Otrevligt och omöjligt att titta bort från
FILMENTänk att få åka tillbaka i tiden och se människor göra vetenskapliga genombrott som vi i dag tar mer eller mindre för givet. Det är en av de saker som Stephen Soderbergh erbjuder i sin tv-debut "The Knick". Serien är döpt efter sjukhuset The Knickerbocker där det mesta av serien utspelar sig. I seriens inledning tar chefskirurgen Christiansen livet av sig efter en misslyckad operation och William Thacker (Clive Owen) utses till hans ersättare. Så långt allt väl. Thacker anses vara ett geni som kommer att uträtta stordåd och till en början ser han ut att följa den utstakade vägen.
Dramat spetsas dock till omgående. Thacker vill ha sin kollega Gillinger som andreman men ägarfamiljen har redan beslutat sig för en färgad läkare vilket ställer till det på flera plan. Vita patienter vill inte behandlas av en färgad läkare och Thacker vill inte att hans sjukhus ska förvandlas till något slags rasexperiment. Just rasismen är ett starkt framträdande tema här. Halvvägs in i serien drabbas sjukhuset av ett pågående upplopp när en färgad man har knivmördat en vit man som antastat hans fru. Stadsdelens irländare löper amok och försöker slå ihjäl alla svarta de ser. Andra inslag av rasismen är mer subtil. Någon som vägrar ta i hand, några billiga rasskämt eller en kvinna som pratar förbi den färgade läkaren direkt med sköterskan. Det vänder sig i magen på mig, mer så än under de mängder av blodiga scener man får från Knickerbockers operationssal.
För Soderbergh och gänget har inte sparat effekterna och för en lekman som mig själv ser det väldigt realistiskt ut. Patienter med bråck stora som fotbollar, barn som levereras med kejsarsnitt, tarmar som kapas och primitiva blodtransfusioner. Och nämnde jag att det är mycket av den här varan? Serien chocköppnar med en synnerligen grafisk scen där de opererar en gravid kvinna som drabbats av föreliggande moderkaka. För de som inte känner till åkomman så orsakar den stor blodförlust hos kvinnan och det kommer naturligtvis tittarna till del. Det här är ingen serie att bulla upp med något gott att äta till om du är det minsta kräsmagad.
"The Knick" är ett mörkt och smått deprimerande drama. Teknologiskt har människorna i serien bara börjat nosa på 1900-talets revolutionerande teknik. Röntgen och elektrisk belysning saknas. Människor dör på operationsbordet vid ingrepp som i dag betraktas mer eller mindre rutin. På många sätt är det primitivt och skitigt och värre blir det ju längre säsongen lider. Vanligt förekommande vid den här tiden var användningen av droger som kokain och opium på sjukhusen. Inte nog med att patienter injiceras med det som bedövning och lugnande, läkarna tar det för att orka med sina arbetsamma pass. Just kokainet får en stor betydelse under säsongen och för Thacker innebär det att han snabbt går från lovande till geni och hela vägen ned på botten.
"The Knick" ger en otrevlig bild av tiden vid 1900-talets början. Rasism, klasskamp och kvinnoförtryck finns inbakat liksom periodens många vetenskapliga teorier som skulle få upplysta människor av i dag att låsa in läkarna och kasta bort nyckeln. En psykiater drar exempelvis ut tänderna på sina patienter för att bota galenskap. I förbigående nämner han att han även gjort det på sina barn i förebyggande syfte. Känslan är att "The Knick" är en serie där vad som helst kan hända men det var också så det var från vetenskaplig synvinkel. Den är oberäknelig och stundtals motbjudande. Men det finns också försonande drag som håller mig kvar säsongen ut. Fascinerande karaktärer, gripande levnadsöden och förstås en nyfikenhet efter att få veta vad som händer bakom nästa hörn. Och kanske framför allt vilka framsteg de ska åstadkomma härnäst.
"The Knick" är verkligen inte för alla men för de som inte klarar av att se bort är den bland det mest fascinerande vi fått se i tv-rutan de senaste åren. Om inte annat för att se hur långt vi faktiskt kommit, både vetenskapligt och som människor.
Dramat spetsas dock till omgående. Thacker vill ha sin kollega Gillinger som andreman men ägarfamiljen har redan beslutat sig för en färgad läkare vilket ställer till det på flera plan. Vita patienter vill inte behandlas av en färgad läkare och Thacker vill inte att hans sjukhus ska förvandlas till något slags rasexperiment. Just rasismen är ett starkt framträdande tema här. Halvvägs in i serien drabbas sjukhuset av ett pågående upplopp när en färgad man har knivmördat en vit man som antastat hans fru. Stadsdelens irländare löper amok och försöker slå ihjäl alla svarta de ser. Andra inslag av rasismen är mer subtil. Någon som vägrar ta i hand, några billiga rasskämt eller en kvinna som pratar förbi den färgade läkaren direkt med sköterskan. Det vänder sig i magen på mig, mer så än under de mängder av blodiga scener man får från Knickerbockers operationssal.
För Soderbergh och gänget har inte sparat effekterna och för en lekman som mig själv ser det väldigt realistiskt ut. Patienter med bråck stora som fotbollar, barn som levereras med kejsarsnitt, tarmar som kapas och primitiva blodtransfusioner. Och nämnde jag att det är mycket av den här varan? Serien chocköppnar med en synnerligen grafisk scen där de opererar en gravid kvinna som drabbats av föreliggande moderkaka. För de som inte känner till åkomman så orsakar den stor blodförlust hos kvinnan och det kommer naturligtvis tittarna till del. Det här är ingen serie att bulla upp med något gott att äta till om du är det minsta kräsmagad.
"The Knick" är ett mörkt och smått deprimerande drama. Teknologiskt har människorna i serien bara börjat nosa på 1900-talets revolutionerande teknik. Röntgen och elektrisk belysning saknas. Människor dör på operationsbordet vid ingrepp som i dag betraktas mer eller mindre rutin. På många sätt är det primitivt och skitigt och värre blir det ju längre säsongen lider. Vanligt förekommande vid den här tiden var användningen av droger som kokain och opium på sjukhusen. Inte nog med att patienter injiceras med det som bedövning och lugnande, läkarna tar det för att orka med sina arbetsamma pass. Just kokainet får en stor betydelse under säsongen och för Thacker innebär det att han snabbt går från lovande till geni och hela vägen ned på botten.
"The Knick" ger en otrevlig bild av tiden vid 1900-talets början. Rasism, klasskamp och kvinnoförtryck finns inbakat liksom periodens många vetenskapliga teorier som skulle få upplysta människor av i dag att låsa in läkarna och kasta bort nyckeln. En psykiater drar exempelvis ut tänderna på sina patienter för att bota galenskap. I förbigående nämner han att han även gjort det på sina barn i förebyggande syfte. Känslan är att "The Knick" är en serie där vad som helst kan hända men det var också så det var från vetenskaplig synvinkel. Den är oberäknelig och stundtals motbjudande. Men det finns också försonande drag som håller mig kvar säsongen ut. Fascinerande karaktärer, gripande levnadsöden och förstås en nyfikenhet efter att få veta vad som händer bakom nästa hörn. Och kanske framför allt vilka framsteg de ska åstadkomma härnäst.
"The Knick" är verkligen inte för alla men för de som inte klarar av att se bort är den bland det mest fascinerande vi fått se i tv-rutan de senaste åren. Om inte annat för att se hur långt vi faktiskt kommit, både vetenskapligt och som människor.
EXTRAMATERIALET
Till utvalda avsnitt finns det Post-ops och kommentarspår att välja på. Post-op är en liten dokumentär där skådespelarna får kommentera någon scen de gjort i just det avsnittet. Dessa är extremt korta och ger egentligen inget till den som tittar. Ren och skär utfyllnad man lika gärna kunde ha skippat.
Kommentarspåren är däremot något helt annat. Här samlas manusförfattare, skådespelare och andra medverkande och gör en fördjupning av avsnitten. För det mesta är det oerhört informativt och de tar verkligen upp allt från rekvisita till Steven Soderberghs regiteknik vidare till skådespelartekniker. Alla de inblandade ska ha en stor eloge för detta.
Kommentarspåren är däremot något helt annat. Här samlas manusförfattare, skådespelare och andra medverkande och gör en fördjupning av avsnitten. För det mesta är det oerhört informativt och de tar verkligen upp allt från rekvisita till Steven Soderberghs regiteknik vidare till skådespelartekniker. Alla de inblandade ska ha en stor eloge för detta.
TRE SAKER
1. Steven Soderbergh ska ha låtit skådespelarna själva bestämma en hel del om hur deras rollfigurer skulle agera i olika scener vilket gjorde att manuset frångicks åtskilliga gånger.
2. Inför säsong två nämnde Clive Owen för en producent att han borde testa heroin för att få en känsla för vad hans karaktär går igenom. Producenten blev så upprörd att han larmade resten av producenterna som sedan konfronterade Owen för att få honom att glömma idén.
3. Serien är till stora delar autentisk. Många av de nya ingrepp som Thacker försöker sig på utvecklades vid den här tiden. Det enda som skiljer sig mot verkligheten är att de uppfanns av en lång rad olika läkare runt om i världen, och inte av en superläkare.
2. Inför säsong två nämnde Clive Owen för en producent att han borde testa heroin för att få en känsla för vad hans karaktär går igenom. Producenten blev så upprörd att han larmade resten av producenterna som sedan konfronterade Owen för att få honom att glömma idén.
3. Serien är till stora delar autentisk. Många av de nya ingrepp som Thacker försöker sig på utvecklades vid den här tiden. Det enda som skiljer sig mot verkligheten är att de uppfanns av en lång rad olika läkare runt om i världen, och inte av en superläkare.
THOMAS HELSING (2015-10-03)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Clive Owen (16)
Clive Owen (16)
