Tvådimensionell hjältinna återvänder
FILMENSå var det dags igen. "Resident Evil: Extinction" är den tredje delen i denna populära datorspelsbaserade serie, där köttätande zombies framställda av ett ondskefullt företag hotar att ta över världen. Milla Jovovich är seriens stjärna och dyker förstås upp även i "Extinction", något kraftfullare men inte lika utmanande klädd som i föregående delar.
Det är lätt att förstå populariteten hos "Resident Evil"-filmerna. De är baserade på klassiska dator- och tv-spel, är visuellt flashiga, innehåller mycket action, coola one-liners och lättklädda brudar. Som klippt och skuret för tonårsmarknaden. Det finns dock ett problem: Filmerna är ganska dåliga.
Något jag vände mig emot redan när första filmen dök upp 2002 var att man hade frångått spelens relativa realism till förmån för ett "Matrix"-aktigt martial arts-sparkande hos karaktärerna. Rundsparkar i huvudet på zombiehundar kändes väldigt töntigt. Men eftersom jag alltid varit en förespråkare av konstnärlig frihet när litteratur filmatiseras, antar jag att jag måste ha samma förhållningssätt till speladaptioner.
Fåniga kampsportsinslag är dock inte seriens enda problem. Brist på story och lättidentifierade antagonister genomsyrar också filmerna. Ta "Resident Evil: Apocalypse" från 2004, vad händer där egentligen? Vi får en premiss och sen är det en och en halv timmes handlingsbefriad shoot 'em up som gäller. I "Extinction" åker våra hjältar omkring i den "Mad Max"-påminnande Nevadaöknen och skjuter allt från mördarkråkor från Hitchcocks "Fåglarna" till springande odöda i blåställ. Samtidigt försöker en ond forskare för Umbrella-korporationen socialisera de vandöda med hjälp av klonade exemplar av Alice. Mer än så är det inte. Detta skulle funka bra i ett tv-spel, men duger inte på film.
Samtliga problem från de tidigare filmerna spiller över till den tredje delen. Men det värsta av dem alla rör Jovovichs karaktär Alice. Hon har nu varit huvudperson i hela tre filmer, men vi vet och bryr oss förbluffande lite om henne. Hon är som en utklippt pappfigur märkt "tuff brud". Karaktären är så anorektisk att publiken saknar även de mest grundläggande kunskaper om henne. Vem är hon? Vad vill hon? Fan vet.
Hon är bara en hård bitch som vill skjuta zombies och de som har skapat zombiearmén. Jävlar vad rutten denna aspekt av "Resident Evil"-serien är. Jag blir nästan förbannad när jag tänker på hur dåligt hanterad Alice är. Jovovich har potential att vara en stor kvinnlig actionstjärna, men rollen hon har här är hopplös. Jämför med Ellen Ripley i "Alien"-serien eller Sarah Connor från "Terminator"-filmerna. Där snackar vi välutvecklade intressanta karaktärer.
Jag hoppas verkligen att "Extinction" är den avslutande delen i "Resident Evil"-serien, vars enda riktiga merit är att den var med om att sätta zombiefilmen på kartan igen efter många år i glömska. Men så länge ungarna fortsätter kasta pengar på detta spektakel kan Jovovich säkert återvända både tre och fem gånger till. Förvänta er bara inte att hon ska utveckla en karaktär helt plötsligt. Sånt sysslar man inte med i "Resident Evil"-världen.
Det är lätt att förstå populariteten hos "Resident Evil"-filmerna. De är baserade på klassiska dator- och tv-spel, är visuellt flashiga, innehåller mycket action, coola one-liners och lättklädda brudar. Som klippt och skuret för tonårsmarknaden. Det finns dock ett problem: Filmerna är ganska dåliga.
Något jag vände mig emot redan när första filmen dök upp 2002 var att man hade frångått spelens relativa realism till förmån för ett "Matrix"-aktigt martial arts-sparkande hos karaktärerna. Rundsparkar i huvudet på zombiehundar kändes väldigt töntigt. Men eftersom jag alltid varit en förespråkare av konstnärlig frihet när litteratur filmatiseras, antar jag att jag måste ha samma förhållningssätt till speladaptioner.
Fåniga kampsportsinslag är dock inte seriens enda problem. Brist på story och lättidentifierade antagonister genomsyrar också filmerna. Ta "Resident Evil: Apocalypse" från 2004, vad händer där egentligen? Vi får en premiss och sen är det en och en halv timmes handlingsbefriad shoot 'em up som gäller. I "Extinction" åker våra hjältar omkring i den "Mad Max"-påminnande Nevadaöknen och skjuter allt från mördarkråkor från Hitchcocks "Fåglarna" till springande odöda i blåställ. Samtidigt försöker en ond forskare för Umbrella-korporationen socialisera de vandöda med hjälp av klonade exemplar av Alice. Mer än så är det inte. Detta skulle funka bra i ett tv-spel, men duger inte på film.
Samtliga problem från de tidigare filmerna spiller över till den tredje delen. Men det värsta av dem alla rör Jovovichs karaktär Alice. Hon har nu varit huvudperson i hela tre filmer, men vi vet och bryr oss förbluffande lite om henne. Hon är som en utklippt pappfigur märkt "tuff brud". Karaktären är så anorektisk att publiken saknar även de mest grundläggande kunskaper om henne. Vem är hon? Vad vill hon? Fan vet.
Hon är bara en hård bitch som vill skjuta zombies och de som har skapat zombiearmén. Jävlar vad rutten denna aspekt av "Resident Evil"-serien är. Jag blir nästan förbannad när jag tänker på hur dåligt hanterad Alice är. Jovovich har potential att vara en stor kvinnlig actionstjärna, men rollen hon har här är hopplös. Jämför med Ellen Ripley i "Alien"-serien eller Sarah Connor från "Terminator"-filmerna. Där snackar vi välutvecklade intressanta karaktärer.
Jag hoppas verkligen att "Extinction" är den avslutande delen i "Resident Evil"-serien, vars enda riktiga merit är att den var med om att sätta zombiefilmen på kartan igen efter många år i glömska. Men så länge ungarna fortsätter kasta pengar på detta spektakel kan Jovovich säkert återvända både tre och fem gånger till. Förvänta er bara inte att hon ska utveckla en karaktär helt plötsligt. Sånt sysslar man inte med i "Resident Evil"-världen.
EXTRAMATERIALET
"Resident Evil: Extinction" levereras på en dvd-skiva full av extramaterial. Förutom ett kommentarspår finns här en halvtimmes dokumentär om arbetet med filmen, från manusstadiet genom inspelningen till specialeffekter. Det är en hyfsat intressant inblick i produktionen, och det som främst slår mig är hur bra "Resident Evil"-serien låter i teorin. Jag blir sugen på att se filmerna när regissör och manusförfattare pratar om sina visioner. Sen kommer jag på att jag nyss sett dem, och att de inte alls är bra i praktiken. Dokumentären faller stundtals i den berömda rövslickarfällan när alla inblandade ska berätta om vilket fantastiskt team de är tillsammans, men för det mesta är det intressant information som förmedlas.
Slutligen tillkommer elva bortklippta scener, som mest utgörs av karaktärsutveckling hos birollerna eller förlängningar och förtydlingar av sånt som finns kvar i filmen, och några tv-spelstrailers. Om man gillar "Resident Evil" på film är detta en mycket köpvärd utgåva.
Slutligen tillkommer elva bortklippta scener, som mest utgörs av karaktärsutveckling hos birollerna eller förlängningar och förtydlingar av sånt som finns kvar i filmen, och några tv-spelstrailers. Om man gillar "Resident Evil" på film är detta en mycket köpvärd utgåva.
TRE SAKER
1. En av förklaringarna till filmernas undermålighet är naturligtvis att klåparen Paul W.S. Anderson är med och skriver manus och producerar (han regisserade också den första filmen). Allt den karln rör vid tycks bli till skit.
2. Även om det känns bortkastat på en trist historia, är filmen mycket snygg och de odöda är utseendemässigt bland de mest trovärdiga jag sett.
3. Filmen är regisserad av australiensaren Russell Mulcahy, som på 80-talet gjorde kultfilmen "Highlander".
2. Även om det känns bortkastat på en trist historia, är filmen mycket snygg och de odöda är utseendemässigt bland de mest trovärdiga jag sett.
3. Filmen är regisserad av australiensaren Russell Mulcahy, som på 80-talet gjorde kultfilmen "Highlander".
JOEL FORNBRANT (2008-02-16)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Milla Jovovich (9)
Milla Jovovich (9)
