespelare, om man nu skulle kunna tro något annat. Jag tror att det är många med mig som först såg Ifans som den sunkiga Spike i "Notting Hill" och för mig var han i alla fall så övertygande att jag trodde att han var sig själv.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Rhys Ifans (13)
Rhys Ifans (13)
