Inga falska toner under fyra timmar
FILMENEn äldre kvinna vandrar ensam i skogen. Framme vid en glänta brer hon ut en filt, betraktar den vackra himlen, tar fram en revolver och laddar med en enda kula. Så börjar miniserien "Olive Kitteridge", regisserad av Lisa Cholodenko. Vi slungas snabbt tillbaka 25 år i tiden då Olive (Frances McDormand), den gamla damen vi nyss sett, är mattelärare på en Junior High School i en småstad någonstans i Maine, är gift med den godmodige apotekaren Henry (Richard Jenkins) och har ett komplicerat förhållande till den tonårige sonen. Den ödesmättade inledande scenen hänger över alla fyra avsnitten som ett oväder i fjärran.
Olive är en kärv kvinna, hon slösar inte med ömhetsbetygelser på sin make eller sin son. Däremot har hon ett engagemang för sina medmänniskor. Medan maken Henry uppfylls av en oförlöst förälskelse i den unga änkan Denise (Zoe Kazan) har Olive sin egen stillsamma kärlekshistoria med den kedjerökande lärarkollegan O’Casey. Hon engagerar sig i en elev med en sinnessjuk mamma, medan hon har svårt att knyta an till den egna sonen. När han i ett tonårsutbrott frågar henne varför hon är snällare mot de bråkiga ungarna än mot honom, utbrister hon "you are my son!" Denna blandning av kärlek och ständig kritik präglar deras relation genom de 25 år serien utspelar sig.
"Olive Kitteridge" är inget lättuggat drama. Det är en slags skev familjekrönika där karaktärerna är mångfacetterade och ibland svåra att begripa sig på, så som verkliga människor. Jag kan inte låta bli att känna tacksamhet för att kabelkanalen HBO väljer att satsa på långdragna, karaktärsdrivna projekt som det här. I ett film- och tv-klimat där allt går i rasande fart unnar man sig här att skruva ned tempot och låta Olive och hennes medmänniskor sträcka ut och visa alla sina sidor, lika vackra som motbjudande.
Olive är ingen Hollywoodhjältinna. På den vuxne sonens bröllop byter jag lojalitet ett otal gånger. Jag hatar Olive när hon är en fördömande tjurkärring som inte ens kan låtsas ha trevligt på bröllopet och tycker i nästa stund synd om henne när sonens nya snobbiga hustru talar illa om henne inför en annan gäst. Hennes make Henry är lika mångbottnad han, lite lätt creepy när han duttar med den unga Denise, men i andra stunder framstår han som så genomsympatisk att man inte kan misstro honom. Frances McDormand och Richard Jenkins i huvudrollerna som Olive och Henry är fantastiska, naturliga på ett sätt man sällan ser i en amerikansk tv-produktion. De har gott sällskap av resten av ensemblen. Ingen tar en falsk ton under fyra välkomponerade timmar.
Olive är en kärv kvinna, hon slösar inte med ömhetsbetygelser på sin make eller sin son. Däremot har hon ett engagemang för sina medmänniskor. Medan maken Henry uppfylls av en oförlöst förälskelse i den unga änkan Denise (Zoe Kazan) har Olive sin egen stillsamma kärlekshistoria med den kedjerökande lärarkollegan O’Casey. Hon engagerar sig i en elev med en sinnessjuk mamma, medan hon har svårt att knyta an till den egna sonen. När han i ett tonårsutbrott frågar henne varför hon är snällare mot de bråkiga ungarna än mot honom, utbrister hon "you are my son!" Denna blandning av kärlek och ständig kritik präglar deras relation genom de 25 år serien utspelar sig.
"Olive Kitteridge" är inget lättuggat drama. Det är en slags skev familjekrönika där karaktärerna är mångfacetterade och ibland svåra att begripa sig på, så som verkliga människor. Jag kan inte låta bli att känna tacksamhet för att kabelkanalen HBO väljer att satsa på långdragna, karaktärsdrivna projekt som det här. I ett film- och tv-klimat där allt går i rasande fart unnar man sig här att skruva ned tempot och låta Olive och hennes medmänniskor sträcka ut och visa alla sina sidor, lika vackra som motbjudande.
Olive är ingen Hollywoodhjältinna. På den vuxne sonens bröllop byter jag lojalitet ett otal gånger. Jag hatar Olive när hon är en fördömande tjurkärring som inte ens kan låtsas ha trevligt på bröllopet och tycker i nästa stund synd om henne när sonens nya snobbiga hustru talar illa om henne inför en annan gäst. Hennes make Henry är lika mångbottnad han, lite lätt creepy när han duttar med den unga Denise, men i andra stunder framstår han som så genomsympatisk att man inte kan misstro honom. Frances McDormand och Richard Jenkins i huvudrollerna som Olive och Henry är fantastiska, naturliga på ett sätt man sällan ser i en amerikansk tv-produktion. De har gott sällskap av resten av ensemblen. Ingen tar en falsk ton under fyra välkomponerade timmar.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Serien är baserad på en Pulitzerprisvinnande roman av Elizabeth Strout från 2008.
2. Frances McDormand köpte rättigheterna till boken på ett tidigt stadium och är en av seriens producenter. Hon har celebert sällskap i producentrollen av ingen mindre än Tom Hanks.
3. Serien har prisats mest för Frances McDormands skådespelarinsatser, men också för Lisa Cholodenkos regi och Jane Andersons manus.
2. Frances McDormand köpte rättigheterna till boken på ett tidigt stadium och är en av seriens producenter. Hon har celebert sällskap i producentrollen av ingen mindre än Tom Hanks.
3. Serien har prisats mest för Frances McDormands skådespelarinsatser, men också för Lisa Cholodenkos regi och Jane Andersons manus.
ÅSA GREGEMO-HJULSTRÖM (2015-03-04)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Frances McDormand (13)
Frances McDormand (13)
