Något bubblar under fotbollsplanen
FILMENManusförfattaren Vasa, eller Lars Johansson som han heter, har legat bakom många bra saker, ofta tillsammans med Ulf Malmros (t.ex "Silvermannen" och "Mäklarna"). När Vasa är i farten så kan man räkna med två saker: 1) Storyn känns väldigt svensk och 2) Något mystiskt bubblar under ytan.
Och så är det i "Häxdansen", en miniserie i sex 42-minutersavsnitt som visades på SVT tidigare i år. Här handlar det om fotboll i det lilla samhället Bosjö, som dock ruvar på en förbannelse. I seriens inledning och vinjett berättas det om elva kvinnor som brändes på bål anklagade för häxeri för ett par hundra år sedan och i dödsstunden förbannar de platsen och de som dödade dem vilket har lett till att vart elfte år dör någon eller några under mystiska omständigheter.
Givetvis har samhällets hjärta, fotbollsplanen, hamnat på denna plats. Bosjö står inför ett stort jubileum och kommunledaren (Örjan Ramberg), med ett förflutet i klubben, kräver att det måste gå bra för A-laget, men de riskerar att halka ur sin division. Bättre går det för damlaget, men bara marginellt. De ligger lite risigt till i trean men spelar bra i cupen. Kanske för bra. Det blir en konflikt mellan A- och damlaget där kvinnorna enligt gammalt manér nedvärderas och inte tas på allvar.
Det är kring damlaget allting kretsar. Serien etablerar snabbt de mest framträdande karaktärerna. Linda (Sofia Ledarp) är lagets skyttekung och stjärna, den som allting hänger på. Själv känner hon sig lite dum när hon får allt beröm av coacherna Kristina (Ia Langhammer) och Henke (Joakim Nätterqvist), speciellt som hon märker att lagkamraternas moral sjunker lite. Sussie (Hanna Malmberg) jobbar på den lokala banken tillsammans med Henke. Hon är den som strular runt med nya killar hela tiden. Hon bor tillsammans med systern Sara (Julia Dufvenius), en tjej med ständiga konstnärsdrömmar och som är hemligt kär i Henke.
Nadja (Melinda Kinnaman) är lagets hetsporre som har flest röda kort i serien. Hon driver en egen butik som inte går så bra och kämpar ständigt med att hålla en god min mot sin lilla familj även om det ofta ebbar ut i tjafs om småsaker. Li (Livia Millhagen) är den fina flickan i page och tjusiga dräkter som ändrar karaktär på planen. Li får under seriens gång anledning att ifrågasätta sin sexualitet efter ett hett möte med en av de andra tjejerna, och Ellen (Malin Morgan) är lagets kassa målvakt som sitter och spelar onlinespel hela nätterna och har SF-Bokhandeln i Stockholm som favoritbutik i världen.
Det är även Ellen som bidrar till mystiken i storyn då hon efter att ha petats ur laget tar hjälp av en modern häxa för att ställa det till rätta, och hon lyckas... kanske... Men det pågår redan en del mystiska saker i Bosjö. Någon färgar vattnet rött, någon eldar upp det nya fina monumentet till jubileet. Denna någon är Linda som får olika uppdrag av den skumma Patrik (Thomas Hanzon) som började som små bus men nu bara blir värre och värre. Och när Patrik utnyttjar Sussie till samma sak och ställer de båda vännerna mot varandra inser tjejerna att det är en riktig otäck figur de har att göra med.
Samtidigt är det verkligen någonting som bubblar under ytan vid fotbollsplanen - det är nämligen elva år sedan häxornas förbannelse drabbade Bosjö senast...
Jag såg inte serien när den gick på tv och blev inte speciellt imponerad av trailern och hade ärligt talat inte speciellt höga förväntningar på serien, men jag blev positivt överraskad. Serien är både bra, underhållande och lite spännande. Det övernaturliga momentet får lyckligtvis ingen framträdande roll utan ligger som sagt och bubblar lite under ytan och poppar fram då och då för att krydda storyn.
Vasa och hans manusförfattare har gjort ett bra jobb med karaktärerna och skådespelarna, några bekanta och några obekanta, spelar bra och trovärdigt. I det stora hela är "Häxdansen" en mycket sevärd miniserie som man lätt klämmer i ett svep om man har dryga fyra timmar till övers.
Och så är det i "Häxdansen", en miniserie i sex 42-minutersavsnitt som visades på SVT tidigare i år. Här handlar det om fotboll i det lilla samhället Bosjö, som dock ruvar på en förbannelse. I seriens inledning och vinjett berättas det om elva kvinnor som brändes på bål anklagade för häxeri för ett par hundra år sedan och i dödsstunden förbannar de platsen och de som dödade dem vilket har lett till att vart elfte år dör någon eller några under mystiska omständigheter.
Givetvis har samhällets hjärta, fotbollsplanen, hamnat på denna plats. Bosjö står inför ett stort jubileum och kommunledaren (Örjan Ramberg), med ett förflutet i klubben, kräver att det måste gå bra för A-laget, men de riskerar att halka ur sin division. Bättre går det för damlaget, men bara marginellt. De ligger lite risigt till i trean men spelar bra i cupen. Kanske för bra. Det blir en konflikt mellan A- och damlaget där kvinnorna enligt gammalt manér nedvärderas och inte tas på allvar.
Det är kring damlaget allting kretsar. Serien etablerar snabbt de mest framträdande karaktärerna. Linda (Sofia Ledarp) är lagets skyttekung och stjärna, den som allting hänger på. Själv känner hon sig lite dum när hon får allt beröm av coacherna Kristina (Ia Langhammer) och Henke (Joakim Nätterqvist), speciellt som hon märker att lagkamraternas moral sjunker lite. Sussie (Hanna Malmberg) jobbar på den lokala banken tillsammans med Henke. Hon är den som strular runt med nya killar hela tiden. Hon bor tillsammans med systern Sara (Julia Dufvenius), en tjej med ständiga konstnärsdrömmar och som är hemligt kär i Henke.
Nadja (Melinda Kinnaman) är lagets hetsporre som har flest röda kort i serien. Hon driver en egen butik som inte går så bra och kämpar ständigt med att hålla en god min mot sin lilla familj även om det ofta ebbar ut i tjafs om småsaker. Li (Livia Millhagen) är den fina flickan i page och tjusiga dräkter som ändrar karaktär på planen. Li får under seriens gång anledning att ifrågasätta sin sexualitet efter ett hett möte med en av de andra tjejerna, och Ellen (Malin Morgan) är lagets kassa målvakt som sitter och spelar onlinespel hela nätterna och har SF-Bokhandeln i Stockholm som favoritbutik i världen.
Det är även Ellen som bidrar till mystiken i storyn då hon efter att ha petats ur laget tar hjälp av en modern häxa för att ställa det till rätta, och hon lyckas... kanske... Men det pågår redan en del mystiska saker i Bosjö. Någon färgar vattnet rött, någon eldar upp det nya fina monumentet till jubileet. Denna någon är Linda som får olika uppdrag av den skumma Patrik (Thomas Hanzon) som började som små bus men nu bara blir värre och värre. Och när Patrik utnyttjar Sussie till samma sak och ställer de båda vännerna mot varandra inser tjejerna att det är en riktig otäck figur de har att göra med.
Samtidigt är det verkligen någonting som bubblar under ytan vid fotbollsplanen - det är nämligen elva år sedan häxornas förbannelse drabbade Bosjö senast...
Jag såg inte serien när den gick på tv och blev inte speciellt imponerad av trailern och hade ärligt talat inte speciellt höga förväntningar på serien, men jag blev positivt överraskad. Serien är både bra, underhållande och lite spännande. Det övernaturliga momentet får lyckligtvis ingen framträdande roll utan ligger som sagt och bubblar lite under ytan och poppar fram då och då för att krydda storyn.
Vasa och hans manusförfattare har gjort ett bra jobb med karaktärerna och skådespelarna, några bekanta och några obekanta, spelar bra och trovärdigt. I det stora hela är "Häxdansen" en mycket sevärd miniserie som man lätt klämmer i ett svep om man har dryga fyra timmar till övers.
EXTRAMATERIALET
Inget extramaterial på denna utgåva.
TRE SAKER
1. Ingen nyhet direkt men Vasa har en karriär som musiker också, bland annat som trummis i Pontus och Amerikanerna där han spelade i Dracula-cape.
2. Jacob Nordenson spelar Nadjas far, en skön grillgubbe med en positiv attityd. Och en sångröst.
3. Apropå Nadja så tror jag att det här är första gången sedan "Mitt liv som hund" jag sett Melinda Kinnaman, där hon också spelade en fotbollssparkande tjej med mycket skinn på näsan.
2. Jacob Nordenson spelar Nadjas far, en skön grillgubbe med en positiv attityd. Och en sångröst.
3. Apropå Nadja så tror jag att det här är första gången sedan "Mitt liv som hund" jag sett Melinda Kinnaman, där hon också spelade en fotbollssparkande tjej med mycket skinn på näsan.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Julia Dufvenius (8)
Julia Dufvenius (8)
