Mycket bra, men något saknas
FILMENVid en första anblick kan man tycka att "Illusionisten" har en hel del gemensamt med "The prestige" som kom ungefär samtidigt, men vid närmare analys är det egentligen bara att filmerna handlar om trollkarlar i 1800-talsmiljö som är den gemensamma nämnaren - storymässigt är det två helt olika filmer.
Edward Norton spelar illusionisten Eisenheim som framför makalösa trollkonster i Wien, allting ackompanjerat av filosofiska tankar om tid och rum, liv och död etc. Folket imponeras av Eisenheims magi men kronprins Leopold (Rufus Sewell), en grym person som bara längtar efter dagen då hans far dör så han kan få ta över, är oerhört skeptisk och gör allt för att avslöja Eisenheims hemligheter. Vid ett tillfälle anmäler han sin egen fästmö Sophia (Jessica Biel) som frivillig till ett trick.
Till saken hör att Sophia är Eisenheims barndomskärlek och att de separerades under tragiska omständigheter. Givetvis spirar kärleken upp på nytt och Sophia beslutar sig för att lämna prins Leopold. Det går dock inget vidare och hon mördas. Den uppenbare gärningsmannen är prinsen och en utredande polisinspektör (Paul Giamatti) slits mellan sin lojalitet till prinsen och vad som egentligen är sanningen, samtidigt som Eisenheim producerar ett nytt trolleritrick som tänjer gränserna mellan liv och död till det yttersta.
I det stora hela är "Illusionisten" en mycket bra film där speciellt skådespelarinsatserna är avgörande. Det är riktigt bra skådespelare i alla de bärande rollerna. Även miljöerna är fina och den övergripande känslan är bra.
Ändå är det något i filmen som ger en liten fadd eftersmak. Jag kan inte egentligen peka på vad det är, men det är någonting. Kanske är det att Eisenheims trick är lite väl spektakulära eller att hela upplösningen inte riktigt faller mig i smaken. Det blir hur som helst ett lite splittrat intryck, en sorts känsla av att det saknas lite finess på något vis.
Edward Norton spelar illusionisten Eisenheim som framför makalösa trollkonster i Wien, allting ackompanjerat av filosofiska tankar om tid och rum, liv och död etc. Folket imponeras av Eisenheims magi men kronprins Leopold (Rufus Sewell), en grym person som bara längtar efter dagen då hans far dör så han kan få ta över, är oerhört skeptisk och gör allt för att avslöja Eisenheims hemligheter. Vid ett tillfälle anmäler han sin egen fästmö Sophia (Jessica Biel) som frivillig till ett trick.
Till saken hör att Sophia är Eisenheims barndomskärlek och att de separerades under tragiska omständigheter. Givetvis spirar kärleken upp på nytt och Sophia beslutar sig för att lämna prins Leopold. Det går dock inget vidare och hon mördas. Den uppenbare gärningsmannen är prinsen och en utredande polisinspektör (Paul Giamatti) slits mellan sin lojalitet till prinsen och vad som egentligen är sanningen, samtidigt som Eisenheim producerar ett nytt trolleritrick som tänjer gränserna mellan liv och död till det yttersta.
I det stora hela är "Illusionisten" en mycket bra film där speciellt skådespelarinsatserna är avgörande. Det är riktigt bra skådespelare i alla de bärande rollerna. Även miljöerna är fina och den övergripande känslan är bra.
Ändå är det något i filmen som ger en liten fadd eftersmak. Jag kan inte egentligen peka på vad det är, men det är någonting. Kanske är det att Eisenheims trick är lite väl spektakulära eller att hela upplösningen inte riktigt faller mig i smaken. Det blir hur som helst ett lite splittrat intryck, en sorts känsla av att det saknas lite finess på något vis.
EXTRAMATERIALET
Inget att hänga i granen.
TRE SAKER
1. Det är lite lustigt att man nästan alltid tycker bäst om skurken i filmer. Eller så här kanske: det är alltid skurken som utmärker sig mest. Rufus Sewell briljerar verkligen som den lömske kronprins Leopold.
2. För att hitta lämpliga miljöer till att återskapa 1800-talets Wien har man som så många andra gånger förr vänt sig till Tjeckien. Det är fantastiskt att det finns så mycket fint välbevarat där.
3. När Paul Giamatti har helskägg är han så otroligt lik Charlie Utter i "Deadwood", spelad av Dayton Callie - se detta bildbevis.
2. För att hitta lämpliga miljöer till att återskapa 1800-talets Wien har man som så många andra gånger förr vänt sig till Tjeckien. Det är fantastiskt att det finns så mycket fint välbevarat där.
3. När Paul Giamatti har helskägg är han så otroligt lik Charlie Utter i "Deadwood", spelad av Dayton Callie - se detta bildbevis.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA