Stjärnspäckat aidsdrama
FILMENPerioddramer om hiv och aids har duggat hyfsat tätt under de senaste åren. Jonas Gardell drog sitt strå till stacken med romansviten och tv-serien "Torka aldrig tårar utan handskar" 2012 och en av 2013 års bästa filmer var "Dallas Buyers Club". Gardells serie skildrade hur "bögpesten" kom till Sverige och unga homosexuella män avled på löpande band, och "The Normal Heart" har många likheter med den. Det är en lång (140 minuter) tv-film producerad av HBO. Det kvalitetsfyllda tv-bolaget har en hyllad miniserie under namnet "Angels in America" i bagaget där hiv och aids avhandlades. Den kom för drygt tio år sedan med giganter som Al Pacino, Meryl Streep och Emma Thompson i huvudrollerna. Nu är det dags igen för ett starkt drama med idel stjärnor i rollistan.
Filmen tar sin början 1981. Efter att ha varit med på ett födelsedagsfirande av smått episkt slag läser författaren Ned Weeks (Mark Ruffalo) om en cancer som drabbar homosexuella män. Ned har bara dagen innan sett hur födelsedagsbarnet sett krasslig ut och han vänder sig till läkaren Emma Brookner (Julia Roberts) som behandlar de flesta drabbade. Han ser hur hennes patienter bär lila fläckar på sin hud och hennes enda råd är att Ned ska bli sin umgängeskrets starka röst och uppmana homosexuella män att sluta ha sex. Lättare sagt än gjort, för när Ned väl försöker informera om sjukdomen är det ingen som lyssnar. Utom en liten grupp, som sedermera startar organisationen Gay Men's Health Crisis.
Åren går och fler och fler dör samtidigt som Ned och hans organisation samt Emma och hennes forskning inte får något gensvar från myndigheterna. Varken ekonomiskt stöd eller uppmärksamhet. Ned figurerar som talesman och kanaliserar ut sin ilska i artiklar och tv-framträdanden, vilket inte uppskattas helt och hållet av kollegorna. Ned låter för mycket och är för mycket. Samtidigt kommer sjukdomen allt närmare inpå. Vänner och älskare dör som flugor och hopplösheten äter upp nästan all energi.
Detta yttrar sig genom ett par scener där karaktärerna får nog och brister ut i högljudda monologer där skådespelarna får smaska på med allt teaterbagage de har med sig. Där och då blir det uppenbart att filmen är baserad på en pjäs, och den som skrivit den heter Larry Kramer och karaktären Ned Weeks är en variant av Kramer. Pjäsen skrevs och sattes upp redan 1985, vilket även är året då den här filmen slutar. Det är då som president Reagan för första gången nämner aids och sjukdomen börjar tas på allvar. Vägen dit är plågsam, och "The Normal Heart" blir en gripande resa.
Som tittare blir man snabbt fäst vid och engagerad i karaktärerna som spelas av både hetro- och homosexuella män. Utöver Ruffalo syns Jonathan Groff, Taylor Kitsch, Joe Mantello, BD Wong, Jim Parsons och Matt Bomer med flera, där den sistnämnda redan belönats för sin roll som Neds stora kärlek Felix. Det är en mycket sevärd film. Välgjord och välspelad och framför allt verklighetsbaserad på det där viset att det värker lite i hjärtat när man ser den.
Filmen tar sin början 1981. Efter att ha varit med på ett födelsedagsfirande av smått episkt slag läser författaren Ned Weeks (Mark Ruffalo) om en cancer som drabbar homosexuella män. Ned har bara dagen innan sett hur födelsedagsbarnet sett krasslig ut och han vänder sig till läkaren Emma Brookner (Julia Roberts) som behandlar de flesta drabbade. Han ser hur hennes patienter bär lila fläckar på sin hud och hennes enda råd är att Ned ska bli sin umgängeskrets starka röst och uppmana homosexuella män att sluta ha sex. Lättare sagt än gjort, för när Ned väl försöker informera om sjukdomen är det ingen som lyssnar. Utom en liten grupp, som sedermera startar organisationen Gay Men's Health Crisis.
Åren går och fler och fler dör samtidigt som Ned och hans organisation samt Emma och hennes forskning inte får något gensvar från myndigheterna. Varken ekonomiskt stöd eller uppmärksamhet. Ned figurerar som talesman och kanaliserar ut sin ilska i artiklar och tv-framträdanden, vilket inte uppskattas helt och hållet av kollegorna. Ned låter för mycket och är för mycket. Samtidigt kommer sjukdomen allt närmare inpå. Vänner och älskare dör som flugor och hopplösheten äter upp nästan all energi.
Detta yttrar sig genom ett par scener där karaktärerna får nog och brister ut i högljudda monologer där skådespelarna får smaska på med allt teaterbagage de har med sig. Där och då blir det uppenbart att filmen är baserad på en pjäs, och den som skrivit den heter Larry Kramer och karaktären Ned Weeks är en variant av Kramer. Pjäsen skrevs och sattes upp redan 1985, vilket även är året då den här filmen slutar. Det är då som president Reagan för första gången nämner aids och sjukdomen börjar tas på allvar. Vägen dit är plågsam, och "The Normal Heart" blir en gripande resa.
Som tittare blir man snabbt fäst vid och engagerad i karaktärerna som spelas av både hetro- och homosexuella män. Utöver Ruffalo syns Jonathan Groff, Taylor Kitsch, Joe Mantello, BD Wong, Jim Parsons och Matt Bomer med flera, där den sistnämnda redan belönats för sin roll som Neds stora kärlek Felix. Det är en mycket sevärd film. Välgjord och välspelad och framför allt verklighetsbaserad på det där viset att det värker lite i hjärtat när man ser den.
EXTRAMATERIALET
Som enda extramaterial finns en basic featurette på några minuter där skådespelarna och Larry Kramer berättar lite om filmen. Featuretten ger inte mycket för den som precis sett filmen, men är samtidigt lite för avslöjande för de som inte sett den. Svårt att hitta exakt målgrupp för den.
TRE SAKER
1. Det här med tv-filmer har ju oftast en väldigt negativ klang, men HBO har producerat bra grejer sedan tidernas begynnelse, och med det skådespelarstall man bjuder på här - med giganter som Mark Ruffalo, Julia Roberts och Alfred Molina - är det givetvis något helt annat än your average tv-film.
2. Filmen inleds med en gammal HBO-vinjett, troligtvis den som användes i början av 80-talet.
3. De tillfällen där Ned Weeks medverkar i tv-program skildras genom att bilden blir tydligt sämre - 4:3-format och lite lätt suddig. Ett kul stilgrepp.
2. Filmen inleds med en gammal HBO-vinjett, troligtvis den som användes i början av 80-talet.
3. De tillfällen där Ned Weeks medverkar i tv-program skildras genom att bilden blir tydligt sämre - 4:3-format och lite lätt suddig. Ett kul stilgrepp.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Mark Ruffalo (22)
Mark Ruffalo (22)
