Vänskap mellan barn och vuxna
FILMENDen här gamla svenska filmen från 1990 bjuder både på diskbänksrealism i barnfamiljer med småsyskon som vill ha Kalaspuffar, pappor som jobbar hela tiden, föräldrar som bråkar och tonårssyskon som ska flytta hemifrån, till smårafflande äventyr med både cykel- och biljakter, till fina skildringar av vänskap mellan barn, mellan barn och vuxna och mellan vuxna syskon på ålderns höst.
I fokus är barnen Sam (Peter Öberg) och Amanda (Susanna Björklund), klasskamrater och bästa vänner – trots att deras övriga vänner tror att det är något mer på gång. När de av misstag slänger bort Sams systers (Malin Berghagen) dagböcker får de leta efter dem på den lokala soptippen där de av en slump finner en hemlig gång in i en ödelagd herrgård som finns i närheten. Därinne stöter de ihop med Valdemar (Carl-Gustaf Lindstedt), en lite småmystisk herre som fyllt hela herrgården med grejer han hittat på soptippen.
Sam och Amanda omvandlar sin initiala rädsla för Valdemar till en djup fascination och ber att få komma tillbaka. Valdemar propsar på att det måste vara en hemlighet, för om någon får veta att han bor där så kan det sluta riktigt illa. Sam och Amanda lovar att bevara hemligheten.
Snart blir vänskapen mellan barnen och mannen allt djupare och de får veta mer om honom. Han har varit rallymästare och har en syster (Sif Ruud) som ligger på sjukhuset med knapp tid kvar. Valdemar är ofta där med en liten present men systern vill så gärna åka till deras barndomshem och se soluppgången en sista gång, men sjukhusledningen säger nej. Sam och Amanda har dock egna idéer för hur systerns dröm ska gå i uppfyllelse.
"Hemligheten" är en rätt fin familjefilm av ett sådant slag som man inte ser så ofta nu för tiden. Men så finns ju inte en skådespelare som Carl-Gustaf Lindstedt längre. Samspelet med Sif Ruud är kärleksfyllt och bra, och likaså med barnskådespelarna Susanna Björklund och Peter Öberg – som man inte sett i några filmroller som vuxna.
Dock: när jag tittar på sådana här filmer så undrar jag alltid hur moderna barn ser på de barn som skildras i historien. Mycket har ju hänt så det kan vara svårt att identifiera sig. Tjejerna tränar i och för sig fotboll, medan killarna tillbringar sin fritid med valfri karate- eller actionfilm och snacks och läsk. Inga dataspel, inga mobiltelefoner, inget chattande via MSN.
Därför är det lite svårt att se vem som idag egentligen är målgruppen för denna annars klart godkända film.
I fokus är barnen Sam (Peter Öberg) och Amanda (Susanna Björklund), klasskamrater och bästa vänner – trots att deras övriga vänner tror att det är något mer på gång. När de av misstag slänger bort Sams systers (Malin Berghagen) dagböcker får de leta efter dem på den lokala soptippen där de av en slump finner en hemlig gång in i en ödelagd herrgård som finns i närheten. Därinne stöter de ihop med Valdemar (Carl-Gustaf Lindstedt), en lite småmystisk herre som fyllt hela herrgården med grejer han hittat på soptippen.
Sam och Amanda omvandlar sin initiala rädsla för Valdemar till en djup fascination och ber att få komma tillbaka. Valdemar propsar på att det måste vara en hemlighet, för om någon får veta att han bor där så kan det sluta riktigt illa. Sam och Amanda lovar att bevara hemligheten.
Snart blir vänskapen mellan barnen och mannen allt djupare och de får veta mer om honom. Han har varit rallymästare och har en syster (Sif Ruud) som ligger på sjukhuset med knapp tid kvar. Valdemar är ofta där med en liten present men systern vill så gärna åka till deras barndomshem och se soluppgången en sista gång, men sjukhusledningen säger nej. Sam och Amanda har dock egna idéer för hur systerns dröm ska gå i uppfyllelse.
"Hemligheten" är en rätt fin familjefilm av ett sådant slag som man inte ser så ofta nu för tiden. Men så finns ju inte en skådespelare som Carl-Gustaf Lindstedt längre. Samspelet med Sif Ruud är kärleksfyllt och bra, och likaså med barnskådespelarna Susanna Björklund och Peter Öberg – som man inte sett i några filmroller som vuxna.
Dock: när jag tittar på sådana här filmer så undrar jag alltid hur moderna barn ser på de barn som skildras i historien. Mycket har ju hänt så det kan vara svårt att identifiera sig. Tjejerna tränar i och för sig fotboll, medan killarna tillbringar sin fritid med valfri karate- eller actionfilm och snacks och läsk. Inga dataspel, inga mobiltelefoner, inget chattande via MSN.
Därför är det lite svårt att se vem som idag egentligen är målgruppen för denna annars klart godkända film.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Det här var Carl-Gustaf Lindstedts sista filmroll. Ytterligare en tv-produktion hann han med innan han gick bort 1992.
2. Jag undrar om Rolf Skoglund - som spelar Sams far - alltid har sådan där darrande röst eller om det är hans filmröst?
3. Det är alltid kul att notera detaljer i en film från 1990. Jag fick till exempel värsta nostalgikicken av att se Konsums gamla vita ketchupflaska i en scen.
2. Jag undrar om Rolf Skoglund - som spelar Sams far - alltid har sådan där darrande röst eller om det är hans filmröst?
3. Det är alltid kul att notera detaljer i en film från 1990. Jag fick till exempel värsta nostalgikicken av att se Konsums gamla vita ketchupflaska i en scen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Carl-Gustaf Lindstedt (6)
Carl-Gustaf Lindstedt (6)
